Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Nytt språkrör räddar inte opinionssiffrorna

Isabella Lövin, Gustav Fridolin och Åsa Romson. Foto: Sara Strandlund

Niklas Bolin, lektor i statsvetenskap.

Foto: Pressbild

De som tror att nya språkrör är Miljöpartiets väg ut ur krisen får tänka om. Ett förändrat persongalleri är inte något universalmedel mot vare sig internt missnöje eller sviktande opinion, skriver Niklas Bolin.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Efter en extremt turbulent period med dåliga opinionssiffror som följd går nu Miljöpartiet till kongress. Den sista tidens diskussion har främst rört personfrågor. Kan språkrören sitta kvar eller måste någon eller båda bytas ut?

Självklart har ett partis ledning betydelse, men de som tror eller hoppas på att ett en ny laguppställning är en enkel väg ut från Miljöpartiets kanske djupaste kris sedan man åkte ur riksdagen 1991 har anledning att tänka om. Åsa Romsons och Gustav Fridolins eventuella tillkortakommanden är inte de enda orsakerna till Miljöpartiets problem.

Ett förändrat persongalleri är således inte något universalmedel mot vare sig internt missnöje eller sviktande opinion. Det ter sig också osannolikt att partiet med enkla medel snabbt ska kunna lösa sin situation. Istället borde partiet nu ställa sig frågor av lite mer övergripande karaktär.

 

LÄS MER: Om islamism är problemet – varför får då Fridolin sitta kvar?

 

Inom statsvetenskapen talar man ofta om att partier har olika målsättningar med sin verksamhet. Att genomföra sin politiska agenda framstår som den mest självklara. Men forskning visar ofta att andra bevekelsegrunder är centrala för att förstå partiers beteende. Partier strävar således också efter att röstmaximera, vinna regeringsmakten och hålla samman partiet internt.

Även om dessa mål ofta betraktas som medel för att just kunna genomföra sin politik tenderar de ibland att utvecklas till egenvärden. I Maggie Strömbergs utmärkta bok, Vi blev som dom andra, framkommer till exempel hur Miljöpartiets strävan mot regeringsmakt i det närmaste har utvecklats till ett mål i sig. Efter att partiet under lång tid strävat mot regeringsmakten öppnades möjligheten efter valet 2014. Att förutsättningar långt ifrån var idealiska tycktes inte minska partiledningens vilja att gå i koalition med Socialdemokraterna.

Det är naturligtvis enkelt att vara efterklok och ifrågasätta det strategiskt visa i att för första gången sätta sig i regering – samtidigt som Sverige har den kanske mest komplicerade parlamentariska situationen sedan införandet av enkammarriksdagen. Det är svårare och mer relevant att nu staka ut vägen för framtiden.

 

LÄS MER: Sluta sätta jaget framför väljarna, MP

 

När partiet går vidare är avvägningen mellan olika målsättningar central. Att sitta kvar i regering kan, trots att många menar att partiet hittills misslyckats, vara det mest effektiva sättet att realisera sina politiska prioriteringar. Att i detta läge lämna regeringen riskerar också att tolkas som att man erkänner den numera utbredda uppfattningen att partiet har brustit i regeringsduglighet.

Samtidigt tenderar regeringsmakten att försvåra röstmaximerande ambitioner. Regeringspartier förlorar regelmässigt röster i val. Ofta är dessutom de mindre koalitionspartierna de som tappar mest. Vidare har vissa av de stora sakpolitiska kompromisser som partiet ingått skapat ett läge där man också riskerar partiets interna sammanhållning. På många håll har särskilt åtstramningen av migrationspolitiken möts med internt missnöje.

Sammantaget står således Miljöpartiet inför svåra beslut kring vilka målsättningar som ska prioriteras. Ska partiet sitta kvar i regeringen? Hur ska partiet hantera profilfrågor som miljö- och migrationspolitik? Och på vilket sätt ska interna meningsskiljaktigheter överbryggas. Sett i ljuset av dessa stora utmaningar ter sig valet av språkrör vara en relativt enkel och mindre betydelsefull fråga.

 

Niklas Bolin

Universitetslektor i statsvetenskap, Mittuniversitetet

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!