Norge har gjort det. Danmark har gjort det. Storbritannien har gjort det. Kanada har gjort det. Finland vill göra det. Snart är det bara Sverige kvar. Det handlar om tolkarna, de afghanska tolkar som arbetat för den svenska försvarsmakten. Snart sagt alla länder som ingår i ISAF har valt att hjälpa sina tolkar med asyl, men inte Sverige.
Det är snart ett år sedan 24 tolkar skrev till det svenska ambassadkontoret i Mazar-e-Sharif och bad om att få hjälp efter det att Sverige har dragit tillbaka sin styrkor. I vintras fördes också en intensiv debatt här i Sverige. Ett flertal medier begav sig till Afghanistan för att tala med tolkarna direkt. Vad har hänt sen dess? Ingenting.
Frågan ligger hos regeringen, närmare bestämt hos migrationsminister Tobias Billström, men ingenting händer. När debatten pågick som intensivast uppdrog regeringen åt Försvarsmakten att den skulle utreda skyddsbehovet för tolkarna. Utredningen är gjord och den visade att det finns en allvarlig hotbild mot dem.
Försvarsmakten har därför sagt att den tycker att Sverige bör ta sitt ansvar och hjälpa tolkarna till säkerhet. Men det är hos regeringen beslutet ligger.
Den svenska lagstiftningen är så märkligt utformad att en asylsökande bara kan söka asyl på plats i Sverige. Att lämna in en asylansökan på svenska ambassaden i Afghanistan fungerar inte. Om tolkarna vill söka asyl i Sverige måste de alltså fly hit illegalt, som vanliga flyktingar. Att detta är ett ovärdigt sätt att behandla människor som gjort ovärderliga insatser för Sverige säger sig självt.
Soldater som har tjänstgjort tillsammans med tolkarna, sida vid sida, i strid, har vittnat om vilken betydelse dessa har haft. Tolkarna är inte några anonyma betjänter som hjälper till lite grand när det behövs, utan är en integrerad del av varje militärt förband. Förutom att översätta är det också tolkarna som kan landet och folket, seder och bruk, vem som är släkt med vem, och vem som hör hemma var. Norge har precis som Sverige haft trupp i Afghanistan.
Ställda inför samma problem löste man det så att man lät alla lokalanställda som ansåg sig behöva skydd få ansöka om asyl. Därefter prövades varje fall enskilt. Av 50 tolkar fick 21 asyl och skydd i Norge.
Ingen av tolkarna behövde först ta sig på egen hand till Norge för att lämna in sin asylansökan. Alla fick sin sak prövad redan i Afghanistan. Danmark tvekade först, precis som Sverige, men ändrade sig sedan. Danmark har inga egna tolkar utan använder sig av dem som anställts av Storbritannien.
Men den danske försvarsministern Nick Hækkeup konstaterade att även om man inte hade ett juridiskt ansvar för tolkarna så hade man ett moraliskt. Så har också den finska regeringen resonerat. Finland använder sig av samma tolkar som Sverige, men det är Sverige som har arbetsgivaransvaret. Erkki Tuomioja, Finlands utrikesminister, har dock sagt man är redo att ta emot tolkarna bara Sverige bestämmer sig för hur man vill göra.
Så varför agerar regeringen inte? Det finns en enkel lösning på problemet, att precis som Norge har gjort, låta varje tolk som anser att han behöver skydd få sin sak prövad utan att först behöva anlita en flyktingsmugglare för att kunna komma till Sverige. Den svenska insatsen är under avveckling. Ett antal tolkar har redan sagts upp. Billström, varför kan Sverige inte göra det som är uppenbart rätt?
Stefan Olsson är chef för tankesmedjan Frivärld
