Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Något har gått förlorat i arbetslinjens Sverige

Människor berättar om ett arbetsliv där återhämtning saknas. Till slut kommer kraschen, skriver Clara Lidström. Foto: Shutterstock
Clara Lidström är skribent, författare och bloggare. Hon har tidigare berättat om sin egen utbrändhet i Expressen. Foto: OLLE SPORRONG

"Om målet med samhällsutvecklingen skulle vara att vi alla skulle arbeta maximalt voro vi sinnessjuka" sa en klok finansminister en gång i tiden.

Att höra dagens politiker resonera i dessa banor är otänkbart, skriver Clara Lidström.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT | ARBETSMARKNAD. Valrörelsen 2018 kretsar kring vikten av arbete. Vi lever i ett samhälle där arbetslinjen hyllas, heltidsarbete är norm och människor med lyckade karriärer är halvgudar. Men det finns en annan aspekt av detta arbetsälskande samhälle. Enligt statistik från årsskiftet beräknas ca 34 000 svenskar vara sjukskrivna för stress och utmattning.

Det var förvisso först på nittiotalet som begrepp som utbrändhet fanns i var mans mun - men tillståndet utmattning beskrevs första gången på 1860-talet och kallades då för neurasteni, alltså nervutmattning. Redan då angav man de nya tiderna och moderna uppfinningarna som en bidragande anledning. Plötsligt fanns tåg som skulle gå enligt tidtabell och elektricitet som möjliggjorde arbete vid alla tidpunkter.

Vi kan jobba dygnet runt

I dag kan vi i ännu större utsträckning jobba alla tider på dygnet. Ofta med uppgifter som är både otydliga och flytande. Dessutom blir organisationerna allt mer slimmade. Det fungerar bra så länge alla är friska. Men blir någon sjuk får resten av gruppen också jobba hårdare. Är de i sin tur redan högt belastade ökar risken för utmattning.

 

LÄS MER: "Underbara Clara" gick in i väggen: "Det kändes pinsamt"

 

Efter lågkonjunkturen som drabbade Sverige under nittiotalet ökade sjukskrivningarna för psykisk ohälsa dramatiskt framförallt bland verksamma inom sjukvård och skola. Det är statistiskt säkerställt att ohälsan hängde ihop med besparingskraven under den här tiden. Ju fler man sparkade och ju mer man skar ner i verksamheten - desto högre psykisk ohälsa bland de som blev kvar. Åtgärder som var tänkta att spara pengar kom tillslut att kosta pengar i form av höga sjukskrivningstal. Men det priset behövde samhället inte betala förrän många år senare. Inte förrän under nästa mandatperiod. Det tar nämligen tid att utveckla utmattning.

Kvinnor är extra drabbade av utmattning

Fenomenet utmattning verkar krypa allt längre ner i åldrarna och kvinnor är extra drabbade. De blir oftare än män långtidssjukskrivna för psykisk ohälsa på grund av utmattning. Sverige har den högsta andelen förvärvsarbetande kvinnor i världen. Vi förväntas sköta både karriär och familj – trots att systemet med åtta timmars arbetsdag infördes 1919 när männen som arbetade kom hem till en kvinna som oftast inte yrkesarbetade. Hundra år senare jobbar vi fortfarande lika långa dagar – trots arbetslöshet i samhället. Och trots att dagens arbetande människor inte kommer hem till en någon som sköter markservicen åt dem.

 

LÄS MER av Clara Lidström: Sanningen är ju att vi vill ha kvinnan sådan – utmattad 

 

På samhällsnivå är den psykiska ohälsan ett problem eftersom den, förutom de direkta kostnaderna i form av vård och försäkringskostnader, även leder till produktionsbortfall. På individnivå leder det till nedsatt livskvalitet, isolering, diskriminering och stigmatisering. Ja, till och med ökad dödlighet i hjärt- och kärlsjukdomar och cancer.

Vad hände med friheten?

"Om målet med samhällsutvecklingen skulle vara att vi alla skulle arbeta maximalt voro vi sinnessjuka. Målet är att frigöra människan till att skapa maximalt. Dansa. Måla. Sjunga. Ja, vad ni vill. Frihet."

Så sa Ernst Wigforss, en gång finansminister och en av socialdemokratins stora tänkare. 

Tänkaren Ernst Wigforss (S) var finansminister 1925–1926 och 1932–1949.

Att höra dagens politiker resonera i dessa banor verkar otänkbart. I valkampanjandet lovar politiker heltider, höjer pensionsåldern och ger skatterabatt till de som jobbar mer. Självklart har framgångar vunnits de senaste hundra åren. Färre dör i arbetsplatsrelaterade olyckor och fler knän och ryggar sparas på arbetare. Men annat har gått förlorat.

Senast i dag har jag läst flera berättelser om vår nya folksjukdom. Under #hjälpjagärutmattad berättar människor öppet och personligt om ett arbetsliv där återhämtning saknas. Om hur de trots symptom på utmattning tvingas jobba vidare i samma tempo – av rädsla för att förlora sitt arbete. Någonting som så småningom slutar i fullständig krasch och långa sjukskrivningar.

Vilka politiker vill hjälpa dessa människor? Vem ska jag rösta på?

 

Av Clara Lidström

Skribent, författare och bloggare 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!