DEBATT. 20 år efter invasionen av Afghanistan står vi här. Talibanerna har tagit makten och skräcken vilar återigen tung över Kabuls gator. Omvärlden evakuerar staden och de som har möjligheten lämnar landet. De som inte fått plats inuti klamrar sig fast på utsidan av flygplanen och kroppar faller likt de kroppar som föll ner från tornen den 11 september 2001. Kvar står det afghanska folket med fruktan och desperationen.
Insatserna har varit viktiga
Vi har hört motiveringarna till omvärldens insatser i Afghanistan: Det var för kvinnornas skull den militära invasionen skulle ske. Det var för kvinnornas skull vi skulle skicka svensk militär. Det var för kvinnornas skull vapen pumpades in i landet. Nu håller talibanerna i samma vapen och de riktas mot de kvinnor som kämpat för demokrati och jämställdhet.
Det internationella samfundet, inklusive Sverige, har gjort stora insatser i landet i två decennier. Var allt förgäves? Nej. De civila och humanitära insatserna har gjort stor skillnad.
Sverige har varit en ledande aktör i arbetet för kvinnors rättigheter, politiska deltagande, stärkande av kvinnors organisering. Det har varit viktigt. Men nu prövas den feministiska utrikespolitiken på riktigt.
Aktivisterna får inte lämnas åt sitt öde
Afghanska kvinnor har organiserat sig, höjt sina röster, tagit plats och drivit förändring varje dag. De har tagit stora risker. De har högljutt och synligt krävt sina rättigheter, och talibanerna vet vilka de är. Aktivisterna gömmer sig nu, stänger av sina telefoner, vågar inte gå ut. Människo- och kvinnorättsaktivister har byggt upp kunskap, organisationer och nätverk som arbetar för ett demokratiskt Afghanistan. Att lämna dem åt sitt öde i Afghanistan är också att ge upp allt som de byggt upp.
Dessa kvinnorättsaktivister är i akut behov av skydd. De bevittnar den framtid de arbetade för raseras och de måste få hjälp att lämna landet. Sverige måste ta sitt ansvar och leva upp till de löften som getts om stöd och solidaritet. Politiker från alla håll stoltserar med att Sverige gjort skillnad för landets kvinnor. Kan Sverige nu leverera en feministisk utrikespolitik och inte svika dem som gjort det faktiska arbetet, kvinnorna på plats i Afghanistan?
Gör som Tyskland och Kanada
Tyskland och Kanada planerar i skrivande stund att evakuera 10 000 respektive 20 000 särskilt utsatta afghaner, inklusive aktivister. Sverige måste skyndsamt följa efter. Deras liv måste räddas.
Sverige måste:
Evakuera kvinnorättsaktivister som vill lämna landet
Möjliggöra för dem att söka asyl i Sverige
Ge afghanska kvinnorättsaktivister en fristad och stöd i Sverige så de kan fortsätta sin organisering för ett fredligt Afghanistan där kvinnors rättigheter respekteras
Av Malin Nilsson
Generalsekreterare Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet, IKFF
