Nej Björklund, Sverige ska inte mer åt höger

Om regeringen skulle samarbeta högerut skulle Sverige gå åt samma håll. Dessutom kan ett samarbete med partier som så nyligen visat sig opålitliga väl knappast vara vägen framåt, skriver Vänsterpartiets gruppledare Hans Linde.
Foto: Sara Strandlund
Jan Björklund (FP).
Foto: Anna-Karin Nilsson

Om regeringen skulle samarbeta högerut skulle Sverige gå åt samma håll. Dessutom kan ett samarbete med partier som så nyligen visat sig opålitliga väl knappast vara vägen framåt, skriver Vänsterpartiets gruppledare Hans Linde.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Efter att de borgerliga partierna rivit upp decemberöverenskommelsen (DÖ) handlar nu mycket om vem som ska samarbeta med vem. Ofta framställs det som en fråga om bara spel och taktik. Men vad det handlar om är åt vilket håll Sverige ska gå.

Jan Björklund (FP) vill att Socialdemokraterna samarbetar med de borgerliga i stället för med Vänsterpartiet. Även bland ledande personer inom S och MP finns röster för att regeringen borde söka sig högerut. Det är tydligt att de som vill föra Sverige åt höger nu ser en öppning.

Visst finns det frågor där man kan göra rimliga uppgörelser över blockgränsen, till exempel föräldraförsäkringen. Men att samarbeta om budgeten är annorlunda eftersom den är en helhet som lägger en riktning för landet. Där går det inte att gå runt skillnaderna mellan höger och vänster.

Regeringens nuvarande förslag till budget har de förhandlat fram med oss i Vänsterpartiet. Där gör vi upp med många av de värsta sakerna från de borgerliga partiernas åtta år vid makten. Vi tar bort tidsgränsen i sjukförsäkringen eftersom sjuka inte blir friskare av att bli fattiga. Vi höjer tak och golv i a-kassan eftersom samhället fungerar bättre när arbetslöshet inte betyder att man måste gå från hus och hem. Det är knappast reformer man kan göra med de borgerliga partierna. De vill helt enkelt åt ett annat håll.


En rad förslag skulle inte ha funnits med i budgeten om inte Vänsterpartiet förhandlat in dem. Det handlar om alltifrån fler anställda i äldreomsorgen, till upprustning av miljonprogrammet.

Vänsterpartiet har sett till att vi bygger ut välfärden med helt nya reformer som gratis medicin för barn, glasögonbidrag för barn och ett sommarlovsstöd så att fler barn ska kunna få en meningsfull sommar, oavsett föräldrarnas ekonomi.

Vi höjer underhållsstödet för ensamstående föräldrar. I många år har rika män varit de stora vinnarna, nu är det i stället dags att lyfta låginkomsttagare och kvinnor.

Om regeringen skulle samarbeta högerut skulle Sverige gå högerut. Jan Björklund vill ha skattesänkningar för de som tjänar mest och lönesänkningar för de som tjänar minst. Även Centern brukar nämnas som tänkbar samarbetspartner. Men det var länge sedan de kunde kallas mittenparti.

Fientligheten mot löntagares rättigheter genomsyrar nu deras politik. Bara häromdagen beslutade de att arbeta för inskränkningar av strejkrätten. Inte ens på miljöområdet är de mycket att hålla i. De vill se stora nedskärningar på miljö- och naturvård och för att få råd med sina skattesänkningar säger de nej till viktiga klimatinvesteringar.


I åtta år har Sverige prövat skattesänkningar och ökad otrygghet på arbetsmarknaden. Det såldes in av högern som ett botemedel mot arbetslösheten. Nu har vi sett att det inte fungerar. Att samarbeta med de som vill ha ännu mer av samma sak kan knappast vara vägen framåt.

Nu har de borgerliga partierna dessutom visat att de helt plötsligt kan bryta de mest grundläggande ingångna avtal. Ebba Busch Thor förlorade DÖ-striden mot sitt eget ungdomsförbund. Det fick Anna Kinberg Batra, Jan Björklund och Annie Lööf att under kaosartade former skynda efter och även de bryta överenskommelsen. Allt skedde under loppet av en fredagseftermiddag.

Opålitligheten är påtaglig. Det man däremot kan lita på är att högerpartier alltid kommer att vilja föra högerpolitik. Därför handlar samarbetsfrågan om riktning för Sverige.

De rödgröna väljarna vill ha satsningar på jobb, välfärd och miljö. Inte nedskärningar och ökade klyftor. Regeringen borde lyssna på dem.


Hans Linde

Gruppledare Vänsterpartiets riksdagsgrupp