Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Partifinansieringen som M glömde bort

Svenskarna ska inte behöva tvivla på vilka intressen som finansierar partierna. Därför behövs en lag om partifinansiering, skriver Anders Wallner (MP).

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Det har i dag gått ett halvår sedan Moderaternas före detta partisekreterare Sofia Arkelsten skrev här på Sidan 4 i Expressen att det behövs en lagstiftning om partifinansiering. Miljöpartiet, och de flesta andra partierna i riksdagen, välkomnade Moderaternas svängning i frågan. Men nu, ett halvår av tystnad senare, börjar jag undra hur Kent Persson förvaltat Sofia Arkelstens sista löfte som partisekreterare. Vi har ännu inte hört någonting från honom.

I Europa är det bara Sverige, Malta, San Marino och Schweiz som saknar en lagstiftning kring partibidrag. För detta har Sverige vid ett flertal tillfällen fått kritik. Bland annat från Europarådets organ för korruptionsövervakning som begärt av Sverige att lagstifta eller införa en bindande överenskommelse som offentligt redovisar vilka som är partiernas finansiärer och bidragsgivare. Moderaterna var länge det parti som blockerade en sådan lagstiftning.

Därför var det glädjande att läsa Arkelstens ord den 19 april i år där hon skrev att "Moderaternas inställning är att en lagstiftning kring partiernas finansiering är det bästa sättet för att säkerställa långsiktig transparens och möjlighet till granskning och ansvarsutkrävande."

Under valåret 2006 vet vi att Moderaterna samlade in drygt 30 miljoner på donationer. Det är en åtta gånger större summa än övriga sex dåvarande riksdagspartiernas insamlingar tillsammans. En lagstiftning om partifinansiering skulle förändra det faktum att det i dag finns misstankar om att större donationer från företag eller privatpersoner innebär inflytande över politiken hos regeringens största parti.

Miljöpartiet har många tankar kring hur en sådan lagstiftning bör utformas. Den behöver vara heltäckande och täppa till de kryphål som finns i dag. Personer, organisationer och företag som i och med en ny lagstiftning inte vågar donera medel ska inte kunna "tvätta" pengarna genom att istället donera till en distriktsorganisation, enskild politiker eller en partifärgad - men på papperet fristående - organisation. Det ska inte gå att använda system liknande de som finns i USA, där stöden går via kampanjorganisationer som i formell mening inte är delar av partierna men reellt sett är det.

På det sista mötet som vi partisekreterare hade i denna fråga var vi överens om att vi ville att regeringen skyndsamt skulle bereda lagstiftning i frågan, merparten av oss ville ha en lagstiftning på plats innan valen 2014.

Moderaterna hade, som största regeringsparti, två uppdrag med sig från mötet. Det ena var att tillsammans med Social­demokraterna sammanställa en uppdatering av den nuvarande frivilliga överenskommelse om offentlig redovisning av bidrag som partierna kan ansluta sig till. Det andra uppdraget var att se till att lag­stiftningsprocessen skulle komma i gång.

Men efter Sofia Arkelstens utspel och abrupta sorti från sitt uppdrag som partisekreterare har det varit helt tyst från Moderaterna. Denna tystnad öppnar upp för spekulationer kring om huruvida Moderaterna verkligen är angelägna att förändra partifinansieringen eller om detta endast var Arkelstens privata uppfattning.

Sveriges befolkning ska inte behöva tvivla på vilka intressen som finansi ­ erar politiken nästa gång de går till valurnorna.

Om jag vore Kent Persson skulle jag därför se till att öka takten. För att en lagstiftning ska vara på plats innan valen 2014 är det hög tid att agera nu.

 

Anders Wallner

Anders Wallner är Miljöpartiets parti­sekreterare.