DEBATT. Medborgarna drabbas i dag av stigande priser på mat, drivmedel och mycket annat. Nationalekonomerna tvistar om orsaken – om det är en alltför frikostig utgiftspolitik, en expansiv penningpolitik, kriget i Ukraina – eller kanske allting i kombination. Tyvärr är inflationen bara början på en negativ utveckling som sannolikt kommer att fördjupas i en ekonomisk kris – något som vi under de senaste decennierna i stor utsträckning lyckats undvika.
Förnekelsefasen
Alla kriser inleds med förnekelse. Det talas om att inflationen ska falla tillbaka, att räntehöjningarna kanske inte blir så allvarliga, till och med att det inte längre går att höja räntan. Nationalekonomen Kenneth Rogoff myntade uttrycket ”this time is different”, det går bättre den här gången. Men så är det sällan. När alla tecken talar för en kris blir det oftast en kris.
Tjugo år är en lång tid. Mellan 2000 och 2020 upplevde medborgarna att räntorna ständigt blev lägre. Inflationen var närmast obefintlig och en investering i en bostadsrätt genererade värde på ett sätt som saknar historiskt motstycke.
Trettio år utan djupa kriser är tillräckligt lång tid för att människor ska hinna glömma.
När man lever i ovanliga tider kan det vara svårt att sätta sig in i hur en alternativ värld skulle kunna se ut. En värld där inflationen är hög och där bostäder genererar mindre värdeökning än att bara ha pengar på ett sparkonto.
Människor har hunnit glömma
De som i år fyller 50 var tjugo år 1992, när kronan föll och räntan på bostadslån pendlade mellan tio och tjugo procent. Trettio år utan djupa kriser är tillräckligt lång tid för att människor ska hinna glömma. Tjugo år med låg ränta är tillräckligt lång tid för att många ska börja tro att den låga räntan ska vara för evigt.
Nu ser dock hushållen mycket negativt på framtiden. Enligt konjunkturinstitutets senaste barometer är hushållens tilltro till såväl den privata som till samhällets ekonomiska utveckling på den lägsta nivån sedan finanskrisen.
Men det vi lär av historien är att ekonomiska förhållanden förändras – ibland snabbt, ibland långsamt. Mycket talar nu för att vi lämnar lågränteperioden bakom oss och går in i en ny fas – där räntorna är betydligt högre.
I USA stiger konsumentprisindex på årsbasis med 8,6 procent. Sverige ligger inte långt efter med en inflation på 7,3 procent. Men Riksbankens inflationsmål är två procent – och bankens uppgift är att genom höjning av den styrräntan ta ner inflationen dit.
Skattenyttan måste öka
Vägen kommer med all sannolikhet att bli smärtsam och kräva omprövning av mycket av det vi tagit för givet. Vi får alla räkna med att få det sämre framöver. Våra pengar kommer att bli mindre värda. Många har redan märkt av att hushållsekonomin blivit mer ansträngd. Toleransen för en offentlig förvaltning som slösar med våra skattemedel kommer att vara låg. Möjligheterna för normala hushåll att betala mer i skatt kommer att vara obefintlig. Samtidigt kommer behovet av våra offentligfinansierade verksamheter snarast att öka. Den ekvationen kräver en ökad effektivitet i statlig, regional och kommunal förvaltning. Verksamheterna måste skötas mer effektivt. Skattenyttan måste öka.
Kommissionen för skattenytta inledde sitt arbete redan i november 2021. Då var de ekonomiska prognoserna ljusa och ingen kunde i sin vildaste fantasi föreställa sig att inflationen skulle göra comeback – efter att ha sovit i drygt 20 år. Kommunerna hade stora överskott – som nu förväntas bli lika stora underskott.
Höjda skatter är ingen väg framåt
Kommissionen har redan påbörjat arbetet med att hitta svar på en av de frågor som politikerna snart kommer att behöva ställa – hur vi ska få mer offentlig service för skattepengarna? Att nu börja höja skatterna är ingen väg ut ur de problem som kommer. Vi hoppas att politikerna kommer att kunna dra nytta av att vi startade arbetet i förtid.
Av Leif Östling
Ordförande, Kommissionen för skattenytta
Bettina Kashefi
Kanslichef, Kommissionen för skattenytta
