DEBATT. Sörmlandstidningen (SN) rapporterar att i Tunisien har man nu förbjudit både niqab och burka i offentliga lokaler. Bättre sent än aldrig kan man tycka, om man anser att kvinnor inte skall osynliggöras. Också Tunisien kämpar mot terrorism och tydligen har de haft attacker på samma sätt som i Afghanistan, där attentatsmän och kvinnor gömt sig i burka. Det är en säkerhetsåtgärd, uppger myndigheterna.
Borde då inte Europa följa Tunisien? Burka är redan förbjuden i Frankrike och Danmark. Dock inte i England, där det för inte så länge sedan utbröt ett ramaskri när tidigare utrikesminister Boris Johnson ansåg att niqab är att likna vid en gående ”brevlåda”. Det politiska etablissemanget, inklusive premiärminister Theresa May, gick i taket efter Johnsons ”ohövliga och kränkande” språkbruk. Även journalisterna efterlyste en ursäkt från ex-ministern. Internationella medier, inklusive svenska, rapporterade flitigt om ”skandalen”, och ex-ministern, som nu kan ta över efter Theresa May, framställdes som en politisk vilde.
Könsapartheid eller mångkultur
Jag kan gissa att ingen av det ”kultursensitiva” etablissemangets damer och herrar har prövat hur det är att leva ett liv gömd bakom burka eller niqab. (Bara inom parantes kan jag säga att jag själv tvingades att bära slöja i min ungdom och därför blev flykting i Sverige när mitt hemland omvandlades till en könsapartheidstat, i Guds namn. Nu möter jag samma könsapartheid i Europa, fast det kallas för ”mångkultur”).
Märkligt nog ”missade” de svenska journalisterna att rapportera att ex-ministern Boris Johnsons uttalande om brevlåda och niqab inte bara medförde utskällningar utan också försvarades. Och hör och häpna, det var en imam som försvarade Boris Johnson.
Förislamiska trasor
I England finns det en liberal imam, dr. Taj Hargey, som driver ett islamiskt studiecenter och en jämställdhetsmoské i Oxford. Moskén är öppen för kvinnor och män att be i tillsammans, öppen för homosexuella och kvinnliga imamer, med eller utan slöja. Taj Hargey ansåg att Johnson hade rätt. Han tyckte till och med att Johnson var alldeles för snäll. Denna liberala imam hävdar att burka och niqab är ”förislamiska trasor som tillhör klankulturer” och att de inget har med islam att göra. I det internationellt ansedda BBC-programmet ”Hard Talk” säger han att plaggen är påtvingade av talibaner och wahhabiter, som lyckats hjärntvätta kvinnor. Dessa klankulturella trasor bör förbjudas i en demokrati, hävdar han. Frågan är om vi har en liberal imam i Sverige som driver en jämställdhetsmoské och som vågar säga detsamma? Det har jag inte hört talas om.
Vad jag däremot hör här i Sverige är ett ändlöst tjat om burka och slöja. Debatten pågår år efter år medan makthavarna står stilla. Statsfeministerna håller tyst om det synligaste verktyget för könsapartheid, eller är direkt emot att förbjuda burka – eller slöjan på barn. Men det är klart att ett civiliserat samhälle inte borde tillåta ett sådant totalt osynliggörande av kvinnor, ens när de ”väljer det själva”. Det finns kvinnor som ”väljer” att könsstympa, tvångsgifta eller oskuldskontrollera sina döttrar. Att man gör något ”frivilligt” är ingen garanti för att man inte skadar sig själv eller andra.
Förbjuda cigaretter går bra
I Sverige är inte ens barn skyddade från könsapartheid. Flickor får gömmas bakom slöja dygnet runt. Till och med i skolor, den enda platsen där många barn annars kan vara fria från tusenåriga dogmer. Varför kan inte Sverige följa Tunisien och förbjuda burka och niqab? Varför kan inte Sverige följa Frankrike, eller Turkiet under Mustafa Kemal Atatürk – och förbjuda slöja på barn i skolorna?
Svensk lag förbjuder mig att röka en cigarett, inte bara på en restaurang utan också utanför, på gatan. I Sverige skyddar man djuren (tack och lov) och förbjuder religiös ritualslakt. Men varför är det fritt fram att tvinga barn att leva under könsapartheid i jämställdhetens bästa land. Kan vår snälla demokrati- eller jämställdhetsminister ge mig ett svar på den frågan?
Av Maria Rashidi
Ordförande Kvinnors rätt
