Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Nej, islam hotar inte det sekulära Sverige

Fredrik Wenell

Är det något vi vet så är det att inga kulturer förblir oförändrade när de möter andra kulturer. Varför skulle inte det gälla även de muslimska migranternas möte med kulturerna i det svenska samhället, skriver teologen Fredrik Wenell. 

 

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Sverige har i dag fått en alldeles ny och färsk frälsningsmyt, men den är hotad.

Det påstådda hotet kommer vare sig från nya moraliska synder eller från en ny syndakatalog utan från muslimer. Ungdomspedagogen och debattören Jonas Anderssons debattartikel i Expressen 19 juli är ett typexempel på denna myt.

Myten handlar i korthet om att människorna i Sverige en gång var starkt begränsade eftersom vi både hade statskyrka och statsreligion. Men nu har vi och våra barn blivit frälsta till frihet och tolerans.

Följden är att vårt samhälle i dag präglas av en sekulär kultur där både fin orgelmusik och sirlig utsmyckningar i kyrkan har sin givna plats. Naturligtvis ska skolavslutningarna ske i kyrkan. Det är den kristna stämningsskapande kulturen vi vill ha. De fina svenska kulturtraditionerna ska vi naturligtvis slå vakt om.

Det är som om vi både vill ha kyrkan och inte ha den. Vi vet att religion är något privat och det är där kyrkan fyller en funktion.

Men nu påstås det från vissa håll att vårt sekulära samhälle hotat – av muslimerna. De håller på att bygga förortskalifat.

 

Med de muslimska migranterna kommer religiösa idéer om att religion inte är något privat, påstås det. De kan inte förstå vad det innebär att leva i ett sekulärt samhälle och den åtföljande sekulära kulturen. Deras religiösa övertygelser kräver att vår upplysta sekulära kultur ska anpassa sig till deras syn på religionens offentliga betydelse. En religiös synd håller alltså på nytt att begränsa vårt sekulära samhälle.

Det finns många problem med den här myten. Det första är den ständigt återkommande sammanblandningen av ett sekulärt samhälle med en sekulär stat. I Anderssons debattartikel tycks det till och med ha utvecklats till en homogen sekulär kultur.

Problemet är bara att samhället eller kulturen aldrig har bestått av detta sekulariserade homogena ”vi”. Det har i det svenska samhället alltid funnits människor som inte accepterat att religiös tro bara handlar om en privat sfär. De frikyrkliga rörelserna är bra exempel på detta. Det intressanta med dessa rörelser är att de som en följd av att de vägrade acceptera sin tro som något privat bidrog till det svenska samhällets demokratisering.

De lyckades nämligen på ett konstruktivt sätt kombinera den liberala idén om människans frihet med föreställningen om att deras tro inte var privat. Vem vet vad de muslimska gemenskaperna kan bidra med just på grund av oviljan att privatisera sin tro? Är det något vi vet så är det att inga kulturer förblir oförändrade när de möter andra kulturer och varför skulle inte det gälla de muslimska migranternas möte med kulturerna i det svenska samhället.

 

Det andra problemet är att den enda religion som Andersson kan tänka sig acceptera är den som godkänts av den sekulära myten. Det acceptabla är det som ger stämning för individen och håller sig till de privata rummen. Det är en väldigt märklig hållning eftersom det inte längre är de religiösa människorna själva som har rätt att definiera vad den egna tron innebär.

Är det då rimligt att tala om religionsfrihet överhuvudtaget? Är Andersson verkligen beredd att inskränka religionsfriheten på detta fundamentala sätt?

Den viktigaste frågan som dröjer sig kvar är dock om Anderssons sekulära frälsningsmyt klarar troende människor som inte vill dölja sin religion i det offentliga? Om inte är jag rädd att den myten i framtiden kan komma att innebära konflikter i samhället.

Förmodligen är det så att nycklar till hur man ska kunna leva tillsammans med dem som är totalt annorlunda finns i vissa religiösa traditioner snarare än i den moderna sekulära myten.

 

Fredrik Wenell,

teolog