Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Oförlåtligt agerande av en feminist i maktposition

Devin Rexvid Foto: Privat
Rexvid skriver här slutreplik till Dahnad, som skrev texten "Tack Sverige för att ni vill samarbeta med Iran". Foto: Privat

Regeringen följde inte Sydafrikaexemplet utan har samma inställning till könsapartheidens Iran som till Nazityskland - det vill säga satsa på handelsavtal, skriver Devin Rexvid.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

SLUTREPLIK. I en replik på min artikel skriver Javneh Dahnad i texten Tack Sverige för att ni vill samarbeta med Iran att hon är tacksam för att Sverige tecknar avtal med Iran, att man ska ta seden dit man kommer, att hon själv iklädd slöja besökt Iran i 21 år, att det är viktigt med dialog mellan länderna. Låt oss titta närmare på dessa påståenden.

Det finns ingen stolthet i att den feministiska regeringen som den humanistiska stormaktens nya ansikte tecknar avtal med och legitimera en brutal samt kvinnofientlig diktatur. Vad göra i stället? Regimen var nästan totalförlamad till följd av västs sanktioner, vilket var en av huvudorsakerna att den kröp till förhandlingsbordet för att avveckla sitt kärnvapenprogram. Som i fallet med apartheidregimen i Sydafrika kunde fortsatt bojkott ha bidragit till regimens kraftiga försvagning och kanske dess fall. Den feministiska regeringen följde dock inte Sydafrikaexemplet utan har samma inställning till könsapartheidens Iran som till Nazityskland -  det vill säga satsa på handelsavtal. Historien kommer att döma "den feministiska regeringen" hårt.  

 

LÄS MER: Beslöjad regering ett slag i ansiktet mot förtryckta kvinnor 

 

Gällande uttrycket att man ska ta seden dit man kommer så används detta talesätt oreflekterat i debatten. Här är det tal om principer och lagar. Irans konstitution bygger på sharia, det vill säga religiösa dogmer. Dogmer som har använts i 37 år för att förtrycka, förfölja, fängsla, tortera och avrätta iranier och i synnerhet iranskor. Regimens lagar och slöjtvång är inte det iranska folkets sedvänjor utan regimens vapen mot kvinnors fri- och rättigheter. Där valde "den feministiska regeringen" att ta kvinnoförtryckarens sed och på hemmaplan torgföra det som "iransk kultur". Företrädare för en demokratisk och feministisk stat kan inte ta seden där slöjtvång är norm, där barnäktenskap är legaliserad, där könsstympning inte är ett brott eller där mord på ateister är lagligt. Företrädare för en feministisk regering kan inte ta på sig slöjan vars enda syfte är att förneka kvinnors frihet.

Där valde "den feministiska regeringen" att ta kvinnoförtryckarens sed och på hemmaplan torgföra det som "iransk kultur". 

Uttrycket "ta seden dit man kommer", kulturell känslighet och tolerans för andras religioner, har i decennier använts av västmakter för att rättfärdiga politiska och ekonomiska relationer med religiösa diktaturer där det sker grova kränkningar av kvinnors rättigheter, där det finns brist på demokrati och yttrandefrihet. När företrädare för västmakter, av respekt för andra, håller tyst om kulturellt och religiöst förtryck, visar de bara stöd för förtryckarna inom kulturen och religionen.

Vad gäller dialog med diktaturer så är det inte naivt utan rent hyckleri att påstå att det går att dialogisera bort brutala diktaturers grova kränkningar av mänskliga rättigheter och i synnerhet av kvinnors fri- och rättigheter. Västs långa dialog med mullorna har dock haft noll påverkan på regimens sharialagar. Regimen har inte backat en millimeter från sitt slöjtvång till följd av dialog med väst. Den förtrycker, fängslar, torterar och avrättar som den gjort i 37 år. Det som i perioder påtvingat regimen viss reträtt har varit interna protester, det internationella civilsamhällets protester och västmakters bojkott.

 

LÄS MER: Nej, slöjan är inte ett verktyg för förtryck 

 

Det är också hyckleri att påstå att sanktionerna skapat utbred fattigdom. Regimen har aldrig haft några välfärdsambitioner. Det är bara regimens anhängare, familjer till martyrer och krigsskadade som omfattas av vissa förmåner. Problemet är inte att religiösa diktaturer som Iran och Saudiarabien lider brist på rikedomar. Det handlar om dessa regimers människo- och kvinnosyn. Saudiarabien förser halva jordens fordon med bränsle men förbjuder landets kvinnor att köra bil.

Slutligen vill jag betona att det är skillnad att som en enskild kvinna som fogar sig i regimens kvinnofientliga lagar resa till och från Iran och att som en feminist i maktposition och som handlingspartner ge vika för regimens kvinnofientliga lagar. Om det första är ett klandervärt handlande så står det sista för en oförlåtlig handling från en feministisk regerings sida.

 

Devin Rexvid

Projektledare för GAPF:s utbildningssatsning riktad till politiker och myndighetspersoner