Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Näringslivet måste visa samhällsansvar

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Stödet för de idéer som de populistiska extrema partierna i Europa - så kallade PEP:s - bygger sin bas på är mycket bredare än vad partiernas aktuella opinionssiffror visar. Det framgår av en ny undersökning från tankesmedjan Chatham house.
Många väljare är mottagliga för de populistiska partiernas budskap, genom negativa attityder avseende invandring, ökande fientlighet mot etablerade muslimska grupper och utbrett missnöje med etablerade partier, enligt rapporten.

I Österrike, Holland, Norge, Danmark, Italien har den här sortens partier ingått i koalitionsregeringar och haft röstetal uppåt 20-30 procent. Sannfinländarna lyckades få 19 procent i det senaste finska valet.
Många PEP:s har under några årtionden utvecklats från extrema rörelser i samhällets utkanter till etablerade politiska partier med slipade talespersoner och blommor som partisymboler. Eftersom rena rasistiska fördomar inte längre är socialt accepterade har framgångsrika PEP:s svängt till att peka ut minoriteter som ett ekonomiskt och numera även kulturellt hot.

En av de viktigaste drivkrafterna för att rösta på PEP:s är fientlighet mot invandring. Främlingsfientligheten har gått från brutala former av rasism, via fientlighet mot invandring till skepsis mot redan etablerade invandrade, huvudsakligen av muslimsk härkomst. Viljan att försvara en "nationell identitet" är i dag ett starkare motiv än rädsla för att ens ekonomiska situation skulle vara hotad. Oro över det "kulturella hotet" är nio gånger så viktigt som oro över brottslighet och fem gånger så viktigt som oro över ekonomin.
Chatham house rapport visar att mellan 30 och 60 procent anser att det är för många invandrare i deras respektive hemländer, att över 50 procent i alla Europas länder, utom Portugal, anser att muslimer ställer för höga krav på samhället. Mellan 45 och 60 procent anser att islam är en intolerant religion. Cirka 30 procent anser att många muslimer ser terrorister som hjältar. 50-70 procent i de sex största EU-länderna anser att muslimer inte integreras väl i deras samhällen. Av Dansk Folkepartis väljare ansåg 35 procent 1994 att muslimer utgjorde ett hot mot den nationella säkerheten, 2007 var motsvarande siffra 81 procent. I framför allt Öst- och Centraleuropa riktas samma fientlighet även mot romer och judar.

Europa befinner sig i de tidiga faserna av en historisk kris. De senaste åren har den statsfinansiella krisen fördjupats och skillnaderna mellan nord och syd blir allt mer kännbara. Även inom länder är klyftorna växande och i några fall de högsta sedan 1920-talet.
Det finns en uppenbar risk att valutaunionens och stabilitetspaktens kris även leder till en politisk kris i Europa. Till och med Tyskland, tidigare motor i EU-samarbetet, visar nu nationalistiska tendenser. Politikerna riskerar att bidra till en europeisk desintegration när de anstränger sig för att förhålla sig väl med en allt mer nationalistisk och latent främlingsfientlig hemmaopinion. EU var en gång ett fredsprojekt. Ska den misslyckade valutaunionen och stabilitetspakten tillåtas stjälpa det politiska samarbetet och integrationen i Europa?

Den riktigt stora risken för Europa ligger i mötet mellan de stora skaror som delar extrema åsikter eller lockas av drömmen om att "försvara" eller "återupprätta" en mytisk nationell gemenskap och den ökande ekonomiska polarisering, arbetslöshet och utslagning som blir resultatet av den europeiska krisen. Utan att överdramatisera bör vi ta lärdom av vad som hände med demokratin i 30-talets Europa. Även då i kölvattnet av en djup ekonomisk kris och efter 20-talets ökning av inkomstklyftorna till rekordnivåer.
Vi behöver en större beredskap för att hantera ett sådant politiskt läge. Självklart ligger ett betydande ansvar hos de förtroendevalda politiker som har att våga diskutera dessa svåra frågor och visa på mångfaldens stora värde.

Men även vi i näringslivet har ett stort ansvar. Vi måste bättre förstå den här utvecklingen och hur vi kan bidra till att försvara det öppna samhället och dess värden. Hur kan näringslivet bidra till det kitt som skapar sammanhållning i ett samhälle präglat av mångfald? Vad är näringslivets roll i att tydligt motverka diskriminering och fördomar? Hur kan näringslivet bli bättre på att anställa och inkludera nya svenskar? Med de erfarenheter som finns av att verka i en global miljö, hur kan näringslivet visa de goda exemplen när det gäller att hantera individer med flera identiteter? Det behövs ett större ansvarstagande där en bred diskussion om dessa frågor är en början och en förutsättning.

I en tid då vi har formidabla politiska och ekonomiska utmaningar i Europa behöver vi ett samhällsbygge som lägger större vikt vid social samhörighet. Vi måste å ena sidan ta den brett etablerade oron över invandring och integration på allvar och å andra sidan bergfast försvara mångfalden och det öppna samhällets grundvärden. En ökande mångfald i Europa är dels ett ofrånkomligt faktum, dels en ekonomisk nödvändighet - men framför allt: en grundläggande utgångspunkt för att kunna bygga ett sant humanistiskt, dynamiskt och välmående samhälle.

DANIEL SACHS
Daniel Sachs är vd för investmentbolaget Proventus och ordförande i Daniel Sachs stiftelse.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!