Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Nato-medlemskap ökar spänningen

”Ett stort inflytande på diskussionen om svenskt medlemskap i Nato har synen på Ryssland”, skriver debattörerna Sven Hirdman och Anders Björnsson.Foto: Michael Klimentyev

Att slå vakt om Sveriges egen säkerhet och samtidigt bidra till avspänning mellan stormaktsblocken gagnas inte av Nato-medlemskap, skriver Sven Hirdman och Anders Björnsson.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Bevara alliansfriheten - nej till Nato-medlemskap! På torsdag utkommer en bok med denna titel. Bland författarna märks några av Sveriges mest framstående säkerhetspolitiska experter såsom Hans Blix, Rolf Ekéus, Pierre Schori, Mats Bergquist samt även Finlands utrikesminister Erkki Tuomioja. Syftet med boken är att försöka reda ut begreppen rörande Sveriges säkerhetspolitik och diskutera huruvida det ligger i Sveriges (och Finlands) intresse att söka medlemskap i militäralliansen Nato. Boken är föranledd av de senaste årens debatt i frågan, där militärer och politiker börjat hävda att Sverige egentligen inte har något annat val än medlemskap i Nato, om vi vill trygga vår säkerhet.

Boken går emot denna ståndpunkt. Vi anser att Sveriges traditionella, 200 år gamla politik av militär alliansfrihet har tjänat oss väl. Med den som grund för vår politik har vi lyckats undvika att bli indragna i fyra stora konflikter i vårt närområde: Krimkriget, Första Världskriget, Andra Världskriget samt kalla kriget. Förvisso har även andra faktorer bidragit till detta gynnsamma resultat, men vår förda säkerhetspolitik har varit en viktig beståndsdel. Stödd på denna har Sverige kunnat lämna viktiga bidrag till freds- och nedrustningsarbetet såväl internationellt som i vår del av världen. Det breda folkliga stödet för den förda politiken har stärkt dess trovärdighet.

Frågan om svenskt medlemskap i Nato bör bedömas utifrån framför allt två aspekter. Dels hur ett medlemskap skulle påverka vår och hela Östersjöområdets säkerhetspolitiska situation i fredstid; dels hur vi skulle påverkas i händelse av krig i vårt närområde.

Det förefaller mer än troligt att ett svenskt - och ett finskt - medlemskap i Nato skulle leda till ökad spänning och flera incidenter i Östersjöområdet. Såväl Ryssland som Nato har under de senaste åren markant ökat sina militära aktiviteter i Nordeuropa med flyg- och marinövningar. Om Sverige och Finland bleve medlemmar av Nato, skulle konfrontationsytorna komma än närmare varandra, vilket skulle påverka krigsplaneringen. Norden skulle inte förbli ett lågspänningsområde.

Om Sverige är medlem i Nato i händelse av utbrott av en militär konflikt mellan Ryssland och Nato i vår region, ligger det i farans riktning att Sveriges territorium blir indraget i en sådan konflikt, något som vi annars möjligen skulle kunna undvika, i synnerhet om vi förstärker vårt försvar, så att det får en större tröskeleffekt.

Frågan om svenskt medlemskap i Nato är en allvarlig fråga som inte får behandlas lättsinnigt. Man går inte in och ut i Nato som man byter skjorta, särskilt inte Sverige som inte deltagit i en militärallians på 200 år. Två särskilt dåliga argument för medlemskap i Nato är a) att vi ”genom de små stegens politik” som under de senaste åren - utan offentlig debatt! - fört oss allt närmare Nato redan kommit så långt, att det är lika bra att bli full medlem och få Natos säkerhetsgarantier; b) att den svenska försvarsförmågan genom politiska beslut och andra omständigheter minskat så mycket, att det inte finns något alternativ till Nato-medlemskap för att trygga vår säkerhet.

Ett stort inflytande på diskussionen om svenskt medlemskap i Nato har synen på Ryssland. Tror man, som en del debattörer tycks göra, att Ryssland åter blivit en imperialistisk stormakt som med en supermakts överlägsna kraft bara väntar på tillfället att ”trygga sitt livsrum” genom att kasta sig över sina grannländer, ja då ter sig ett snabbt svenskt inträde i Nato som en naturlig lösning. Har man däremot uppfattningen att Ryssland först och främst är upptaget av sin svåra inhemska strukturomvandling efter Sovjetunionens upplösning och eftersträvar att anpassa sig till en ny, globaliserad värld, samtidigt som man bär på det sovjetiska arvet i form av ett auktoritärt styre, blir svaret ett annat.

Sveriges uppgift bör vara att slå vakt om sin egen säkerhet och samtidigt bidra till mera avspänning - inte mer spänning - mellan stormaktsblocken. Det gagnas inte av att vi blir medlemmar av Nato.


SVEN HIRDMAN, tidigare Moskvaambassadör
ANDERS BJÖRNSSON, publicist och historiker

Redaktörer för boken "Bevara alliansfriheten - nej till Nato-medlemskap!"