DEBATT. Svensk invandringsdebatt har förändrats väldigt mycket sedan 2015. Inget parti, frånsett de två på ytterkanterna, har gått opåverkade genom detta. Inte de borgerliga partierna, inte Socialdemokraterna och definitivt inte Miljöpartiet, som också medverkat till att förändra migrationspolitiken. Något som däremot inte har förändrats är brunsmetningen av alla som inte vill se en vänsterregering.
Stenevis absurda övertramp
I förra veckans partiledardebatt hände det igen. Där blev vi kallade ”blåbruna” av Miljöpartiets språkrör Märta Stenevi. Brunt var som bekant det tyska nazistpartiets färg. Borgerlig migrationspolitik skulle alltså vara jämförbart med nazismens utstuderade ondska, enligt Miljöpartiet. Alla som öppnat en skolbok begriper hur absurt Stenevis uttalande är. Den här sortens grova övertramp riskerar att skada demokratins kärna – förmågan att vara oense på ett hederligt sätt.
Syftet var inte att hjälpa Sverige, utan att hjälpa Socialdemokraterna. Det Morgan Johansson brukade kalla rasism är numera hans egen officiella politik.
Det finns naturligtvis ingen som helst främlingsfientlighet i kristdemokratin. Vi har alltid varit och är fortfarande medvetna om de umbäranden som många flyktingar lever under. Vi tror på en gemenskap människor emellan som trotsar språkliga, kulturella och nationella gränser.
Men vi ser också att våra system har misslyckats och missbrukats. Att de även skyddar personer som begår grova brott här, eller som saknar asylskäl. Därför har vi lagt om vår migrationspolitik. Varje person som tillåts stanna på felaktiga grunder tar en plats från någon som behövde skyddet betydligt mer.
Fler och fler partier brunsmetas
Det vet naturligtvis vänsterpartierna. Deras agerande är inte ideologiskt, utan taktiskt. De kan inte säga sanningen om resultatet av sin egen politik, så de säger osanningar om vår. Om detta blir den nivå som tillåts i nästa års valrörelse så blir vi alla till förlorare, möjligen med undantag för de faktiska nazister och rasister som tillåts flyga under radarn eftersom var och vartannat parti nu påstås höra till samma groteska idégemenskap.
”30 minuter” visade S-hyckleriet
Ett av den veckans mer plågsamma tv-ögonblick var annars migrationsminister Morgan Johanssons besök i SVT:s ”30 minuter”. Johansson hade oerhört svårt att förklara varför han nu genomför språkkrav för medborgarskap, när han för några år sedan beskrev språkkrav som ”en magnet för främlingsfientliga” och ”bedrövligt i sin utstuderade ömklighet”.

I den intervjun blev hyckleriet tydligt. Syftet var aldrig att motarbeta rasism, utan att motarbeta oss. Syftet var inte att hjälpa Sverige, utan att hjälpa Socialdemokraterna. Det Morgan Johansson brukade kalla rasism är numera hans egen officiella politik. Och när dagens brunsmetning inte heller visar sig fungera så kommer Socialdemokraterna att ändra sig igen.
Våra motståndare behöver höja nivån
Vi räds inte tuff debatt. Vi tvekar inte att framföra hård kritik, när det är berättigat. Men hur kritiska vi än är till regeringens politik så har vi aldrig anklagat den för att vara ondskefull. Vi har aldrig, som Stefan Löfven gjorde i ett annat avsnitt av ”30 minuter”, påstått att demokratin är hotad om vi inte vinner nästa val. Den sortens brutalisering av debatten ägnar vi oss inte åt och det borde inte våra motståndare heller göra.
Sveriges väljare förtjänar en valrörelse som är lika saklig som tuff. Nu får det vara nog med hyckleri och dubbla budskap. Nu får det vara slutpratat om ”blåbruna”.
Till sist, något att fundera över: när hörde ni senast Socialdemokraterna eller Miljöpartiet peka på egen framgångsrik migrationsreform?
Av Ebba Busch (KD)
Partiledare
Andreas Carlson (KD)
Gruppledare i riksdagen