1. Allt som allt tar pappa knappt ut 25 procent av föräldradagarna för att spendera tid med sina barn.
2. Enligt Försäkringskassan är det bara 12 procent som delar jämställt under barnets två första år i livet.
3. Män lutar sig tillbaka medan kvinnan sköter 80 procent av det obetalda arbetet i hemmet.
4. Studier gjorda av fackliga organisationer visar att män arbetar mycket mer under småbarnsåren än vad kvinnorna de lever med gör, för kvinnan är den som tvingas går ner i arbetstid för att få livspusslet att gå ihop.
5. Om vi tittar vidare på vård av barn är det kvinnan som tar ut 70 procent av vab-dagarna under året, för mannen väljer att arbeta. Just den här siffran har varit oförändrad sen 1986.
6. Kvinnor får en betydligt lägre pension än männen de lever ihop med eftersom de mer eller mindre försvinner från arbetsmarknaden i samband med att de skaffar gemensamma barn. Detta påverkar lönens utveckling, möjligheter till karriär och trivseln på arbetsplatsen. För att inte tala om att kvinnan hamnar i beroendeställning till mannen och blir fast i ett förhållande utan möjlighet att be honom dra dit pepparn växer dagen hon tröttnat på att vara ensamt ansvarstagande i relationen.
7. Kvinnor som lever i heterosexuella förhållanden med barn är i betydligt större utsträckning sjukskrivna på grund av utmattning, depression och stress. Well, inte konstigt när vi är de som drar hela lasset.
8. I en svensk undersökning, gjord på 6 000 barn i åldrarna 8-14 år, har 40,9 procent angett att de helst av allt vill prata med mamma när de är ledsna. En fjärdedel vill prata med en vän, en tiondel väljer att prata med någon annan och ytterligare en tiondel väljer att inte prata med någon alls. Först efter dessa alternativ väljer barnet att prata med sin pappa. Svenska barn låter hellre bli att bli tröstade än att gå till denna pappa vi ska fira på fars dag.
9. Kvinnan är hemmets och barnens projektledare. Hon är den som i huvudet kan tiderna till de olika aktiviteterna barnen har efter skoltid, mamman håller kontakten med barnens skola och tar ansvaret för prick alla besök på BVC. Mamman skjutsar, bakar, märker barnens förskolekläder med namn och sköter majoriteten av hämtningarna och lämningarna.
Fars dag blir för mig, på samhällsnivå, ett "Grattis för att jag gör all jobb medan du äter kakan och behåller den + är en dålig förebild för de barn jag uppfostrar all by myself!" och därför känner jag att män borde skärpa till sig sjukt mycket innan jag går med på att de ska få en helt egen dag att fira sitt föräldraskap på.
Sen finns det briljanta män, på individnivå, som ser dessa strukturer och motarbetar dem. Männen som delar föräldraledigheten lika, som tar varannan vad-dag, som lagar maten hemma och ser till att tvätta sina egna kläder. Männen som leker med barnen, uppfostrar och älskar. Snubbarna som skjutsar barnen, arrangerar barnkalasen, är förälder och bästa vän på riktigt. Ni som tagit varannan vaken natt med skrikande bebis, som tröstat och gråtit ikapp med barnet som inte går att trösta. Ni som inte heller duschat på tre dagar då ni varit upptagna med att inte sova ihop med spädbarnen, ni som går ner lika mycket i tid tillsammans med er partner för att prioritera kortare dagar på förskolan.
Dessa män förtjänar en high-five, för era barn kommer vara jämlikar.
Det tackar jag er för, men jag hyllar er inte. För ni gör inte mer än det som borde vara en självklarhet för alla män, att sätta sina barn före manligheten.
Alla andra: Sluta skaffa barn ni inte tänker vara föräldrar åt. Ni suger.
Manuela Fredriksson
Projektledare, mamma och jämställdhetsaktivist
■ Texten har tidigare publicerats på skribentens Facebooksida
