Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Myndigheter bör inte få agera smakpoliser

Åsa Lövberg är creative designer och designer med färg, form och funktion som specialitet. Föreläsare och initiativtagare till bokserien "Böcker i Färg". Foto: Privat

Trots att det inte finns vetenskapliga styrmedel gällande färgsättning, måste jag böta 100 000 kronor om jag inte målar om mitt hus i kaffe latte-färg. Det är rättsosäker maktutövning, skriver Åsa Lövberg.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Vi har kvar några gamla hus i Sverige. Vackra med harmonisk design. Man byggde så förr. Nya hus är oproportionerligt stora, rektangulära, med släta ytor i betong, glas och sten i den färgskala som Sverige är känt för; grått, beige, brunt, svart och gråvitt. Så kallad "Swedish noir". Men reklamen och vägskyltarna är färgglada. Våra beslutsfattare tar ansvar, urbaniserar, river och bygger. På kulturhistorisk mark. Estetik, skönhet, harmoni och natur väger inte tungt. Lagen om Riksintresset ska reglera att gamla miljöer inte rivs och avsevärt förvanskas.

Vårt lilla trähus från 1900 ligger utanför Stockholm, i ett område skyddat av riksintresset. Huset är blått, men det får det inte längre vara.

Det har vårdats ömt och med stor respekt i mer än trettio år. Styckad tomt och fallfärdigt hus har renoverats, den gamla träfasaden återställdes och vi byggde till i harmoni med husets själ. Att måla är att skydda och bevara, det sker vart tionde år och speglar kulturhistorien. Koboltblått accentuerar husets karaktär med tillbyggnader, nydesignad trädgård och matchande blommor. Kobolt är ett naturligt pigment och grundämne som började användas som färg runt förra sekelskiftet. Kulören är lugn och harmonisk men var förr dyr, annars hade nybyggarna med all säkerhet målat den praktiska, vackra nya kulören. Vi har byggt vidare på den lokala traditionen med unika, personliga egna hem.

Länsstyrelsen tycker att det är avsevärd förvanskning att måla Kobolt. Mark- och miljödomstolen också. Högsta domstolen tar inte upp det till prövning, och justitieombudsmannen har ingen anledning att uttala sig. Här är det frågan om att makten "tycker", men de vet inte.

Det finns inga vetenskapliga styrmedel gällande färgsättning, som till exempel en färgkarta, utan man tror och tycker från fall till fall. Vissa får "förvanska" sina hus, andra inte. Vissa får måla blått, andra inte. Jag hade otur. Det handlar alltså om en rättsosäker tillämpning.

Att lagstifta om kulörer är vanskligt då det i sin natur är subjektivt. Det insåg både Goethe och Newton samt dagens forskare på området. Upplevelsen av kulörer beror bland annat på kön, nationalitet, ålder, kultur, etnicitet, synförmåga, ljus och tro. Fasader som utsätts för väder, vind, fukt, torka, sol, kyla, värme, alger och föroreningar förändras och upplevs olika. Omgivningen och fasadernas vinklar, tak och grund samt snickeriernas kulörer påverkar.

Man målade helst i starka, djupa kulörer förr säger forskare, men sanningen är att ingen vet. Byggnadsnämnden i min kommun, som bygger mest i hela landet, godkänner just nu helst pastellfärger i mer eller mindre grå blandningar på husen i det riksintressanta lilla området. Det är en rejäl förvanskning av verkligheten. I färglagren finns mörkt: rött, grönt, gult, blått samt ljust: gult, grönt, blått och från 1999: kaffe latte - kulören det enligt lag ska vara, annars utdöms vite på 100 000 kronor - var sjätte månad.

Känner vi att det drar kallt i betongen och att vi bländas av spegelfasader, får svindel i byggnader av glas och upplever att gigantiska leder av asfalt skär rakt genom vår stad och byggd? Vet vi att lådor av cement skymmer utsikten och att vi blir närsynta av brist på mellanrum i staden? Många svenskar tycker att vår gemensamma miljö förfulas, är grå, trist och saknar klorofyll. Ska vi då lita på att myndigheter och arkitekter känner och vet så mycket bättre?

När myndigheter har makt att godtyckligt och från fall till fall bestämma hur lagen gällande färgsättning ska tillämpas, då är det ett demokratiproblem!

 

Åsa Lövberg ,

är creative designer och designer med färg, form och funktion som specialitet. Föreläsare och initiativtagare till bokserien "Böcker i Färg".