Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Östersjön har inte råd med ytterligare fyra förlorade år

Gustav Hemming, tillväxt- och skärgårdsregionråd i Region Stockholm (C).
Foto: Mathilda Laestadius

En ny regering har chansen att öka insatserna för att rädda Östersjön, men med en kristdemokratisk jordbruksminister finns stora risker. Förlorar vi fyra år till kan det innebära slutet för strömmingen och därmed en viktig del av skärgårdarnas identitet och kulturarv, skriver Gustav Hemming (C). 

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. Av partiernas vallöften att döma verkar det finnas en blocköverskridande vilja att vidta åtgärder för att rädda strömmingen i Östersjön. Men för att det verkligen ska ske måste Östersjöns miljö och fiske upp på bordet i Ulf Kristerssons regeringsförhandlingar, annars har strömmingen ytterligare fyra år av passiv fiskepolitik att försöka genomleva. 

En tillträdande regering har möjlighet att ingjuta ny kraft i insatserna för att rädda Östersjöns miljö och fiske, men det finns en stor risk att denna chans inte tas. Den risken stavas en kristdemokratisk jordbruksminister, utan ett tydligt krav i regeringsförklaringen att bekämpa överfisket i Östersjön. 

Trålfiskets förlängda arm

Kristdemokraterna har nämligen till dags dato agerat som det storskaliga trålfiskets förlängda arm. När riksdagens miljö- och jordbruksutskott år 2021 röstade om ett antal åtgärder för att rädda fiskbestånden i Östersjön var Kristdemokraterna det enda partiet som reserverade sig mot en utflyttning av trålgränsen. Kristdemokraterna har också i valrörelsen angivit att de vill lägga ned Hav- och vattenmyndigheten, vilket riskerar att i ett kritiskt läge försvaga statens kapacitet att arbeta med fiske- och havsförvaltningsfrågorna. 

Att en ny regering både agerar kraftfullt nationellt och utövar hårda påtryckningar i EU är helt avgörande. Den förra regeringens flathet är ett bra exempel på hur det går annars. Medan ministrarna rullade tummarna minskade strömmingsbeståndet i centrala Östersjön med minst 40 procent – på bara fyra år. 

Missgynnar lokala fiskare

Samtidigt får de småskaliga yrkesfiskarna stå med tomma nät och titta på när 20 jättetrålare från den svenska västkusten och andra Östersjöländer tar upp 95 procent av strömmingen, huvudsakligen för fiskmjölsproduktion. 

Sveriges och EU:s fiskepolitik har länge enbart gynnat ett fåtal storskaliga trålfiskare, vilket lokala yrkesfiskare, miljöorganisationer och ett växande antal region- och kommunpolitiker protesterat mot med växande desperation. Innan sommaren beslutade regeringen, något yrvaket, om att flytta ut trålgränsen från 4 till 12 nautiska mil. Utflyttningen görs dock bara på prov, och bara i vissa avgränsade områden. Därför är det tveksamt om den kommer att få någon större effekt. 

Slutet för strömmingen

En utflyttad trålgräns reglerar främst var fisk får fångas, inte hur mycket. Därför behöver mycket mer göras. Fiskekvoterna måste omgående sättas 50 procent lägre än vad som i dag bedöms vara maximal hållbar avkastning för att skapa en säkerhetsbuffert. Det lokala småskaliga yrkesfisket måste ges tydlig prioritet. Ålands hav, Bottenhavet och Bottenviken måste helt fredas från industrifiske och bli reservoarer för fiskebeståndens återhämtning. Vi behöver få till en aktiv förvaltning av säl och skarv som minskar trycket på fiskebestånden. Slutligen måste insatser för att syresätta döda havsbottnar gå från projekt till storskaliga insatser. 

Medan Kristdemokraterna hittills varit ett verktyg för Västkustens industrifiskare har Moderaterna lovat att en försiktighetsansats ska gälla för fiskekvoterna och att förvaltningsplanen ska revideras i enlighet med vad Östersjöns ekosystem tål. Det finns alltså en chans för strömmingen att överleva. Men då gäller det att de politiker som lovat att kämpa för strömmingen inte glömmer bort den i regeringsförhandlingarna; och att uppdraget till en tillträdande jordbruksminister, som sannolikt kommer ha kristdemokratisk partibok, inte medger några undanflykter.

Ytterligare fyra förlorade år kan annars betyda slutet för strömmingen och därmed en viktig del av Östersjökustens och skärgårdarnas identitet och kulturarv.


Av Gustav Hemming

Tillväxt- och skärgårdsregionråd i Region Stockholm (C)