Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

När blev godis ett bevis på kärlek?

Erika Marcusson. Foto: Privat.
Foto: Claudio Bresciani / Tt

Ensamhet botas inte av godis, dyra gåvor eller en lyxig middag på alla hjärtans dag, skriver Erika Marcusson.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

När ska vi sluta visa uppskattning i form av godis? Vi längtar som Pavlovs hundar, dreglande av förväntan, till alla hjärtans dag. Väntande på uppskattningens gåva i form av godis precis som hundarna väntade på att bjällran skulle signalera om mat. Godis betyder kärlek. Uppskattning, beröm, tillgivenhet och vänskap. Vi säger tack med godis eller choklad i vackra askar.

Och våra barn har lärt sig att under alla hjärtans dag levereras kärlek i hjärtformad choklad, så att de vet att de är älskade. Är det inte bättre att vi säger det varenda dag i stället?

Vilka signaler ger det våra barn att vi visar kärlek med godis eller andra dyra gåvor? Vilka signaler ger det vår familj och våra vänner som saknar vårt sällskap? Vad säger det om oss själva när vi hellre ger en chokladask än ger av vår tid? Vem minns den chokladasken på ålderns höst?

Det är få dagar som klyver Sverige i åsiktsbitar som alla hjärtans dag gör och få dagar som är så drypande av godis, förutom påsken. Och att vi singlar får tipset att köpa en chokladask till oss själva så vi kan trycka i oss den i vår ensamhet, som om det skulle täcka ytan av gemenskap och hjärtligt prat. ”Skäm bort dig själv” säger människor som uppenbarligen tror att vi späker oss själva de övriga 364 dagarna för att vi inte har en kärleksrelation att falla tillbaka på. ”Res bort” skriker reklamen när människor redan är mer borta än umgås med sin familj fast de hashtaggar äventyren på Instagram.

 

Har vi glömt bort hur man uppskattar människor i verkliga livet? Kommer vi inte ihåg hur värdefullt det är att träffas, umgås, prata och framför allt berätta hur mycket en person betyder för oss? Hur mycket våra barn betyder för oss? Hur mycket vår familj och våra vänner betyder för oss? Är vi så upptagna med att förvekliga oss själva med hashtags att vi inte har tid att umgås så vi mutar med godis? Vad hände med att helt enkelt säga ”jag älskar dig, du betyder väldigt mycket för mig, du är värdefull för mig”? Inte en dag per år, inte enbart vid högtider utan så ofta så vår omgivning aldrig tvivlar utan vet innerst inne. Så de känner det när de tänker på oss.

Relationer handlar inte om att köpa gåvor eller spendera mest pengar utan det handlar om att investera i tid.

Tid är att umgås, tid att lära känna en människa, tid att uppleva sitt barns barndom och utveckling. Tid att älska och finnas till när livet är vackert men också när livet är ett rent helvete.

Tid att skapa minnen till de dagar då människorna inte finns kvar i våra liv eller vi inte finns kvar i deras. Det hinner vi inte på en dag och absolut inte när vi bara slänger in en chokladask i farten men inte hinner stanna på kaffet och lyssna på en människas tankar och känslor.

 

Ensamhet botas inte av godis, dyra gåvor eller en lyxig middag på alla hjärtans dag. Ett barn som känner sig bortglömt känner sig inte mer uppskattat för att det dimper ner en ask choklad med ordet ”Kärlek” i snirkliga bokstäver på locket. En bukett rosor per år gör inget förhållande och vänskap stärks inte av en kommersiell chokladask i stället för ett besök. Har vi glömt basen i alla relationer? Att visa i handling och närvaro vad vi känner. Att vara delaktig i en persons liv.

Tig min mun så får du socker i din ensamhet.

Är det inte dags att vi i stället för att ge bort godis berättar för våra nära kära, våra barn och partners hur mycket de betyder för oss i stället? På alla hjärtans dag, dagen efter och resten av året.

 

Erika Marcusson

Student och tonårsmamma

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!