Det finns lärare som tror att dyslexi växer bort med tiden, skriver Sofie Berthet. Pojken på bilden har ingen koppling till texten. Foto: COLOURBOXDet finns lärare som tror att dyslexi växer bort med tiden, skriver Sofie Berthet. Pojken på bilden har ingen koppling till texten. Foto: COLOURBOX
Det finns lärare som tror att dyslexi växer bort med tiden, skriver Sofie Berthet. Pojken på bilden har ingen koppling till texten. Foto: COLOURBOX
Civilekonomen och författaren Sofie Berthet är mamma till en pojke med dyslexi. Foto: Oscar WetterstenCivilekonomen och författaren Sofie Berthet är mamma till en pojke med dyslexi. Foto: Oscar Wettersten
Civilekonomen och författaren Sofie Berthet är mamma till en pojke med dyslexi.  Foto: Oscar Wettersten

När ska min son få den hjälp han behöver?

Publicerad

Det kvittar hur mycket min son anstränger sig, hans dyslexi är inget som bara växer bort en dag. Samtidigt är okunskapen hos lärarna skrämmande.

Detta är inget annat än diskriminering från Skolverket, skriver mamman Sofie Berthet.

Expressen getinglogga
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

"Skriv nu det här provet, som de andra eleverna."

"Men jag har dyslexi!"

"Jaja, skriv ändå."

Nyligen avslutades Europeiska dyslexiveckan, men för min son är problemen långt från avslutade.

För det här händer min son som har dyslexi och som går i sjuan. Om och om igen. Liknande situationer uppstår med oroväckande regelbundenhet och jag och min man måste ständigt kämpa för vårt barn. Utöver hjälp med läxor varje dag lägger vi avsevärd tid på mejl, telefonsamtal och möten. Vi förklarar vår sons behov för skola och lärare. Om och om igen.

En del lärare vill "bara testa" hur det går för sonen att göra ett prov skriftligt. Trots att vi tillsammans med skolan bestämt att alla prov ska göras muntligt, så att han får en chans att visa vad han kan. 

Sonen får det skriftliga provet i sin hand och försöker, så mycket han bara kan. Tänk på hur det är för honom att sitta där, utan hjälp framför ett papper där bokstäverna och orden dansar runt! När resultatet kommer och han får ett E tycker läraren att han ska vara nöjd med det. Han är ju godkänd! Men min son, som kan så mycket mer, är missnöjd. 

Funktionsnedsättningar värderas olika

Nationella proven i sexan var en pina för min son. Skolverket har beslutat att alla funktionsnedsättningar inte är lika mycket värda och därför har inte dyslektiska barn rätt till kompensatoriska hjälpmedel, som uppläsning av text. 

Att det är som att ta bort rullstolen för någon som inte kan gå, och sedan be den personen att springa hundra meter, struntar de fullständigt i. 

Skolverket säger att de måste testa förmågan att läsa texter. Men med läsning godkänner de inte den lyssningsläsning som dyslektiker använder sig av. Bara läsning med ögon räknas. 

Barn med dyslexi har rätt till anpassningar i skolan. Varför får då min son inte den hjälp han behöver? Svaret är enkelt: brist på utbildning och brist på resurser. En attitydförändring är också nödvändig. Hur ska lärarna kunna förstå hur de bäst kan hjälpa de dyslektiska barnen när Skolverket tydligt visar att det är okej att diskriminera dem? 

Jag och min son vet vad som behövs – först och främst utbildning. Både för lärare och lärarstudenter. För okunskapen är skrämmande. Det finns lärare som tror att dyslexi växer bort med tiden, att barnet en vacker dag vaknar utan dyslexi. Det finns också lärare som tror att en Ipad "botar" dyslexi, att Ipaden i sig får det dyslektiska barnet att skriva och läsa obehindrat. Vi har träffat på båda sorterna.

Får ingen speciallärare

Det behövs också mer resurser. Speciallärare är ute nuförtiden, all undervisning ska vara inkluderande och äga rum i klassen. Det är meningen att min son ska få hjälp av sina ordinarie lärare, under ordinarie lektionstid. Inte har de tid med det. I stället måste min son jobba i kapp hemma, med hjälp av oss föräldrar. Fundera på hur det är för alla de barn som inte får hjälp hemma. De får klara sig helt själva, med usla resultat i skolan som följd.

Slutligen behövs förståelse. Nej, det kvittar hur mycket min son anstränger sig, för hans dyslexi finns kvar. Dyslexi är en funktionsnedsättning, inte en statusuppdatering som kan ändras efter egen önskan. 

I de flesta klasser finns statistiskt sett ett eller två barn med dyslexi, det blir många tusen per årskull. Så skolan i Sverige – kom igen! Se till att skaffa tillräckliga kunskaper och att avsätta de resurser som krävs för att kunna hjälpa de här barnen.

 

Av Sofie Berthet

Civilekonom, författare och mamma till pojke med dyslexi

Relaterade ämnen

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag