Nej, Jimmie Åkesson - Astrid Lindgren var inte en nationalromantisk författare. Hon var inte heller en nationalromantisk människa - varken nationalist eller romantiker.
Astrid Lindgren var en humanist. I hela sitt liv stred hon för de värderingar hon trodde på; barns rättigheter, jämställdhet, jämlikhet, icke-våld och ett respektfullt förhållningssätt till djur och natur.
Hon var en modern människa, i många fall långt före sin egen tid, och hon hänföll inte till enkla nostalgiska och sentimentala bilder av en lycklig forntid då saker var enkla.
Astrid Lindgren skrev om det samhälle hon växte upp i. Men i sina berättelser berör hon mycket större frågor, frågor som berör människor i alla tider och i alla samhällen.
Det är skälet till att hon är läst över hela världen och att hennes berättelser ständigt upptäcks av nya generationer.
Ingen kan i dag säga vad Astrid Lindgren hade tyckt och tänkt om världen, men vi som kände henne kan säga att hon hade varit mycket sorgsen över en politisk diskussion som ställer människor mot människor, som delar upp mänskligheten i vi och dem.
1957 skriver hon i ett brev till sin tyska vän Louise Hartung:
"... jag ogillar allt indelande av människor efter nationer och raser, all sortens diskriminering mellan vita och svarta, mellan arier och judar, mellan turkar och svenskar, mellan män och kvinnor. Ända sedan jag var så stor att jag kunde börja tänka självständigt har jag tyckt illa om det blågula fosterländska storsvenska, allt det där om 'kommer någon våra fjäll för nära, då mulnar det i Svitiod', det förefaller mig lika avskyvärt som Hitlers tyska nationalism. Någon patriot har jag aldrig varit. Vi är alla människor, det har varit mitt speciella patos här i livet."
LÄS MER: Niklas Svenssons intervju med Jimmie Åkesson
Olle Nyman
Barnbarn till Astrid Lindgren och vd för Saltkråkan AB
