Dramatens publik har tröttnat på grabbarnas lekstuga och flyr finkulturen trots Strindberg och påkostade produktioner. På bilderna: Killinggänget, Dramatenchefen Staffan Valdemar Holm, August Strindberg, Lucas Svensson och avhoppade Mikael Persbrandt. Foto: SF, RICKARD KILSTRÖM, SVT, PETER TEN HOOPEN, MARINA HUBER
Dramatens publik har tröttnat på grabbarnas lekstuga och flyr finkulturen – trots Strindberg och påkostade produktioner. På bilderna: Killinggänget, Dramatenchefen Staffan Valdemar Holm, August Strindberg, Lucas Svensson och avhoppade Mikael Persbrandt. Foto: SF, RICKARD KILSTRÖM, SVT, PETER TEN HOOPEN, MARINA HUBER

"Patriarkatet får publiken att fly"

Publicerad
Uppdaterad
Dramaten är mer än någonsin en lekstuga för grabbar.
På de stora kulturinstutitionerna drömmer gubbiga chefer om att upptäcka ett nytt manligt geni. Kvinnorna får bara visa brösten.
Men publiken har tröttnat och flyr finkulturen.
Det skriver i dag författaren och genusvetaren VANJA HERMELE.
Expressen getinglogga
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.
Nyligen hade jag anledning att undersöka Dramatens verkliga dragningskraft: Två gratisbiljetter till Dödsdansen hade jag att skänka bort – valfri dag, den här veckan.
Strindberg på stora scenen, man kan inte misslyckas tänkte jag. Men ingen jag känner ville ha biljetterna. En vän uttryckte känslan: ”Jag tänker inte börja gå och titta på en massa tråkig teater bara för att jag jobbar med teater.” Och han är inte ensam, det teaterutbud vi har i dag kan man inte locka folk till ens med gratisbiljetter. Det märkte jag.
Häromdagen hade Dramaten premiär av Lucas Svenssons ”Blottare och Parasiter”. Lucas Svensson är nationalscenens husdramatiker och man kan tänka sig att han ligger bra till i den mystiska process som en vacker dag kan leda fram till nomineringen: nästa stora manliga geni.
Men det brydde publiken sig inte om. Den smet ändå i pausen, trots resurser och påkostad produktion.
Höga förväntningar sattes också på SVT:s senaste kvalitetssatsning ”Upp till kamp”. Den tippades bli en braksuccé. ”Bänka er!”, skrev den stora dagstidningens stora recensent. Det här är ”En av de bästa svenska serierna – någonsin”.
Men även här tyckte publiken annorlunda. Faktum var att tv-tittarna brydde sig mer om aktiviteterna i ”Top model” än om unga mäns maskulinitetskriser i Göteborg. En halv miljon tittare såg första avsnittet av ”Upp till kamp”. Det är en riktig jumbonotering som lämnade SVT:s pressansvariga mållösa: ”Vi fattar ingenting”
Så, vad är det som händer med publiken? Varför flyr den finkulturen?
Jo, för det spelar ingen roll hur påkostad en produktion är om den hämtat sitt budskap från soptunnan. ”Upp till kamp” var bara möjlig att njuta av om man tycker om att få sin samtidshistoria berättad ur det manliga perspektivet. En tv-serie som står bredbent och osar manlig rock´n´roll-myt medan de kvinnliga skådespelerskorna får visa brösten – inte märkligt att publiken tittar åt annat håll.

I stället för att fånga folk
– och få dem att sitta kvar efter paus – har vi en aningslös mansdominerad kultur som tror att det kommer att gå bra att fortsätta på den inslagna banan.
På Dramaten har man fattat många märkliga beslut. Enligt den senaste rapporten kommer den traditionen inte brytas. Pressmeddelandet berättar: Killinggänget är de senaste rekryterna som kommer föräras utrymme på Dramatens stora scen.
Ännu en öppning för oerfarna män som vill leka. ”De har fullständigt fria händer. Jag vill inte veta något”, beskriver Dramatenchefen sin arbetsprocess.
Och det är just den sortens brist på analys som kommer stå våra teatrar dyrt. Varken Dramaten eller någon annan har råd att förneka signalerna från publiken.
Man undrar, när ska polletten trilla ner egentligen? En publik har inte många maktmedel, men en sak kan den göra: smita i pausen. Eller titta på amerikanska toppmodeller i stället för grabbiga kvalitetssatsningar på SVT. Det är så publiken protesterar.
En teaterledning som sitter och segar med en reaktionär världsbild har faktiskt inga medel att fånga en modern publik. Glappet mellan utövare och mottagare har blivit för stort.
Vem av dessa maktmän har sinnesnärvaro nog att inse att kulturen måste ändra på sig för att nå en publik – och behålla den i salongen.
Man kan inte förvänta sig att publiken ska fortsätta att vara trogen en kultur som är för fin för att lyssna.

Publiken bör glädja sig åt
att den är modigare än konstnärerna. När vår tid ska sammanfattas kommer det att stå: Nytänkande uppmuntrades av publiken men motverkades av dem som trodde att de var radikala, konstnärerna.
Publiken har fattat något som teatern har missat: det är en maktordningens sista dödsryckningar vi ser på våra scener. Inte ens Mikael Persbrandt – mansdominansen personifierad – orkar hålla fanan längre.
Men utan honom kommer en tråkig teater få svårt att dra publik. Det krävs nämligen mer än Strindberg. När konsten är trist behövs det löpsedlar för att fylla en salong. Den borgerliga, mansdominerade och antiutvecklande konsten kan inte göra jobbet på egen hand. Publiken går inte med på att tråkas.
Vem kunde ha anat det, att revolten skulle börja från salongen.
VANJA HERMELE
Vanja Hermele är genusvetare och författare.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag