Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Om en vecka reser jag till Schweiz för att få dö

Läkaren Elisabet Abelin-Norell avslutar sitt liv på en klinik i Schweiz den 9 september.

Den 9 september får läkaren Elisabet Abelin-Norell frivillig dödshjälp på Dignitas-kliniken i Schweiz. Hon frågar statsminister Löfven om Sverige verkligen är en rättsstat:

”Vi behöver självbestämmande i livets slutskede, det är ett uttryck för den yttersta friheten”.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. Ord som inte anses korrekta att uttala, benämns numera ”x-ord” där ”x” står för det onämnbara.

”Död” har ännu inte blivit ett x-ord men det råder ett slags tystnadskultur runt ordet. Det verkar som vore man lika rädd för själva ordet som man är för företeelsen. Man använder omskrivningar. Någon har ”somnat in” eller ”gått hädan”. 

Den mest tydliga omskrivningen är ”avlida” eftersom detta ord beskriver vad död handlar om, nämligen att bli av med lidande. Jag ”avlider” den 9 september i år i Schweiz, därför att jag vill bli av med mitt lidande. Min hjärna håller på att dö svältdöden eftersom näringen som kommer via syn och hörsel inte når fram.

Jag vill dö levande

Vad har skett? Ålderdomen slog långsamt sönder min kamera, synen, och nu är den i färd med att slå sönder hörseln också. Jag vill dö levande, det får jag bara i Schweiz. I Sverige är det bara djur, som får ”avlidas” genom att de ”avlivas”. Detta förhållande bidrog också till mitt beslut att skriva till statsministern (se nedan).

”Att somna in” är en annan förskönande omskrivning för att dö.

Man sänker vakenhetsgraden inom den palliativa vården av döende för att befria från smärta eller annat starkt upplevt obehag. De flesta gånger sker det på patientens begäran. Ibland väcks patienten till en högre vakenhetsgrad för att tillfrågas om hen vill fortsätta vara djupt nedsövd.

Som en av sina sista handlingar har Elisabet Abelin-Norell skrivit brev till statsministern.Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT

Vid palliativ vård avgör läkaren

Patienten har rätt till medbestämmande i sådana fall men inte rätt till självbestämmande. Det slutliga avgörandet ligger hos läkaren, inte hos den som beslutet berör. Det finns ingen vetorätt.

Jag vill dö levande, det får jag bara i Schweiz. I Sverige är det bara djur, som får ”avlidas” genom att de ”avlivas”.

Ibland kombineras två behandlingar, kontinuerlig sedering (nedsövning) och kontinuerlig dehydrering (avbruten vätsketillförsel). Sådan kombinerad behandling kan tillgripas när en oundviklig död är mycket nära förestående, timmar eller dagar. 

De flesta vet att man dör om man inte får vätska. Denna vetskap kan väl bland läkare sägas vara grundad på ”beprövad erfarenhet” enligt vilken läkare skall handla. Men avsikten är inte att döda. Begrunda den juridiska spetsfundigheten i rörande orden ”vetskap” och ”avsikt”.

Resonemanget har nyligen belysts av ett uppmärksammat fall med en ALS-sjuk man i Sverige som fick hjälp av en läkare att ”somna in”, alltså dö. Det var en kortvarig sedering in i döden på mannens uttryckliga begäran, som i sin tur grundade sig på mannens uppfattning om att han borde få ha självbestämmanderätt i sitt livs slutskede.

Är Sverige en rättsstat, Löfven?

Sådan självbestämmanderätt finns inte i svensk lag.

Jag frågar mig därför här – och i ett brev till statsministern – om Sverige är en rättsstat enligt de principer regeringen i sin egen skrivelse 2007/08:109, s. 1 anger skall känneteckna en rättsstat. Där står:

”Rättsstatsprincipen innebär […] Förutom formell legalitet, som innebär att lagar följs, krävs dessutom att lagar stiftas och tillämpas utan diskriminering och med respekt för individens värdighet och mänskliga rättigheter.”

Det fattas en lag, som ger grundlagsskyddad rätt till självbestämmande i livets slutskede, ett uttryck för den yttersta friheten.

 

Av Elisabet Abelin-Norell

Leg. läkare