Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Nazismens historia har blivit lekstuga för svenska politiker

Henrik Arnstad är vetenskapsjournalist inom historia, expert på fascismen och svensk utrikespolitik under andra världskriget.
Foto: HANNA K. NEIKTER/NORSTEDTS
Mikael Nilsson är docent i historia och expert på Adolf Hitler och fascismen.
Foto: PRIVAT

Historiken om nazismen, andra världskriget och Förintelsen har på kort tid blivit en lekstuga för politiserad historieförfalskning. Historiska fakta utsätts för angrepp utifrån en strategi som hämtats från förintelseförnekare – inte bara av Sverigedemokraterna, utan även av företrädare för etablerade partier. 

Det är oacceptabelt och ovärdigt den svenska demokratin, skriver Henrik Arnstad och Mikael Nilsson.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. Den senaste tiden har sett en intensiv debatt på sociala medier. KD-riksdagsledamoten Magnus Jacobsson – som har en filosofie kandidatexamen i historia – hävdade att det tyska nazistpartiet NSDAP i grunden var ”en vänsterrörelse”.

Som specialister på fascistisk ideologi, den tyska nationalsocialismen och Adolf Hitlers politiska tänkande reagerade vi starkt på detta felaktiga uttalande, som saknar stöd inom den omfattande empiriska kunskap som i dag existerar angående nazismen. Forskningsfältet är enormt – troligen det största som existerar inom humanvetenskapen – och ingen seriös historiker inom området skulle hålla med om Jacobssons analys.

SD:s propagandafilm blev starten

Efter intensiv kritik backade Jacobsson från sitt uttalande, som dock måste sättas in i ett brett och farligt sammanhang. Mänsklighetens fruktansvärda historiska upplevelse av nazismen, andra världskriget och Förintelsen har på kort tid förlorat kontakten med fakta i Sverige. Det beror inte på okunskap eller brist på bildning – utan på rena och medvetna lögner, syftande till att angripa det demokratiska statsskicket.

Nazismen insåg att förnekelsen av Förintelsen krävde flera steg och att det första var argumentet att fakta ”måste kunna diskuteras”.

Starten var valrörelsen 2018 då Sverigedemokraterna lanserade propagandafilmen ”Ett folk, ett parti – Socialdemokraternas historia”, som spred lögnen att Socialdemokraterna 1933–1945 verkade i ideologiskt och politiskt samförstånd med den tyska nazismen. Filmen avfärdades enhälligt av expertisen inom den svenska historikerkåren.

Men budskapet nådde likväl en enorm publik (i skrivande stund har filmen dryga 726 000 visningar på Youtube). Sedan dess framförs historieförfalskningen att ”socialdemokraterna var de verkliga nazisterna” i en mängd mediekanaler. Lögnerna sprids även av politiskt aktiva som står utanför SD. Förvisso en imponerande propagandainsats – och därmed ett direkt hot mot det demokratiska samtalet.

Förintelseförnekarnas strategi

Strategin är hämtad från förintelseförnekarna. Denna nazistiska och historieförfalskande rörelse växte fram i sin nuvarande form efter 1970-talet. Rörelsens mer intelligenta delar förstod att det var oklokt att direkt vägra erkänna judemordens existens. Istället syftade strategin till att skapa ”debatt” genom att ifrågasätta specifika delar av Förintelsens historik (hur många judar mördades egentligen, har gaskamrarna verkligen funnits, etcetera).

Adolf Hitler och Heinrich Himmler inspekterar SS-soldater 1935.
Foto: TT

Nazismen insåg att förnekelsen av Förintelsen krävde flera steg och att det första var argumentet att fakta ”måste kunna diskuteras”. På så sätt skulle realiteter, vetenskap och expertkunskaper förminskas – från att vara sanningar till att bli ”åsikter”. Protester från historiker avfärdas sedan dess utifrån att de är ”elitister” som är emot ”yttrandefrihet” och ”inte tillåter öppen diskussion”.

M och KD förvånar

Sverigedemokraterna – världens procentuellt största parti med direkt nazistiskt påbrå – definieras av oss som ett neofascistiskt parti, det vill säga ideologiska arvtagare till Adolf Hitlers nazistiska stat. Därmed har de ett ständigt akut behov att hantera detta faktum. Metoden är lögner, propaganda och historieförfalskning. Det är ingenting konstigt. Det förvånande är att SD:s nyvunna vänner inom Moderaterna och Kristdemokraterna i dag nosar på möjligheten att följa dem i spåren.

Till den tyska högerns försvar 1933 kan sägas att de inte hade något historiskt facit. Det har dock nutidens moderater och kristdemokrater.

Varken M eller KD har någonting i förlängningen att vinna på att låna taktik från sverigedemokrater, nazister och förintelseförnekare. Njutningen att kunna ge tjuvnyp gentemot vänstern och socialdemokratin existerar enbart för stunden. Fascister accepterar aldrig – i det långa loppet – att dela på makten. Genom att öppna för historieförfalskning angående de viktigaste händelserna i mänsklighetens förflutenhet öppnar M och KD även för framtida angrepp mot dem själva, efter att vänstern nedkämpats i Sverige. Vilket kan hända redan efter valet 2022.

Obegripligt och historielöst

Den tyska högerns stora misstag 1933 var dess vägran att inse detta faktum. Att inte föredra samarbete med demokratiska ”liberalmarxister” – för att använda det nutida SD-fascistiska uttrycket – framför samarbete med Hitler. 

Till den tyska högerns försvar 1933 kan sägas att de inte hade något historiskt facit. Det har dock nutidens moderater och kristdemokrater. Ändå väljer de att signalera samarbete med ett parti som tidigare skrålade ”Sieg Heil” under vajande nazistfanor. Det är i sanning lika obegripligt som det är historielöst.


Av Henrik Arnstad, fil.mag.

Vetenskapsjournalist inom historia, expert på fascismen och svensk utrikespolitik under andra världskriget, författare till ”Älskade fascism: De svartbruna rörelsernas ideologi och historia” (Norstedts, 2013).

Mikael Nilsson, fil.dr.

Docent i historia, expert på Adolf Hitler och fascismen, författare till ”Hitler Redux: The Incredible History of Hitler’s so-called Table Talks” (Routledge, 2021).