Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Ni fortsätter att svika utsatt blåljuspersonal

Som tidigare chef inom ambulanssjukvården och SOS Alarm hade jag hoppats på en större förståelse för den arbetsmiljö som blåljusorganisationerna och vårdens medarbetare varje dag arbetar i, skriver Anders Karlsson. Foto: KICKI NILSSON/TT
Anders Karlsson är rädd att lagförslaget mot ”blåljussabotage” bara är ett slag i luften.

Nyligen duckade min närmsta vän för en dödlig gatsten i sin tjänsteutövning. Vid trafikolyckor hindrar människor blåljuspersonalen att arbeta i fred genom att stå och filma svårt skadade och döende människor. Så ser det ut i den operativa verkligheten.

Lagförslaget om blåljussabotage är tamt och omodernt redan innan lagändringen träder i kraft, skriver Anders Karlsson, tidigare chef inom ambulanssjukvården och SOS Alarm. 

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT | BROTT & STRAFF. I januari 2017 skrev jag en debattartikel här i Expressen med rubriken ”ni sviker utsatt blåljuspersonal”. Anledningen till att jag skrev denna debattartikel var att regeringen då precis tillsatt en utredare som fått i uppdrag att utreda en skärpt lagstiftning gällande hot och våld mot blåljusorganisationernas medarbetare. Jag ansåg att det redan i direktivet fanns mer att önska, framför allt sett ur ett medarbetarperspektiv.

För några veckor sedan presenterade regeringen en lagrådsremiss efter denna utredning. Regeringen föreslås att införa en ny brottsrubricering som skall benämnas blåljussabotage med möjlig tillämpning grovt blåljussabotage. Jag konstaterar tyvärr att min rubrik från 2017 blir lika aktuell då som nu: ”Ni sviker utsatt blåljuspersonal”.

Ett tandlöst lagförslag

I lagrådsremissen kan man läsa:

”Om gärningen har medfört betydande skada, utgjort ett led i en brottslighet som utövats i organiserad form, föregåtts av särskild planering eller annars varit av särskilt farlig art ska det dömas för grovt blåljussabotage”. 

Med andra ord ett för blåljusorganisationernas och vårdens medarbetares dagliga arbetsmiljö tandlöst lagförslag.

Under utryckning hindras utryckningsfordon medvetet. På landets akutmottagningar och vårdinrättningar blir medarbetare hotade till livet dagligdags.

Låt mig nedan kort beskriva arbetsmiljön i den operativa verkligheten:

Gatstenen kunde ha dödat

För några månader sedan duckade min närmsta vän för en gatsten när han i sin tjänsteutövning som ambulanssjuksköterska stod och samtalade med en polis intill ambulansen. Hade denna gatsten träffat honom eller polisen i stället för ambulansen, hade det utan tvekan kunnat resultera i dödlig utgång. Vid trafikolyckor hindrar människor blåljusorganisationernas medarbetare att arbeta i fred genom att stå och filma svårt skadade och döende människor. Under utryckning hindras utryckningsfordon medvetet. På landets akutmottagningar och vårdinrättningar blir medarbetare hotade till livet dagligdags. 

Så här ser det faktiskt ut och jag undrar om regeringen tolkar detta som grova brott eller brott av ”normalgraden” i Sverige 2019? Jag delar till fullo Polisförbundets uppfattning att lagändringen kan komma att omfatta en snävare krets av gärningar än vad själva utredning avsett. 

Sjukvårdens medarbetare glöms bort

Jag undrar vidare varför utredningen inte tagit med utsattheten för sjukvårdens medarbetare i detta lagförslag? 

Jag anser att regeringen inom ramen för denna utredning även skulle utrett det kanske viktigaste förebyggande verktyget. En lagändring som gör att SOS Alarm ges möjlighet att ”flagga” kända och farliga adresser. Detta skulle i praktiken innebära att räddningstjänst och ambulans inte larmas utan poliseskort till adresser där man faktiskt sedan tidigare vet att det finns en ökad hotbild. I dessa fall skall polis larmas med. 

Krafttagen uteblev

Som tidigare chef inom ambulanssjukvården och SOS Alarm hade jag hoppats på en större förståelse för den arbetsmiljö som blåljusorganisationerna och vårdens medarbetare varje dag arbetar i. Jag hade faktiskt hoppats på rejäla krafttag. Jag hade önskat att lagstiftaren ställt sig tryggt och beskyddande framför medarbetarna och med det markerat kraftfullt genom en skärpt och tydlig lagstiftning. Detta skulle ha signalerat att samhället inte på något sätt accepterar denna typ av brott. 

Detta lagförslag är tamt och omodernt redan innan lagändringen träder i kraft. Om denna lagrådsremiss går igenom finns det en övervägande risk att vi i framtiden enkom kommer att hamna i dialoger om brottet var planerat, grovt eller av normalgraden, inte om medarbetarnas utsatthet. Jag undrar hur man ska bedöma om gärningen medfört en betydande skada, till exempel när en ambulans hindras medvetet på väg in till sjukhus med ett allvarligt sjukdomsfall.

Förstår regeringen ens behovet?

Till sist kan jag konstatera att regeringen fortsatt låter blåljusorganisationerna och vårdens medarbetare vara dem som får bära konsekvenserna av en fortsatt omodern och tam lagstiftning. 

Frågan är om regeringen ens har förstått behovet i en skärpt lagstiftning och om man tycker att detta lagförslag svarar upp mot den eskalerande samhällsutvecklingen? 

Jag personligen tror tyvärr inte det.

 

Av Anders Karlsson

Fd chef inom ambulanssjukvården och SOS Alarm

Kommunpolitiker (M)