DEBATT. Jag har alltid haft en positiv bild av Sverige och aldrig känt igen mig när svenskar beskrivits som rasistiska.
Det är helt enkelt inte den bild som dykt upp i mitt huvud.
Men något håller på att förändras – och jag känner knappt igen mig i det här nya, mörkare landet.
”Karma” trendar
Efter jordbävningen i Turkiet trendar ordet ”karma” på svenska Twitter. Det tyder på att det är fler än någon enskild idiot som gläder sig åt en humanitär katastrof.
Rasismen, självcentreringen och avhumaniseringen är brutal.
Och det är inte bara på Twitter som fokus flyttas från de verkliga offren. Knappt har ett dygn gått efter en av de värsta jordbävningskatastroferna i modern tid innan det spekuleras i vad det kan ha för påverkan på det turkiska valet. Är detta ”bra” eller ”dåligt” Erdogan? Osmakligt.
De fastkörda Nato-förhandlingarna har lämnat en mörk skugga över de diplomatiska relationerna mellan Sverige och Turkiet och har lett till en hel del missnöjesyttringar, såsom högerextremisten Rasmus Paludans koranbränning utanför den Turkiska ambassaden och motreaktioner i Turkiet där Hizbollah-sympatisörer satte eld på en svensk flagga.
Men här ligger empatilösa personer i sina varma sängar och twittrar #karma. Det kommer inte glömmas.
”Varför får hela Sverige skulden för vad EN högerextremistisk person gör?” frågar sig säkert många. Jag förstår dem. Men de glömmer nog att de som satte eld på den svenska flaggan motsvarar en ytterst liten politisk ytterlighet i ett land med över 80 miljoner invånare.
Stödet för den nuvarande regeringen i Turkiet är enligt de senaste opinionsundersökningarna kring 20 procent. De svenskar som nu twittrar att de människor som kämpar i rasmassorna drabbas av ”karma” för Erdogans politik tycks missa detta. De tycks också missa att Erdogans äldre väljare inte har tillgång till fria medier.
Dömer ett land
Därigenom gör man precis samma sak som de flaggbrännande demonstranterna gjorde mot svenskarna: dömer ett helt lands befolkning för en mans politik. Skillnaden är att vi i Sverige har fria medier och därmed borde veta bättre.
”Karma”.
Jag låter ordet sjunka in. Samtidigt sitter mina kusiner – varav en är nyopererad – fast i det iskalla Gaziantep som skakades av ett skalv som uppmätte 7.8 på richterskalan. Tusentals byggnader jämnades med marken och efterskalven fortsätter att dåna.
De ringer mig från en kall fabrik där det knappt finns vatten. Vi försöker få dem att ta sig till hemstaden Elazığ, där mina småsyskon befinner sig. Men även dit är de oroliga att bege sig. Jordbävningar inträffar nämligen fortfarande, även där. Ingenstans är säkert i hemtrakterna.
”Karma”.
Empatilösa personer
Vad var deras fel? Eller alla de tusentals barn, kvinnor, män, äldre, gravida, handikappade och sjuka som krossas under husrester eller dör av hypotermi under de iskalla rasmassorna som en gång var deras trygga hem? Alla syrier som redan drabbats hårt av ett brutalt krig och som nu måste genomleva detta medan hjälporganisationer knappt kommer fram? Eller alla turkar och kurder som lever under extremt dåliga ekonomiska förhållanden och som dagligen kämpar för sin överlevnad?
Men här ligger empatilösa personer i sina varma sängar och twittrar #karma. Det kommer inte glömmas. Och då pratar jag inte om Erdogan utan om alla med turkiska och syriska rötter som växer upp i det här landet. Alla som har anhöriga där nere och som blev avhumaniserade på detta sätt i vårt utåt så föredömliga land.
Ordet ”karma” lämnar en bitter eftersmak och en uppgiven insikt om den medmänsklighet vi verkar ha förlorat.
Av Ayla Löfving
juridikstudent, har familj i de jordbävningsdrabbade områdena
