DEBATT. Vad var det som egentligen hände under påskupploppen 2022?
”Uppdrag gransknings” reportage om påskupploppen är chockerande för många svenskar.
Stadsdelar i Linköping, Örebro och Norrköping står i lågor samtidigt som områden vandaliserades, blåljuspersonal attackerades och över trehundra poliser skadades.
Hela kalaset har kostat oss skattebetalare 84 miljoner kronor. Under rättegången vittnade poliser om mammor med spädbarn i famnen och pensionärer med rullatorer som försökte döda dem med stenar.
Varifrån kommer detta hat? Vad bottnar det i? Socialt utanförskap eller kulturella skillnader? För få satsningar på skolan och på välfärden? Polisledningens bristande strategi och taktik inför och under Paludans demonstration?
Sverige 2023 är ett mer splittrat land än vad många förstår. Så mycket sker i det fördolda och under radarn.
Detta ska självfallet granskas för att undvika en liknande situation i framtiden.
Men polisens bristfälliga planeringsförmåga kan inte vara den enda anledningen till att mammor och pensionärer, tillsammans med unga män från dessa stadsdelar, försökte döda poliser den dagen.
Upploppen förra året var ytterligare ett kvitto på att Sverige misslyckats med det mångkulturella experimentet – att ta hit människor från alla världens hörn och låta dem bo i Sverige sida vid sida. Det har funnits en tro att ingen kulturell friktion skulle uppstå.
Föreställningen att alla dessa människor skulle vara precis som svenskarna och tro på samma svenska idéer visade sig vara – för att uttrycka det milt – rätt naiv.
”Klart att de äter lite exotiska maträtter och lyssnar på lite annorlunda musik men i grunden tror ju vi alla på samma saker”, har svenska politiker från höger till vänster resonerat i många år.
Förstår inte polisen
Sanningen är att vi inte lyckats absorbera dem i de värderingar som delas av majoritetskulturen vad gäller demokrati, rättsstatens principer, yttrandefrihet och vikten av ett sekulärt samhälle.
De boende i våra utsatta områden verkar tro att polisen skyddade Rasmus Paludan för att de delar hans åsikter. De verkar inte förstå att polisen försvarar hans rätt att uttrycka sig, hur vedervärdiga hans åsikter än må vara.
I bästa fall handlar upploppen om ett kollektivt missförstånd om vad det innebär att vara svensk och ingå i en civiliserad rättsstat. I sämsta fall vet upploppsmakarna precis vad som förväntas av dem – men de skiter i det.
De väljer att aktivt utmana, inte bara statens våldsmonopol, utan alla principer det svenska samhället vilar på.
Och då uppstår med ens en obekväm och jobbig fråga som Sverige måste tacklas med: vad gör vi med de som inte vill integreras?
Mer splittrat
I vår bok ”Det lilla landet som ångrade sig” reser vi till Finland och Frankrike för att jämföra dessa länders integration med den svenska. Varför är kravaller och stenkastning mot blåljuspersonal i förorten ett okänt begrepp i Helsingfors? Varför har staten nästan backat undan helt från vissa förorter i Marseille? Och: är det dit Sverige är på väg mot stormsteg?
Sverige 2023 är ett mer splittrat land än vad många förstår. Så mycket sker i det fördolda och under radarn. Så många viktiga diskussioner förs i forum som politiker och andra makthavare missar.
Detta är ett mycket beskt piller att svälja för de flesta. Men från och med nu måste integration och brott och straff diskuteras utifrån sakfrågorna. Vi har inte tid att ha en debatt om ”debatten” och dess dekorum.
Vi slösade tio år på detta. Nu måste vi gå vidare.
Av Mustafa Panshiri
fd polis, författare och föreläsare
Jens Ganman
författare och journalist
