Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Osund tystnad inom Socialdemokraterna

Lars Stjernkvist (S), kommunalråd i Norrköping och tidigare partisekreterare. Foto: Sven Lindwall

Stödet för Socialdemokraterna sjunker. Är arbetarrörelsens dominans över?

Inför helgens S-kongress kommer olika skribenter ge sin syn på läget för socialdemokratin.

Först ut är Lars Stjernkvist (S), kommunalråd och tidigare partisekreterare.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Det är förstås bekymmersamt att Socialdemokraternas opinionssiffror ligger under ett valresultat vi var långt ifrån nöjda med.

Samtidigt – det finns trots allt förklaringar. Det är aldrig enkelt att regera i minoritet, och att göra det tillsammans med ett annat parti gör det närmast till ett konststycke. Regeringens första halvår har minst sagt varit tufft. Men i takt med att valresultatet sjunker in lär det bli lättare. Den låsta blockpolitiken måste rimligen luckras upp, och därmed blir det möjligt åstadkomma resultat.

Ja, då finns det chans att leverera, som det brukar heta. Därmed menar en del att det största problemet är löst. Nja, jag är inte lika säker.

Det som bekymrar mig mer är att debatten inom Socialdemokratin är förvånansvärt försiktig. Den brukar annars ta fart när vi är i regeringsställning.

För det är då, när idédebatten har en tydlig koppling till det vardagliga hantverket, som den interna debatten brukar vara som livligast.

 

Det finns andra partier som har vackrare visioner, men för mig handlar politik om att åstadkomma resultat. Den som är arbetslös längtar knappast i första hand efter renlärig retorik, utan efter praktiska, politiska förslag som påverkar vardagen här och nu. Det är i maktställning som vägval diskuteras och prioriteringar problematiseras på allvar och som avståndet mellan teori och praktik är som kortast. Det är då vi vågar vara självkritiska.

Men som sagt, det är förvånansvärt tyst.

Det kan inte bero på att det saknas debattfrågor. Socialdemokraterna har satt upp höga mål för till exempel ekonomin och jobben, och det är utmärkt. Visst finns förslag, som behöver "leverans", men samtidigt är det uppenbart att den praktiska politiken behöver utvecklas. Samhället förändras och då måste de politiska instrumenten förändras.

Låt mig ta ett exempel; de jobb som i dag skapas kräver nästan alla yrkesutbildning eller teoretisk utbildning efter grundskolan. Samtidigt finns det ungefär 200 000 arbetslösa som inte har längre utbildning än grundskola. Alltså måste vi få fram fler utbildningsplatser. Men räcker det? Måste vi inte också fundera på hur vi ger människor reella möjligheter att studera?

 

I dag får du lön om du deltar i mer eller mindre meningslösa arbetsmarknadsprojekt, men om du studerar måste du i regel leva på lån. Dagens arbetsmarknadspolitik är knappast anpassad efter dagens verklighet. Lägg därtill att vi måste kunna erbjuda bättre alternativ än dagens för dem som inte kan utbilda sig men ändå vill och kan göra en insats. Det kommer att kosta, och å krävs ofrånkomligen en debatt om finansieringen och skattetrycket.

Inom integration, bostadspolitik och många andra områden har vi utan tvekan tidlösa grundvärderingar, men ingen kan med gott samvete säga att vi har alla svaren på dagens utmaningar.

Jag kan ana orsaker till försiktigheten. Turbulensen under förra mandatperioden har satt sina spår och det komplicerade regeringsbildandet har tagit kraft både centralt men också i många regioner och kommuner.

 

Det är mot den här bakgrunden kongressen i veckoslutet blir rysligt viktig. Ja, det har nog sagts om alla kongresser, inte minst av partisekretare, att just nästa kongress blir historiskt viktig. Den här gången är det sant, tror jag. Vi måste få fart på debatten, pröva och ompröva våra politiska program och utveckla svar som fungerar i dag. Det är inte några fås ansvar, utan mångas.

En första nödvändig början är erkännandet att vi behöver utveckla politiken.

 

Lars Stjernkvist, (S) kommunalråd i Norrköping och tidigare partisekreterare