Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

När ska Ann Linde markera mot Irans mördarregim?

Utrikesminister Ann Linde (S).
Foto: TT
Amineh Kakabaveh är oberoende socialistisk riksdagsledamot.
Foto: MELI PETERSSON ELLAFI

Sveriges inställning till den iranska diktaturen har hela tiden handlat om att försöka utveckla goda affärsförbindelser med landet. 

Samtidigt fortsätter regimens mord och tortyr varje dag, skriver Amineh Kakabaveh.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. Varje dag nås vi av rapporter om att den iranska regimen fängslar och torterar sina medborgare. De senaste veckorna har hundratals kurder arresterats. Nyligen öppnade regimens styrkor eld emot belucher i staden Servan, där tiotals oskyldiga civila mördades. 

Repressionen drabbar främst minoriteter, kvinnoaktivister, kulturutövare, kulturutövare, miljöaktivister, HBT- personer och fackliga aktivister.

Kvinnorna spelar en avgörande roll i kampen mot regimens könsapartheid. Under presidenten Rouhanis tid har minst hundra kvinnor avrättats. Många har gjort stora uppoffringar i kampen för mänskliga rättigheter.

Tortyr och våldtäkt

Zara Mohamadi dömdes till tio års fängelse för att hon hade undervisat kurdiska barn i deras modersmål. En annan fängslad kurdisk aktivist är Zeynab Jalalian, som den islamistiska diktaturen i tretton år försökt avtvinga en ”bekännelse” där hon tar avstånd från oppositionen mot regimen. I ett utsmugglat brev skriver hon om hur hon utsatts för tortyr men att ”de kan inte hindra oss från att kräva våra rättigheter även om de fortsätter att massakrera, tortera och fängsla oss kvinnor… De torterade och våldtog mig på ett så barbariskt sätt att det inte går att beskriva. Men ju brutalare tortyren blev, desto djärvare och starkare blev jag.”

Advokaten Nasrin Sotoudeh, som för sin kamp mot regimen och för kvinnors rättigheter har belönats med det alternativa fredspriset, har dömts till 38 års fängelse och 148 piskrapp.

7 000 ”försvunna”

Regimen har begått andra grova förbrytelser. Under åren 2019–2020 angrep säkerhetsstyrkor demonstranter och dödade 1 500 människor, de flesta studenter och unga människor. Bland de döda fanns också minderåriga. Mer än 7 000 personer är i dag ”försvunna” i Iran.

Irans president Hassan Rouhani.
Foto: TT

Den 9 mars i år riktade Javed Rehman, FN:s särskilda rapportör, skarp kritik mot den höga andelen barnäktenskap och skrev att ”iranska kvinnor behandlas som andra klassens medborgare.” Iransk lag sätter äktenskapsåldern för flickor vid 13 år och medger att flickor som är ännu yngre med faderns samtycke gifts bort. Mellan mars-september 2020 registrerades 16 000 äktenskap som ingåtts med flickor i åldern 10-14 år.

I skuggan av kärnvapenhotet

Västvärlden oroas av Irans hot om att tillverka kärnvapen. Iran kräver att USA ska häva sina sanktioner. Det är en farlig maktpolitisk tuppfäktning som röner stor uppmärksamhet i medierna samtidigt som den iranska regimen i medial skugga kan förtrycka och mörda sitt eget folk och föra proxykrig på olika håll i världen.

Under kampen mot apartheid stämplades den sydafrikanska regimen som ett ”hot mot världsfreden”. Då handlade det om förtryck av den svarta majoriteten. I dag förtrycker den iranska regimen en rad minoriteter, men framför allt landets kvinnor – alltså en majoritet av befolkningen. Regimen har två sidor: internt förtryck och extern fredshotande aggressivitet. Västvärlden, som ser sig som demokratisk, måste rikta sin uppmärksamhet inte bara mot hotet att Iran kan skaffa kärnvapen, utan framför allt mot brotten mot mänskliga rättigheter.

Sveriges smutsiga affärer

Sveriges och EU:s inställning till den iranska diktaturen har hela tiden handlat om att upprätthålla en dialog med regimen samtidigt som man försökt utveckla goda affärsförbindelser med landet. Men denna strategi har inte fått regimen att ändra sig, i stället har situationen i Iran förvärrats. 

Sveriges regering, med sin feministiska utrikespolitik, har blivit affärspartner med en kvinnofientlig diktatur. Det är långt från kampen för kvinnors rättigheter. För mig är det i stället de fängslade kvinnorättskämparna som Nargis, Nazanin, Yasman Aryani, Spideh, Monireh, Samaneh, Zara, Zeynab, Nasrin och alla andra, som ger mig hopp om demokrati och anständigt liv för människor i Iran.  

Irans kärnvapenhot handlar om något som ännu inte hänt. Men mördandet pågår i detta ögonblick, samtidigt som omvärlden vänder bort sina blickar.


Av Amineh Kakabaveh

Oberoende socialistisk riksdagsledamot och ordförande Varken hora eller kuvad