Palestiniernas folkrätt glöms bort i debatten

Svenska kyrkan har mött hård kritik efter att kyrkomötet beslutat att utreda om Israel gör sig skyldigt till apartheid.
Foto: Johan Nilsson/TT
Staffan Granér är talesperson för Judar för israelisk-palestinsk fred.

Det svenska kyrkomötet vill utöka sin granskning av folkrättens tillämpning i Israel/Palestina till brottsrubriceringen apartheid. Det är väntat att den israeliska politikens försvarare reagerar och formulerar invändningar mot det, men att, som Martin Blecher, undvika de folkrättsliga sakfrågorna i en sådan argumentation är orimligt, skriver Staffan Granér från Judar för israelisk-palestinsk fred.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

REPLIK. Att brottet i fråga rubriceras just som apartheid kan säkert få många att tro att det handlar om att tillämpa ett system som liknar situationen i Sydafrika före 1991. Denna tvetydighet utnyttjar Blecher genom att inleda sin argumentation med en sådan jämförelse.

I juridisk mening är apartheid dock ett specifikt brott som redan 1973 definierades i en FN-konvention och från 2002 också i Romstadgan för den internationella brottsmålsdomstolen (ICC). Det är dessa formuleringar som granskningen har att förhålla sig till. Israel är inte ensamt om att utsättas för sådan granskning. Samma anklagelse har exempelvis framförts mot Kinas behandling av uigurer och Myanmars av rohingyer, utan att någon därför har hävdat detaljerade likheter med den sydafrikanska historien. 

Två befolkningar med separata rättssystem

Blecher väljer också att basera sin argumentation på förhållandet mellan Israels judiska och arabiska medborgare, i själva Israel. Det har förvisso framförts välgrundade argument för diskriminering även där, men huvudfokus har alltid legat på den israeliska ockupationspolitiken. På Västbanken och i Östra Jerusalem lever sedan över femtio år två civilbefolkningar, judar och palestinier, under separata rättssystem och separat civilrättslig administration. 

Trots att bosättarna lever på ockuperad palestinsk mark, i strid med internationell rätt, lever de under samma israeliska lag och rättstillämpning som alla andra israeler, medan palestinierna underkastas särskilda militära lagar och domstolar. De gäller också de administrativa regimer som reglerar exempelvis rörelsefrihet, byggande samt tillgång till vatten och infrastruktur.

Alternativet till folkrätt är den starkes rätt

Om Blecher verkligen menar att bevisvärdering, domstolsförfarande, utredningsmetoder, straffskalor och administrativa principer inte skiljer sig åt mellan dessa system på ett sätt som är uppenbart diskriminerande för den palestinska majoriteten, är det för det han borde försöka sig på att argumentera. Men när han säger sig vilja ”sätta saker i sitt sammanhang” är ockupationen och verkligheten för palestinier som lever under den fullständigt förträngda.

Om man vill undvika värdeladdat språkbruk för att motverka ”ignorans och relativism” så är folkrätt och internationell lag en av de fasta punkter vi har att utgå ifrån – för närvarande den enda juridiska måttstock som kan appliceras likvärdigt på bägge parter. Alternativet till folkrätten är den starkes rätt.


Av Staffan Granér

Talesperson Judar för israelisk-palestinsk fred (Jipf)