Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Omöjligt att vara
höger och feminist

Jämställdhetsminister Nyamko Sabuni. Foto: Maria Hansson

Högerpolitiker borde inte få kalla sig feminister - anledningen är det lilla ordet jämlikhet, skriver Uje Brandelius.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

I dag håller jämställdhetsminister Nyamko Sabuni ett seminarium i riksdagen på temat att kvinnor fortfarande tjänar sämre än män. Tyvärr lär det inte bli någon ändring på det så länge alliansen styr. Att vara jämställdhetsminister i en högerregering är nämligen ett omöjligt uppdrag.

"Varför måste alla feminister vara vänster?" frågade mig en bekant en gång. För mig är svaret självklart: för att det inte går att vara höger och feminist. Det har till och med Sabuni insett och kallar sig klädsamt nog inte för feminist.

Anledningen till att det inte går att vara höger och feminist hittar man bland annat i det lilla ordet jämlikhet. Jämlikhet är ett av få ord som högerregeringen inte försökt sno åt sig. På goda grunder, Uje Brandelius är sångare i bandet Doktor Kosmos och organisationschef för Vänsterpartiet. Foto: Foto: Åse Bengtsson Helin eftersom jämlikhet faktiskt inte är ett mål för högern som tvärtom hävdar att ekonomisk jämlikhet hämmar tillväxten, får oss att vilja jobba mindre och bla bla. För feminismen däremot är ekonomisk jämlikhet mellan kvinnor och män själva grundbulten.

Det som gör det omöjligt att vara höger och feminist är alltså att man måste välja mellan ekonomisk högerpolitik och feminism. Det ena motverkar nämligen det andra. Finansminister Anders Borg deklarerade i en famös debattartikel inför valet 2006 att han var feminist. Sex år senare har vi facit. Klyftan i netto­inkomst mellan kvinnor och män har ökat med nästan 40 procent (!) sedan högerregeringen tillträdde. Så funkar Anders Borgs feminism.

Anledningen till de ökade inkomst­klyftorna är bland annat de senaste årens inkomstskattesänkningar. Män som är mer välavlönade har fått större skattesänkningar i kronor än kvinnor som tjänar mindre. Enligt högerlogiken att det är okej att öka orättvisorna om alla får mer i plånboken.

Och eftersom man sänkt skatten så måste man skära i det som skatten var tänkt att finansiera: välfärden. Den nuvarande högerregeringens nedskärningar i välfärden drabbar i huvudsak kvinnor: kvinnor som är beroende av välfärden och kvinnor som måste ta ett större ansvar för nära och kära när välfärden slutar funka. Nedskärningar i välfärden är klockren antifeminism. Fattigdomen ökar mest bland kvinnor hösten 2012.

Dessutom är det flest kvinnor som jobbar inom välfärden. Regeringens fullständigt misslyckade jobbpolitik vars enda idé är att sänka skatter i stället för att investera i jobb inom exempelvis vård och omsorg drabbar kvinnor hårdast. Tiotusentals kvinnor runt om i landet tvingas varje dag sitta med ett krampaktigt grepp om mobilen för att inte missa chefens sms om möjliga timvik.

Högerns ekonomiska politik leder alltså till minskad jämställdhet mellan könen. Det gör också högerns familjepolitik. Individualiserad föräldraförsäkring som skulle stärka kvinnors ställning på arbetsmarknaden är man emot. Vårdnadsbidrag som försvagar kvinnors ställning på arbetsmarknaden är man för.

I brist på politiska förslag som faktiskt förbättrar situationen för kvinnor så får regeringen gräva djupt i den borgerliga leksakslådan för att hitta nåt som man kan kalla för jämställdhetsreformer. Privatiseringen av välfärden saluför man till exempel som en kvinnosatsning. Ett fullkomligt obegripligt resonemang eftersom de "nya kvinnliga företagarna" lyser med sin frånvaro i de slipstäta styrelserna i de riskkapitalbolag som dominerar vård, skola och omsorg.

Andra låtsasfeministiska frågor som högern driver är rätten för kvinnor i karriären att anställa hemhjälp med hjälp av RUT-avdrag och då och då pratar man också om kvotering till bolagsstyrelser som en möjlighet. Bland högerfeminister är det nämligen viktigare att enstaka "starka kvinnor" tillåts vara "förebilder" än att det stora flertalet ensamstående morsor har råd att köpa vinterskor till ungarna.

En annan vanlig skenmanöver hos högern är att göra Barbie och prinsessklänningar till ett huvudnummer i den feministiska debatten för att slippa prata om det politiskt brännbara och det verkligt avgörande för makten över ditt liv: pengarna, lönen, inkomsten.

Allt ovanstående gör det omöjligt för mig att använda begreppet högerfeminism. Att regeringen överhuvudtaget påstår sig ha en "jämställdhetspolitik" kan vara ett av de mer bisarra ordvrängar­tricken från alliansens PR-avdelning, enligt nån sorts Orwellsk "krig är fred"-logik.

Men den främsta anledningen till att det faktiskt inte är möjligt att vara både höger och feminist är att högern inte gillar politik. Att "klåfingriga politiker" ska hålla sig borta från både det ena och det andra är ett av a lliansens oftast upprepade mantran.

Men sanningen är att det behövs klåfingriga politiker för att komma till rätta med de förbannade löneskillnaderna, de skriande orättvisorna på jobbet och i hemmet och den avgrundsdjupa klyftan mellan mäns och kvinnors möjligheter att leva sina drömmar. Vi har redan prövat familjens valfrihet, marknadens mekanismer och arbets­givarnas välvilja. Inget av det funkade. Det är dags att pröva politik.

 

Uje Brandelius

Uje Brandelius är sångare i bandet Doktor Kosmos och organisationschef för Vänsterpartiet.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!