Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Nya utvecklingssamtalen tar priset i ren skär dumhet

Är det på grund av tidsbrist eller ren och skär dumhet som jag ska sitta ensam med mitt barn på ett lärarlöst utvecklingssamtal i ett av skolans mötesrum? skriver Maria Celin. Foto: SHUTTERSTOCK
Mamman Maria Celin blev mycket förvånad när det visade sig att hennes egen dotter skulle leda utvecklingssamtalet, utan lärare närvarande. Foto: OLA FREDHOLM

Jag håller med om att barn kan växa av eget ansvar men nu är gränsen passerad.

Elevledda utvecklingssamtal utan lärare är en idiotisk metod. Det finns inget att vinna på detta, inte för någon, skriver mamman Maria Celin.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT | SKOLA. För ett tag sedan blev vi inbjudna till dotterns terminsobligatoriska utvecklingssamtal, ett möte jag verkligen uppskattar då det ger oss föräldrar en bild av hur lärare och fritidspersonal uppfattar hennes uppförande och mående i skolan. Döm av min förvåning när vi fick veta att det var lärarlöst.

Är det på grund av tidsbrist eller är det av ren och skär dumhet som jag ska sitta ensam med mitt barn på ett lärarlöst utvecklingssamtal i ett av skolans mötesrum? Har vi pressat våra lärare till den nivå då de inte längre hinner hålla i, de faktiskt viktiga, utvecklingssamtalen? Eller beror detta fenomen på något annat? 

En idiotisk metod

Att vi har gett barnen mer och mer ansvar för sin egen utveckling går inte att mista sig på. Jag är en vän av eget ansvar och vet av erfarenhet att barn växer med det ansvar de får men att själv hålla i sitt eget utvecklingssamtal utan en lärare i rummet är enligt mig en helt idiotisk metod. Själva essensen i ett utvecklingssamtal är feedback och uppföljning, viktigt är det även med pepp och självförtroendehöjning från vuxna lärare när vi föräldrar är med. Att barnet får höra att de gör bra ifrån sig, eller mindre bra, sagt från en viktig vuxen till en annan viktig vuxen i deras liv. Orden väger tyngre.

 

LÄS MER av Maria Celin: Uppfostra ditt eget barn – sluta skyll på lärarna

 

Självklart är det bra att barnen får vara med och förbereda inför mötet med sammanställning av omdömen och målsättningar, det finns inget dåligt i det, tvärtom. Då får barnet en helhetsbild av sina prestationer och utvecklingsområden, får vara med och påverka vad som sägs i de olika dokumenten och kan finna självförtroende i att vara med i detta viktiga arbete. 

Hur ska jag få hela bilden?

Men hur ska jag som förälder få en nyanserad bild av mitt barns dagliga rutiner om barnet bara berättar ur sin synvinkel? Jag vill ju veta hur den stora bilden ser ut, hur interaktioner mellan mitt barn och andras barn är, om mitt barn är en skitunge som mobbar andra eller om mitt barn blir utsatt för svårigheter. Saker som bara en eller flera av de vuxna i skolan kan se objektivt på. 

 

LÄS MER: Inkluderingens grymma pris – skolsystemet sparkar nedåt, mot de svagaste

 

Om nu föräldrarna har tagit av sin dyrbara tid, förflyttat sig till skolan, stängt av mobilen och fokuserar på barnet är det inte då bra att utnyttja den tiden till max från båda håll? Kanske kan läraren slippa konstiga frågor, och i vissa fall hot, per mejl då man har föräldern där framför sig och ämnen kan avhandlas öga mot öga. 

Det är inte säkert att alla sitter ner vid middagen och pratar om dagen, läxor, vänner och allmänt livets läge. Alla föräldrar kanske inte heller har tid eller tar sig tid att fråga om hur det går i skolan, om matte är kul eller svårt, om favoritämnet fortfarande är syslöjd eller om klasskompisarna är schysta. 

Det hade aldrig accepterats i yrkeslivet

Vi vänder på det och flyttar metoden till arbetsmarknaden. Visa mig den arbetsplats där chefen inte närvarar vid utvecklingssamtalet. Där arbetstagaren redan innan har fått alla uppgifter och inte har möjligheten att bolla och ställa frågor om utvärderingar och omdömen. Såklart det inte finns, för det är urbota dumt! 

Jag hoppas innerligt att detta inte implementeras på fler skolor än vår och att fler föräldrar motsätter sig dumheten i metoden, det finns inget att vinna, inte för någon.

 

Av Maria Celin

Mamma till elev i den svenska skolan