Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

OS-medaljer kräver både elit och bredd

Skön seger. Fotbollsvinsten i förrgår gav Sverige en smakstart på OS. Och för att nå de stora framgångarna inom idrotten krävs både bredd- och elitsatsningar, enligt Lena Adelsohn Liljeroth. Foto: Alessandro Garofalo

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

I dag startar OS i London. Barnfamiljer, unga och gamla kommer att samlas framför tv-skärmarna för att heja fram våra idrottsstjärnor. Vi kommer att glädjas åt deras framgångar och sörja motgångarna. Sällan är nationskänslan så stark som vid idrottsliga mästerskap. Under OS enas vi som nation och som idrottsfolk - och vi enas i vår strävan efter svenska medaljer.

Men det finns skillnader i synen på hur idrotten ska formas på vägen fram till de stora tävlingsarenorna.

På senare tid har vi - återigen - kunnat ta del av reportage om nackdelar med tidiga elitsatsningar för barn. Det handlar om allt från föräldrar som gentestar sina barn för att ta reda på om de har rätt förutsättningar för vissa idrotter, till tränare som på ojusta sätt gallrar ut sexåringar ur fotbollslag. Samtidigt ska vi betänka att de största problemen för våra barn och ungdomar sällan handlar om tidiga elitsatsningar, utan snarare om det faktum att de rör sig alldeles för lite.

Varje träningspass är inte och kan inte vara lustfyllt. Men grunden i all träning måste ändå bygga på glädje och gemenskap. För att kunna bli en duktig idrottare är jag övertygad om att man måste tycka att det är roligt att träna, tävla och idrotta. Det måste också finnas möjlig­heter att pröva olika slags idrotter liksom tillgång till goda ledare som uppmuntrar till lek och träning. Regeringen satsar därför årligen 500 miljoner kronor extra på Idrottslyftet, som fördelas av Riksidrottsförbundet och som syftar till att få fler barn och unga att börja idrotta och få fler att fortsätta idrotta högre upp i åldrarna.

 

Regeringens vilja att stödja idrotten grundar sig i att vi tror på den fria och självständiga idrottsrörelsens förmåga och möjligheter att nå barn och unga. Utgångspunkten i idrottspolitiken är att alla barn ska få delta utifrån sina egna förutsättningar, att idrotten ska främja integration och sunda ideal och att likvärdiga villkor ska gälla för pojkar och flickor. Det statliga stödet till idrotten ska skapa förutsättningar för unga att pröva på olika idrotter - inte att tidigt binda dem till en enda idrott.

Det är leken och ­glädjen i bredd­idrotten som så ­småningom kan forma de talanger - som i sin tur - kan utvecklas till de elit­idrottare som lyckas vinna åtråvärda mästerskap.

Enligt Centrum för idrottsforskning finns därtill ett tydligt samband mellan goda idrottsresultat på hög internationell nivå och ett lands ekonomiska välstånd. Utredningar visar till exempel att kombinationen av en frisk och väl­mående befolkning med goda möjlig­heter till fritid och ett omfattande offentligt stöd till idrott och fysisk aktivitet, har stor betydelse för idrotts­rörelsens utveckling och elitidrottarnas inter­nationella konkurrenskraft.

För att få fram duktiga idrottare krävs kompetenta och engagerade ledare. Andelen personer som verkar ideellt inom idrotten har ökat och i dag har var tionde person minst ett uppdrag som ideell idrottsledare. Många av dessa är "vardagshjältar", det vill säga föräldrar till barn som idrottar.

 

Även andelen kvinnliga ledare har ökat men fort­farande är jämställdheten skev mellan kvinnor och män på ledande ­positioner.

Riksidrottsförbundets siffror visar att endast var fjärde av de närmare 70 special­idrottsförbunden är jämställa sett till könsfördelningen i förbundens ­centrala styrelser. Detta duger inte!

Jag har träffat flera unga invandrarkvinnor som gärna vill bli idrottsledare - men de blir inte tillfrågade. Här finns en tydlig förbättringspotential.

Sverige har sedan 1998 delat ut särskilda bidrag till elitidrotts- och talang­utveckling. Jag är övertygad om att vi kan få fram många talangfulla elit­idrottare utan kränkande attityder och tidig utslagning. Målet är att främja intresse och glädje för idrotten - och gärna också fler mästerskapsmedaljer.

Statens roll är att skapa förutsättningar för detta, idrottens att fylla träning och tävlande med innehåll. Fortsätter vi så är jag övertygad om att det också resulterar i framgångar på elitnivå. Bredd ger spets.

Nu håller vi tummarna för många svenska OS-medaljer i London!

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!