Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Nu kommer alla att bli jättearga på mig igen

Min avsikt var inte att, som Fredrik Kärrholm tror, förminska barns upplevelser. Min avsikt var att kontextualisera dem, skriver Christoffer Carlsson.
Christoffer Carlsson, författare och forskare i kriminologi.
Foto: Emelie Asplund

Proportioner är viktiga. Antingen böljar stora brottsvågor ständigt fram och tillbaka över landet eftersom vi ser både upp- och nedgångar från år till år. Den som upprörs över en viss våg, men inte andra, blir då lätt något av en hycklare.

Eller så blir det missvisande att alltid kalla det för vågor – vilket är min poäng, skriver kriminologen Christoffer Carlsson i en slutreplik om barnrånen. 

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

SLUTREPLIK. Nu kommer ni bli jättejättearga igen. Men kommer ni ihåg 2008? Det året låg ungas utsatthet för rån på samma nivå som år 2019. ”Knappt 4 % år 2008”, skrev Brå. ”Andelen som utsatts är ungefär dubbelt så stor bland pojkarna (cirka 4 %) som bland flickorna (drygt 2 %).”

Min avsikt var inte att, som Fredrik Kärrholm tror, förminska barns upplevelser. Min avsikt var att kontextualisera dem. Resultatet från 2008 är alltså identiskt med resultatet för det påstått extraordinära 2019. Däremellan har unga killars utsatthet för rån legat på 3 till 4 % enligt SUB.

Därför används procentenheter

Frågan är: hur mycket är 1 procentenhet?

Kärrholm gör inget direkt fel när han beskriver förändringen som en ökning med 33 %. Vi kan ju säga, exempelvis, att utsattheten för allvarlig misshandel i åldrarna 55 till 64 steg med hela 75 % mellan 2018 och 2019, enligt NTU. 

Men det gäller en ökning från 0,4 till 0,7 %.

Vid väldigt låga tal brukar vi därför inte uttrycka det så. Det borde Kärrholm ha lärt sig av de där kriminologistudierna han stoltserar med överallt (vad han har för användning av dem begriper jag inte och, att döma av hans skrifter, inte han heller).

Fredrik Kärrholm, polis och kriminolog.
Foto: Ashley Reed

BRÅ använder samma termer som jag: ”Bland killar har andelen utsatta ökat med ungefär 1 procentenhet 2019”. Sådant retar Kärrholm, som i sin replik talar om ”en fruktansvärd ökning i absoluta tal”. Här har jag ett trist besked att lämna:

Ständiga variationer

Brottsligheten varierar ständigt. När det rör stora befolkningsskikt (som landets 15-åringar, eller män 16 till 24 år) kommer små skiften i procentenheter alltid ge betydande skillnader i antal. De skapar påfrestningar för polisen, tragedier och smärta för anhöriga och kan innebära oro och otrygghet för allmänheten – jag förstår det. Att brottsligheten varierar betyder inte att samhället och de rättsvårdande myndigheterna bara ska stå och se på medan det sker. 

Men proportioner är viktiga. Antingen böljar stora brottsvågor ständigt fram och tillbaka över landet eftersom vi ser både upp- och nedgångar från år till år: ungas narkotikabruk steg från 6 till 7,6 % 2019; utsattheten för misshandel sjönk från 22,6 till 19,4 %, och så vidare. Den som upprörs över en viss våg, men inte andra, blir då lätt något av en hycklare.

Eller så blir det missvisande att alltid kalla det för vågor – vilket var och är min poäng. 

En politruk från tidningen Bulletin

På en punkt kan Kärrholm ha rätt; det gäller en möjlig ökning i ungdomsrånens grovhet. Ökningen i anmälningar av rån där skjutvapen använts skulle kunna tyda på just det och speglas i så fall i SUB. Det är dock, som jag ser det, en mindre poäng i relation till hans replik som helhet.

Kärrholms förargelse ska ses i ljuset av Bulletin. Tidningen släpptes efter min text och hade rånen som centralt orosmoln. En av Bulletins politruker är just Kärrholm. Timing är en bitch: Klart Kärrholm måste ut och slå sig för bröstet, skit i den kriminologiska integriteten, han har ju Bulletins genomslag och ett kriminalpolitiskt anseende att tänka på.

Själv funderar jag mest på rånutvecklingen och vad debatten har för effekt på våra mätinstrument. Inte minst där hackar motorn för Kärrholm, vars budskap är att medial uppmärksamhet och debatt skulle sakna effekt i undersökningar som SUB och NTU.

Hold my glögg.

Metoo ett talande exempel

Kommer ni ihåg Metoo? Andelen kvinnor som utsatts för sexualbrott enligt NTU steg mellan 2016 och 2017, från 8,0 till 10,7 %, nära 3 procentenheter.

Datainsamlingen för 2017 gjordes just under Metoo-rörelsens år 2018. Det som skedde var en förskjutning i synen på vissa handlingar, snarare än en faktisk förändring i brottsligt beteende. Fler kvinnor uppgav utsatthet och mörkertalet minskade till följd av en brinnande social rörelse och medial uppmärksamhet. Det är inte att förminska upplevelser eller förringa brott; det är att kontextualisera dem.

Metoo var kanske unikt i sin styrka, men inte som exempel på den effekt en samhällsdebatt kan ha på folks upplevelser. Många andra sådana finns. Det vi då ser i undersökningar som SUB är en utsatthet för rån bland unga som funnits där förut. Att mörkertalet minskar är ju bra. Det min ursprungsartikel vänder sig mot är att det skulle ha inträffat en brottsvåg mellan 2018 och 2019. 


Av Christoffer Carlsson

Författare och forskare i kriminologi vid Stockholms universitet