Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Opinionen är tydlig – inför tiggeriförbud

Ann Heberlein är teologie doktor i etik, författare och riksdagskandidat för Moderaterna. Foto: KENNET RUONA

Vi ska inte ha människor som tigger på våra gator och utanför våra affärer. 

Det är inte värdigt – varken för dem som ser sig tvingade att tigga eller för oss som ställs inför ett moraliskt dilemma, skriver Ann Heberlein (M).

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Enligt en färsk undersökning vill en majoritet av skåningarna, sex av tio, se ett tiggeriförbud. Detta presenteras som en nyhet i Sydsvenskan, trots att det folkliga stödet för ett förbud knappast är okänt.

Senast i april presenterade Novus en undersökning som visade att sex av tio tillfrågade svenskar anser att ett tiggeriförbud bör införas. Bara två av tio är emot ett sådant förbud. Opinionen är alltså tydlig. 

En av dem som är mest insatt i de tiggande EU-migranternas situation i Sverige, juristen Martin Valfridsson, tidigare tiggerisamordnare, som vintern 2016 presenterade SOU-rapporten ”Framtid sökes”, menar att ett tiggeriförbud är nödvändigt. Valfridsson har sagt i en intervju med SVT att han ändrat uppfattning – i rapporten avråder han från att skänka pengar till tiggare men anser inte att ett förbud är lösningen. Efter avslöjanden om människohandel, organiserat tiggeri och prostituerade EU-migranter har Valfridsson ändrat uppfattning. ”Jag ser att det finns så hög grad av utnyttjande. Vi kan inte stilla se på när det händer”, menar han.

 

LÄS MER: Tiggeriet ofta organiserat – men inte av en maffia

 

Stå med nedböjt huvud 

För mindre än ett decennium sedan var tiggeri ett okänt problem på våra gator och torg. En aktiv och medveten socialpolitik hade nästan utrotat tiggandet i vårt land. Ingen skulle behöva stå med nedböjt huvud och förlita sig på de mer lyckligt lottades välvilja. Det är inte, resonerade man, värdigt att fattiga människor ska vara beroende av välgörenhet. Välgörenhet betraktades som någon form av borgerlig förströelse, en sysselsättning som exploaterade fattiga och utsatta människor för att tillfredsställa de besuttnas behov av att utöva sin godhet. 

August Strindberg beskriver, i en dråplig scen i ”Röda rummet”, publicerad 1879, två överklassdamers besök hos underklassen på Söder. Strindberg driver med deras, i grunden egoistiska, försök att förbarma sig över samhällets olycksbarn och låter en socialistiskt lagd snickare häckla dem.

Lika ovärdigt som det var 1879

Då, på Strindbergs tid, ansåg den spirande arbetarrörelsen att det var oförenligt med idén om alla människors lika värde att en del människor tvingades tigga för att få mat i magen och kunna försörja sina barn. Det är lika ovärdigt att tigga 2018 som det var 1879. Vi ska inte ha människor som tigger på våra gator och utanför våra affärer. Det är inte värdigt, varken för dem som ser sig tvingade att tigga eller för oss som ställs inför ett moraliskt dilemma – ska jag lägga en slant i muggen och medverka till att människan framför mig låses fast i fattigdom? Ska jag ignorera en bön om hjälp och lämna en nödställd människa åt sitt öde? 

Den fria rörligheten inom EU har lett till att vi åter har tiggare på våra gator. Det är en ledsam utveckling som inte gynnar någon, allra minst de romer som tigger. 

Det går inte att förbjuda otrevliga företeelser

Nej, ett tiggeriförbud utrotar inte fattigdom. Tyvärr går det inte att förbjuda otrevliga företeelser, som fattigdom, döden och skilsmässor. Trots att ett tiggeriförbud inte löser problemet med fattigdom menar jag att ett förbud är ett steg i rätt riktning – om vi verkligen vill hjälpa utsatta EU-medborgare. 

Ett tiggeriförbud kommer sannolikt att avhålla dem från att lämna sina länder för att tigga här. Då öppnas möjligheten att ge dem stöd på plats, i sina hemländer, så att de kan få hjälp att skapa sig ett värdigt liv utan att behöva förlita sig på välgörenhet.

 

Av Ann Heberlein

Teologie doktor i etik, författare och riksdagskandidat (M)