För att blidka en liten grupp aktivister från Palestinagrupperna i Sverige har Oatly slutat köpa det D-vitamin som de tillsätter sin havremjölk från en producent med en del av sin produktion i Israel. Genom en organiserad påtryckningskampanj på sociala medier lyckades Palestinagrupperna övertyga Oatly att byta leverantör. "Vi lyssnar på konsumenterna", säger företagets pressansvarige. Därmed är det intellektuella haveriet i full gång.
Denna bojkott av produkter från Israel är nämligen extremt selektiv. Oatly skriver själva på sin hemsida att "Bojkott är inte lösningen", men då för att motivera sitt inköp av den regnskogsskövlande palmoljan.
Samtidigt har vare sig Oatly eller Palestinagrupperna inte något problem att använda israelisk mjukvara för sina hemsidor. Inte heller drar det sig för att använda Facebook som marknadsföringsplattform, ett företag vars hela forskning och utveckling ligger i Israel.
Bojkottningsrörelsen har en märklig logik som inte appliceras på andra länder än Israel. Alldeles oavsett ens åsikt i konflikterna i Mellanöstern så är det märkligt att Israel döms och behandlas med en måttstock som uppenbarligen inte gäller andra länder.
Oatly verkar inte ha några större problem med att köpa in produkter från den blodiga diktaturen i Kina. Oatly har inte heller några problem med handel från Indonesien där kristna systematiskt förföljs och trakasseras. Listan av leverantörer kan göras ännu längre med andra länder som kränker mänskliga rättigheter som Etiopien, Vietnam och Madagaskar.
Nu väljer företaget att i stället köpa D-vitamin från ett företag i USA. Detta hyllas av anti-israeliska aktivister. Om vi skulle applicera samma logik som bojkottningsrörelsen gör på Israel betyder det att Oatly eller för den delen vilket företag som helst med bojkottningsrörelsens goda minne ställer sig bakom USA:s drönarattacker mot civila, Guantanamo och massavlyssning av internet.
Oatly själva slår sig på bröstet med att de har svenskt havre, med samma bojkottslogik borde Oatly avstå att köpa havre från ett land som exporterar hundratals IS-terrorister, har omfattande etnisk segregation och exporterar vapen till Saudiarabien.
På något sätt lyckas vi vara kapabla att göra en distinktion mellan till exempel Apple (som använder Israeliska processorer) och USA:s förehavanden, men när det kommer till Israel försvinner denna förmåga. Inte nog med att vi inte lyckas göra skillnad mellan ett företag och Israels regering. Vi har tyvärr till och med fallit tillbaka till att skuldbelägga en hel etnicitet, något historien borde ha lärt oss att aldrig göra.
Att Oatly valt att vika ner sig för bojkottningsrörelsen är beklagligt, Oatly har själva kommenterat att de inte önskade att göra ett politiskt ställningstagande, något de nu gjort på grund av blind godtrohet mot en klick högljudda aktivister som ivrigt från sina israeltillverkade kommunikationsverktyg mejlbombar företag på uppenbarligen godtyckliga grunder.
Faktum är att fattigdomens bästa vän är kriget, och handel är fattigdomens värsta fiende. Istället borde de som är vänner av en fredlig lösning i konflikten mellan Israel och Palestina rikta sitt engagemang för mer handel, både mellan Sverige och Israel samt mellan de Palestinska territorierna och hela världen.
Oatly har nu valet att göra det rätta och ångra sitt tillfälliga snedsteg. Men om det inte är aktuellt för detta företag så borde de i alla fall vara konsekventa och tillämpa samma uppvisade måttstock mot de andra länderna som levererar ingredienser till Oatly. Frågan är hur många droppar havremjölk det blir då.
Hanif Bali (M)
Svensk-Israeliska parlamentarikerföreningen
