Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Ohlsson är inte Liberalernas frälsare

Per Kraulis.
Foto: Privat.
Birgitta Ohlsson (L).
Foto: Anna Bergkvist

Ett problem med Liberalerna är att de tycks vara nöjda med att ”försvara de liberala värdena”. Strunt samma att man hänger på gärsgårn, bara man är tillräckligt liberalt renlärig så är allt bra, skriver Per Kraulis.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Till skillnad från de flesta kommer jag inte att delta i hyllandet av Ohlsson. Jag tror nämligen inte att hon är någon frälsare för Liberalerna.

Björklunds uttalande om att SD bör inbjudas till blocköverskridande samtal var felaktigt både i sak och rent taktiskt. Men det viktiga är att Björklund har misslyckats att under de två senaste åren ge Liberalerna den nytändning som de så desperat behöver. Han bör avgå.

Till de som ser Ohlsson som den självklara frälsaren vill jag ställa denna fråga: Vilka frågor har hon engagerat sig i? Handlar det om politiska frågor som kan få fler att rösta på Liberalerna, eller handlar det om sådant som de närmast sörjande jublar över men som resten av väljarkåren inte bryr sig speciellt om?

Detta är min grundläggande kritik mot Ohlsson: De frågor som hon går i gång på är de i en viss mening ”enkla” liberala frågorna, där den liberala ideologin kan tillämpas med full kraft. Där man kan stå på den bildliga barrikaden och kämpa med glöd i hjärtat. Där man är helt och hållet säker på sin sak. Där man kan säga: ”Fuck verkligheten! Detta är vad jag tror på!”


LÄS MER: Sänkt tak hotar att sänka hela partiet


Ohlsson har mig veterligen aldrig haft egna synpunkter eller idéer i några av de tyngre politiska frågorna, som arbetsmarknad, pensioner, bostäder, utbildning, näringsliv, försvar eller socialpolitik. Hon har hävdat partilinjen, vilket väl är gott så. Men egna tankar? Jo, förresten, möjligen i de aspekter där feminismen kan tillämpas på frågan. Men det är ärligt talat bara en aspekt av dessa frågor.

Jag håller med alla de som säger att Birgitta Ohlsson är en tillgång för Liberalerna. Det faktum att många som säger det aldrig någonsin skulle tänka sig att rösta på Liberalerna betyder inte att påståendet är falskt, bara att dessa personer uppvisar en viss grad av hyckleri.

Birgitta Ohlssons liberala engagemang råder det inte heller någon tvekan om. ”Hon är passionerad och modig”, sade några av hennes förespråkare. Sant. Hon skulle definitivt kunna bli partiledare, kanske till och med en bra sådan. Men frågan är då: vilket slags Liberalerna skulle hon leda? Och hur många väljare skulle man attrahera?

Ett problem med Liberalerna är nämligen att de inte tycks ha någon riktig krisinsikt. De tycks vara nöjda med att ”försvara de liberala värdena”. Strunt samma att man hänger på gärsgårn, bara man är tillräckligt liberalt renlärig så är allt bra.

Maria Arnholm, partisekreterare för Liberalerna, ska ha sagt följande på presskonferensen i onsdags: Vi är nu ett litet parti som kämpar för att liberala idéer ska finnas kvar i Sverige.


LÄS MER: Birgitta Ohlsson är min partiledare


Här, i ett nötskal, har vi förklaringen till varför Liberalerna hotas av utplåning. Det är rent defensivt. Liberalerna är som en slags flaskpost till framtiden.

Notera att detta uttalande lika gärna skulle ha kunnat komma från Birgitta Ohlsson. Så bråket handlar alltså inte om det genuint viktiga vägvalet: Vill Liberalerna vara ett värderingsparti eller ett parti som bryr sig om viktiga samhällsproblem? Vill man kämpa de ideologiskt rena striderna eller försöka finna fungerande lösningar på många människors problem? Själva politikens substans kan inte ersättas av liberala honnörsord.

Jag vill bara påminna om att den enda anledningen till att Folkpartiet/Liberalerna inte redan åkt ut ur riksdagen är att Jan Björklund såg till att engagera sig i och framgångsrikt bilda opinion i skolfrågan.

Det faktum att han sedan i regeringsställning inte kunde skörda några större framgångar skymmer att FP faktiskt var opinionsledande under ett antal år.

Kom nu inte och säg att Liberalerna kan vara både ideologiskt renläriga och driva sakpolitik. Det är tyvärr inte sant. Det finns en begränsad politisk energi i varje parti och man måste välja var man lägger den.

I detta tidevarv där det blir politisk storm om glassen Noggers existens, eller huruvida vissa kvinnor bör bära en viss sorts tygstycke eller inte, så måste man välja fokus. Antingen deltar man i denna symbolernas hysteriska dans, eller så försöker man fundera på vad som faktiskt får detta samhället att fungera. Vad som inte fungerar. Varför så många människor känner oro eller depression inför framtiden. Hur vi faktiskt ska förändra samhället. Liberala värderingar utgör en nödvändig bas för sådana funderingar, men tro inte att de är svaret.


Per Kraulis 

Forskare, SciLifeLab


■ Denna text är en nedkortad version av ett blogginlägg.