DEBATT. Personal på HVB-hem bär ansvar för att de barn och ungdomar som placeras är trygga, skyddade och får det stöd de har rätt till och behöver.
Den som driver ett HVB-hem har ansvar för att det ska finnas fungerande rutiner och arbetssätt utifrån den lagstiftning som finns – men som lagen ser ut i dag är detta närmast ett moment 22. Personalen är bakbunden samtidigt som de har krav på sig att skydda och hjälpa ungdomarna.
Fel riktning
Utvecklingen har enligt oss gått i fel riktning och nu känns uppdraget omöjligt att genomföra med god kvalitet, säkerhet för placerade ungdomar och personal samtidigt som lagstiftningen ska följas.
Ett tydligt exempel på hur lagstiftningen inte går ihop i praktiken är att lagen säger att HVB-hemmen får ha regler om att ungdomar inte får inneha alkohol, droger eller något som skulle kunna användas som ett vapen.
Det framgår även att vi får omhänderta sådant om det påträffas. Samtidigt utdelar Ivo kritik mot HVB-hem som söker igenom sina lokaler.
Detta resulterar i att personal kan ha kännedom om att en exempelvis en kniv finns gömd i en ungdoms rum, men de kan inte beslagta den eftersom de inte får söka efter den.
Ivo säger att genomsökning är ”integritetskränkande” för ungdomarna.
Resultatet av detta blir i praktiken att personal får beslagta exempelvis droger om de råkar stöta på det, men de får inte leta.
Det hänvisas till att polisen ska göra genomsökningarna om det bedöms nödvändigt, vilket i praktiken inte fungerar.
Även om ungdomar brutit upp låsta utrymmen på HVB-hemmet menar polisen att det inte räknas som ett brott då ”man inte kan göra inbrott i sitt eget hem”.
Krav på drogfrihet
Det ställs krav på att HVB-hemmen ska vara absolut drogfria. Men absolut drogfritt när personalen inte får kolla igenom en ungdoms väska efter en hemresa – eller som ovan nämnts genomsöka deras rum – gör att det blir en omöjlig ekvation.
Vi får inte heller begära ett drogtest från en ungdom. Vi kan endast be om samtycke, och om ungdomen säger nej, då är det nej. På en sida står socialtjänsten och föräldrar som uttrycker kritik för att personal inte agerar mot droger. Om de agerar kommer kritik från tillsynsmyndigheten då denna typ av åtgärder anses vara integritetskränkande.
HVB-hem får inte ha någon form av larm på dörrar eller korridorer, även här är motiveringen att det är integritetskränkande. Vi får heller inte ha regler om på vilket sätt ungdomar vistas inne på varandras rum.
Får inte tränga sig på
Samtidigt har personal ansvarar för att ha koll på alla ungdomar och att ingen ska utsättas för exempelvis mobbning, kränkningar eller övergrepp. Kritik utdelas om verksamheter misslyckas med att undanröja mobbning, men också om personal ”tränger sig på” för att ha koll på att sådant inte sker.
Det är mer regel än undantag att ungdomar som kommer till HVB-hem har brister i förmågor av olika anledningar, såsom diagnoser inom neuropsykiatri. Personalens uppdrag är att guida dem rätt i sin vardag, lära dem att förstå konsekvenser och hur samhället fungerar för att öka sannolikheten att det kommer gå bra för ungdomen i framtiden.
Samtidigt får personalen inte göra något som kan uppfattas som en bestraffning, vilket i praktiken betyder att ingenting får konsekvenser eftersom alla negativa följder kan uppfattas som bestraffningar.
Mindre mandat än föräldrar
HVB-hemspersonalen har mindre mandat än föräldrarna – exempelvis får vi inte begränsa mobilanvändning, besluta att en placerad ska ersätta saker som denne slår sönder eller utesluta någon från en aktivitet om denne inte vill lämna ett drogtest.
Ett konkret exempel på detta är att personal inte får hindra ungdomar att åka på gymmet och träna om de tagit droger, trots att gymmet ger information om att det ska vara en drogfri plats. I samhället i stort är dessa exempel på konsekvenser något som är naturliga följder av val som görs – men när det sker på ett HVB-hem är det inte tillåtet.
Om vi inte låter ungdomen åka på gymmet kommer kritik från Ivo, och om vi låter ungdomen åka kan hela verksamheten bli avstängd från gymmet.
Som arbetsgivare ansvarar vi inte bara för de placerade ungdomarnas säkerhet, utan också för personalens. Rutiner finns för förebyggande av hot och våld, men det är omöjligt att undvika att situationer uppstår när en placerad har fått tillgång till något som kan användas som ett vapen. Inte heller vid dessa tillfällen får personal agera genom att söka igenom lokalerna. Detta resulterar i att personal kan ha kännedom om att en exempelvis en kniv finns gömd i en ungdoms rum, men de kan inte beslagta den eftersom de inte får söka efter den.
Omöjligt uppdrag
Om vi agerar är vi integritetskränkande och om vi inte agerar ökar risken att vi misslyckas med vårt uppdrag att skydda ungdomar från att fara illa – därmed är det ett omöjligt uppdrag som HVB-hemspersonalen har i dag.
Utifrån ovanstående exempel vill vi argumentera för att HVB-hemspersonal bör få mer befogenheter.
Placerade ungdomar ska absolut vara delaktiga i sin behandling och kunna påverka sin vardag, men socialtjänst och personal bör ha sista ordet i hur det ska se ut kring respektive ungdom just för att vi är professionella vuxna.
Bör få sätta gränser
HVB-hempersonalen bör få vägleda ungdomarna i vardagen och lära dem att reflektera över orsak och verkan, både genom att förstärka positiva beteenden, men även göra tydliga gränssättningar när något sker som inte är okej.
HVB-hemspersonal bör få begära ett drogtest, ha rätt att visitera placerade ungdomar, genomsöka väskor och rum om misstanke om misstanke om att vapen eller droger finns där finns – eller om det bedöms nödvändigt för att säkra tillvaron för ungdomar och personal.
Vi bör även få diskutera och införa konsekvenser inom rimliga ramar med ungdomarna utifrån att vi ska agera som ställföreträdande föräldrar.
Av Elin Ludvigsson
Beteendevetare och föreståndare för ett HVB-hem
Malin Åberg
Socionom samt föreståndare och ägare av ett HVB-hem
Premium
Premium
Premium