Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Ny deal mellan stat och tidningsvärlden

TIDNINGSHJÄLP. Göran Greider vill se ett slags demokratiskt driftsstöd för dagspressen - under förutsättning att den följer sex riktlinjer.
Foto: Emil Nordin, Anna Hållams

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

För bara ett halvsekel sedan kunde människor i snart sagt varenda stad i Sverige peka på en eller två eller ibland tre byggnader i sin stad och säga - där skrivs och trycks tidningen vi läser på morgonen! Ägandet var lokalt och ägarna var ofta välkända. Den tidningspress som ofta röjde väg för demokratin utgjorde en makt som folk på många sätt begrep sig på. 50 år senare finns det knappast någon enskild faktor som påverkar folk i gemen så mycket som medierna - samtidigt som få områden är så okända.

Hur många vet att mediekoncernen Stampen, med ursprung i Göteborg och GP, äger den mesta av lokalpressen i Stockholm? Vet TV4:s tittare att kanalen ingår i samma sfär som DN, Expressen och Dagens Industri? I Dalarna fattar få att Falu-Kuriren ägs av Mittmedia (den sfär som Dala-Demokraten nu också börjar samarbeta tätt med) och att makten över medierna därmed alltmer flyttat utanför länet. Vem i Luleå anar att det är i Norrköping som avgörande beslut om deras lokaltidning fattas? Tidningsbranschen liknar ett Monopolspel spelat i mörker.


Behovet av kritisk folkbildning kring medielandskapet är i dag fullständigt skriande men om det är något som är glasklart är det att medierna själva inte har någon lust att ta ansvar för det. Det kan ju störa läsare. Men kanske kunde den nu närmast överallt pågående tidningskrisen utgöra en vändpunkt när det gäller mediernas relation till såväl folk­bildning som demokrati.

Jag föreslår en ny deal mellan stat och tidningsvärld som ser ut ungefär så här. Pressen axlar ett antal avgörande uppgifter som bidrar till att hålla mångfalden vid liv och gör dagstidningarna mycket mer  public servicelika. Sex krav kan då ställas från statens sida och uppfylls de får dagspressen åtnjuta ett slags  demokratiskt driftsstöd som definieras långt vidare än det nuvarande presstödet :

1) Den enda återstående tidningen på en ort eller i en region upplåter resolut opinions­sidorna för verklig politisk mångfald. I dag dånar praktiskt taget all morgonpress av borgerliga röster på ledarsidorna och det är inte bara enfaldigt utan utövar också ett visst fördummande inflytande på nyhetsjournalistiken. Det är inte rimligt att två morgontidningar av två i Stockholmsregionen är blåa. Det snedvrider hela det demokratiska sam­talet.

2) Tidningarna måste åta sig en policy där hela utgivningsområdet journalistiskt bevakas. I dag är tendensen att allt fler geografiska områden - i synnerhet förorter och landsbygd - mörkläggs medialt av det enkla skälet att inga annonsintäkter där finns att hämta.

3) Tidningarna förbinder sig att hålla sig med anständiga kultursidor. Kulturbevakningen är oftast utsatt i besparingstider och på det området är den ekonomiska logiken satanisk. Det går inte att läsa en nyöversättning av Marcel Proust snabbare än tidigare och en notis som bygger på förlagets pressmeddelande blir bra tunt. För många år sedan minns jag att självaste Horace Engdahl var inne på dessa tankebanor.

4) Dagspressen förbinder sig att på olika sätt utveckla och använda sig av medborgarjournalistiken. I pressens barndom förmådde inte många, eller hade inte tid, att skriva ens en notis. Numera klarar en väldig massa människor av det. Dagspressen bör åta sig att kanalisera den nya kreativa energin -  vilket kräver redaktörskraft för att undvika skvaller och kränkningar och faktafel -  och därmed också göra sig till mötesplatser för nya sociala medier.

5) Dagspressen berättar aldrig om vem som äger vad i den egna branschen och vilka de egentliga makthavarna är. I en ny deal för dagspressen åtar sig dagspressen en folkbildningsuppgift - att kontinuerligt redogöra för och debattera den egna branschen, inte minst i de tilltagande drevens era.

6) Jag säger som Löfven om välfärdsföretagen - öppna bokföringen så att mediekoncernernas ofta orimliga vinstkrav blir synliga och kritiserbara.


Så kan sex provisoriskt formulerade punkter se ut för en ny deal mellan stat och dagspress i syfte att gynna demokrati och mångfald. Jag kan ofta med stolthet sjunga med i public servicemediernas underbara sång som tackar licensbetalarna. När journalistprisen delas ut går de i dag alltmer sällan till journalister i dagspressen, därför att där har man inte resurserna för de grävande reportagen. Det fattas pengar. Riksdag och regering bör tilldela dagspressen dessa pengar och i gengäld få tidningar som får demokratin att fungera.

Dagspressen gör sin samhällsplikt -  och kan då kräva sin rätt.


GÖRAN GREIDER

Är poet, författare och chefredaktör för Dala-Demokraten.