Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Offerkoftan är en blöt och dålig kofta

Vi bygger landet, vi river det inte. Den som kastar sten på polisen kastar det indirekt på alla, skriver Jan Emanuel Johansson.Foto: Adam Ihse/TT
Jan Emanuel Johansson, socialdemokrat och riskkapitalist.Foto: EERO HANNUKAINEN/IBL

Människor iklädda offerkoftor kastar sten på poliser, slår sönder butiker och saboterar statyer. Dagens identitetspolitik har missuppfattat hur man bygger ett samhälle och får folk att bli fria, skriver Jan Emanuel Johansson.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. Offerkoftan är en blöt och dålig kofta. Den tynger, den värmer inte. 

Marx och Engels skrev något som kan ses som en portalparagraf för arbetarrörelsen: ”Proletärer har inget annat att förlora än sina bojor, men de har en hel värld att vinna.” De insåg att om något ska hända så måste man göra något åt det. Gnäll ger varken frihet eller mat på bordet.  

När arbetarna i Sverige behövde förhandla med arbetsköparna skapades fackföreningsrörelsen. När arbetarna behövde utbildas, startade arbetarrörelsen ABF. När spriten tog arbetarnas liv startades nykterhetsrörelsen. Man gjorde något åt sin situation. Arbetarrörelsen byggde starkare individer, gav hjälp till självhjälp för att bryta sina bojor och skapa de strukturer de själva kan stödjas av. 

Identitetspolitiken spinner offerkoftorna

Om du underkastar dig ditt eget underläge, så befäster du underordningen som flyttat in i dig. Du blir ett offer. Du har rätten på din sida att känna dig förtryckt av andra. Det är helt enkelt andras fel, systemets fel, att du inte får det där jobbet, den där sociala positionen eller det politiska uppdraget. 

Tvärtemot arbetarrörelsens frigörelse så är identitetspolitik en spinnrock för just offerkoftor. Identitetspolitiken bygger sin strategi på att förstärka gruppers marginalisering snarare än att komma ur densamma. En underordning måste motverkas genom att lyfta människor in i samhället, inte förstärka deras skillnader. 

Människan växer inte in i samhället genom att tycka synd om sig själv.

Det enda sättet för en individ att växa, stärkas och utvecklas är att individen blir en del av samhället. Det enda sättet för individen att bli en del av samhället är att bidra till samhället. Det enda sättet att bidra till samhället är genom att arbeta och betala skatt. 

Ge till staten så ger den tillbaka

Arbetarrörelsens paroll: ”Gör din plikt- kräv din rätt” hamnade inte i den ordningen av en händelse, utan som ett ömsesidigt orsakssamband. Individen ger till staten, staten ger tillbaka. Se det som lön. Först kommer arbetets utförande, sedan kommer lönen. 

De som vänder på parollen till ett kravställande på rättigheter utan skyldigheter kommer aldrig att växa in i samhället. De kommer för alltid stå och skrika i marginalen, oavsett hur deras demonstrationsplakat utformas. Oavsett hur bra de tycker sig klä i offerkoftan. 

Arbetarklassen, den klass som i civiliserade länder fått uppleva sina bojor förlorade tack vare en traditionell socialdemokrati som inte än sålt ut sig till liberalt rättighetstänkande, har aldrig krävt maktkompensation från de priviligierade, aldrig sökt allmosor. 

Arbetarrörelsen vet hur man gör

Tvärtom har arbetarklassen motarbetat just denna form av förtryckande och nedvärderande handling som bara leder till beroende. Målsättningen för arbetarklassen, för den klassiska socialdemokratin, är att inte längre begränsas av klassamhället. Målsättningen i att bli av med sina bojor ligger inte i att förstärka identiteten som proletär, utan att förminska dess verkningar tills de inte längre finns där. 

Arbetarrörelsen vet hur man bygger ett samhälle och hur man tar sig ur sina bojor. Nu är det dags att bygga vidare. Vi behöver addera ytterligare till den grund av arbetskultur som samhället vilar på. Vi behöver skapa mer av skötsamhetskultur. 

Bygg landet – riv det inte

Vi bygger landet, vi river det inte. Den som kastar sten på polisen kastar det indirekt på alla. 

Vi skapar samhällets institutioner, vi utnyttjar och föraktar dem inte. 

Det är inte genom sina sår man får rättigheter. Man får det genom att låta såren läka och göra rätt för sig. Människan växer inte in i samhället genom att tycka synd om sig själv. 

Skuldbeläggande av en klass, ett kön eller en färg är inte bara meningslöst, det är direkt skadligt. Att skylla på någon annan gör bara människan svagare. 

Vi behöver ta avstånd från det liberala rättighetstänket och ställa krav på människor. 

Offerkoftan är en dålig kofta som skämmer och tynger. Alla människors frihet från den tyngden hänger på att hänga den av sig, inte addera den tyngd vilken all form av identitetspolitik ger vid handen. 

 

Av Jan Emanuel Johansson

Traditionell socialdemokrat och riskkapitalist