Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Öppna gränser hade inte räddat alla judar

Benjamin Katzeff Silberstein.Foto: Willy Silberstein.
Tomas Tjajkovski.Foto: Privat.

Öppna gränser är bara en räddning för dem som lyckas fly långt från sina hemländer. Den viktigaste lärdomen är i stället hur viktigt det är att omvärlden ingriper i tid, skriver Benjamin Katzeff Silberstein.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

REPLIK. På Expressens debattsida (18/12) drar Tomas Tjajkovski paralleller mellan dagens flyktingkris och Förintelsen. Han menar att Europas judar hade kunnat räddas om gränserna till länder som Sverige hade varit öppna.

Som barnbarn till överlevande från Förintelsen vet jag att det är en naturlig reaktion att blicka tillbaka på det största illdådet i Europas moderna historia för att förstå vår samtid. Men Tjajkovski drar fel slutsatser.

Europas alla judar hade nämligen inte kunnat räddas genom öppna gränser. Många ville först inte fly och förstod situationens allvar när det var försent.

Dessutom saknade många resurser för att ta sig till länder som Sverige. Öppna gränser är bara en räddning för dem som lyckas fly långt från sina hemländer.

 

Liksom i dag hade fler räddats undan kriget om omvärlden hade skyddat hotade grupper både aktivt och tidigt. Man borde till exempel upprätta säkra zoner i närområdet, så att fler kan få skydd från kriget och terrorn. I stället tas resurser från bistånd till flyktingläger för dem som inte kan ta sig till Europa, för att finansiera ett flyktingmottagande här som hjälper långt färre.

Med mer resurser och en mer proaktiv politik borde man även kunna upprätta luftbroar och flyga ut hotade minoritetsgrupper som kristna från städer där Islamiska staten (IS) hotar att förgöra dem.

Den viktigaste lärdomen från Europas moderna historia är i stället hur viktigt det är att omvärlden ingriper i tid, med vapenmakt om så krävs, för att förhindra folkmord. Ur det perspektivet kommer historiens dom att bli hård mot Sverige, ett land som inte ens vill ställa upp med spaningsflyg i kampen mot IS.

Vi vet att fraser som "det får aldrig hända igen" bara är tomma ord så länge världens länder inte är beredda att gå från ord till handling.

 

Benjamin Katzeff Silberstein

Doktorand i historia vid University of Pennsylvania