Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Nu har L en chans att göra en insats för demokratin

Olle Wästberg. Foto: LEIF R JANSSON / TT / TT NYHETSBYRÅN
Jan Björklund (L). Foto: JONAS EKSTROMER/TT / TT NYHETSBYRÅN
Birgitta Ohlsson (L). Foto: /IBL / /IBL

Att partierna har få medlemmar är ett betydande demokratiskt problem. Det är partierna som har nomineringsmonopolet, de utformar politiken och ger väljarna alternativ. Då är det väsentligt att partierna har bredd och representativitet. Så är det inte i dag, skriver Olle Wästberg. 

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

De svenska politiska partierna är en spillra av vad en gång varit. Sedan 1980-talet har de mist en miljon medlemmar. Orsakerna är flera, främst att den som är politiskt intresserad inte behöver inte medlemsavgift och gå på möten, utan kan agera på Facebook. 

1995 kom Demokratiutvecklingskommittén där statsvetarna Mikael Gilljam och Tommy Möller drog slutsatsen från sin forskning: ”Uppenbarligen har en maktförskjutning ägt rum från partimedlemmar till partiledningar.”

I en rapport till den Demokratiutredning jag ledde skriver statsvetarna Magnus Hagevi och Karl Laxbo att dagens slutsats ”om medinflytande i partierna om möjligt är än mer dyster. I takt med att partierna tappar medlemmar, och personifiering och globalisering alltmer präglar politiken, antas den interna demokratin ha förtvinat än mer.” Laxbo/ Hagevi menar att det dock finns ett visst medlemsinflytande, men främst hos Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Centerpartiet.

Att partierna har få medlemmar är ett betydande demokratiskt problem. Det är partierna som har nomineringsmonopolet, de utformar politiken och ger väljarna alternativ. Då är det väsentligt att partierna har bredd och representativitet. Så är det inte i dag.

 

LÄS MER: Det är dags för Birgitta Ohlsson 

 

I och med att de politiska parterna är så centralstyrda minskar incitamenten även för sympatisörer att gå med. Den som går med i ett parti vill inte bara vara valarbetare och lyssna på direktiv uppifrån, utan också ha möjlighet att påverka. 34 procent av dem som är medlemmar i ett politiskt parti i Sverige anser att de har lika lite inflytande i sitt parti än en vanlig väljare, som inte är partimedlem. 

Ska partierna kunna vara viktiga för demokratin och inte bara en del av en överhet krävs fler medlemmar och att de har inflytande. Därför skrev vi i Demokratiutredningen förra året:

”Det är viktigt att partierna inte är exklusiva kanaler för inflytande som enbart är tillgängliga för en liten krets av partiaktiva. Vi menar därför att parterna bör verka för att partimedlemmar på lokal nivå får möjligheter att delta i idéutvecklingen. Partierna bör också överväga att oftare ha medlemsomröstningar om principiella frågor och att öka inflytandet vid val av partiledare.”

 

LÄS MER: Därför kandiderar jag till partiledarposten

 

Medlemsomröstningar är möjliga att genomföra i alla partier, men det har sällan tillämpats. Frågan ställs nu på sin spets hos Liberalerna sedan Birgitta Ohlsson utmanat Jan Björklund.  Självklart beslutar partikongresserna i personfrågorna; medlemsomröstningarna är rådgivande. Samma sak gäller provvalen inför riksdagen, något som sker i de flesta partier.

Det är inte onaturligt att partier är rädda för personstrider. Sådana kan gå djupt. Striden i Lycksele 1992 mellan Fredrik Reinfeldt och Ulf Kristersson om att bli moderat ungdomsförbundsordförande sätter fortfarande spår.

Men rätt skött kan det bli annorlunda. Annie Lööf blev partiledare i Centern 2011 efter en öppen process och debatt mellan tre kandidater. Att valet inte gjordes upp i länsförbundens ledningar och i slutna rum har säkert bidragit till Annie Lööfs legitimitet och framgång.

Nu har Liberalerna en chans att göra en insats för demokratin genom att visa öppenhet och att ge alla medlemmar en chans att påverka.

 

Olle Wästberg

Tidigare riksdagsledamot och under 25 år ledamot i Liberalernas partistyrelse