Jan Guillou svingar vidare mot Thomas Bodström. Foto: Nils Petter Nilsson
Jan Guillou svingar vidare mot Thomas Bodström. Foto: Nils Petter Nilsson

Muslimer står utanför lagen

Publicerad
Vår lagstiftning håller på att infekteras av politisk subjektivitet. Rättegångar som skall pröva det "terroristiska uppsåtet" blir ohjälpligen politiska rättegångar. En advokat som Thomas Bodström borde tillhöra de första, inte de sista, att inse det.
Det skriver JAN GUILLOU i sitt andra inlägg i debatten mellan honom och Thomas Bodström om den svenska terrorismbekämpningen.
Expressen getinglogga
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.
För tydlighetens skull börjar jag med ett konkret exempel. I november 2006 beslöt migrationsminister Tobias Billström att utvisa palestiniern Hassan Asad till Jordanien. Till grund för beslutet låg hemliga bevis för terrorism, som varken Hassan Asad eller hans advokat, för övrigt belagd med rättslig munkavel, fått ta del av.
Migrationsverket meddelade tjänstvilligt att tortyr av terroristmisstänkta inte förekom i Jordanien (!), varför inget hinder fanns för utvisning. Till saken hör att Hassan Asad har fru och tre barn i Sverige, alla svenska medborgare. Hans medborgarskap stoppades av Säpo när han vägrade bli angivare.

Detta är terroristlagar i praktiken. De behöver bara tillämpas i de fall då det inte finns bevis om brottslighet. För med bevis finns inga hinder att döma så kallade muslimer i svenska domstolar, det sker dagligen. Terroristlagstiftningen gäller bara så kallade muslimer som är oskyldiga i lagens mening.
Lagen som användes för att kränka Hassan Asads mänskliga rättigheter kan för närvarande bara tillämpas mot utländska medborgare. Men Thomas Bodström har föreslagit att denna undantagslagstiftning borde uppgraderas till att gälla även svenska medborgare, eftersom ”problemet är ju att många av dom här människorna gått och blivit svenska medborgare.”
Thomas Bodström har nu haft två chanser i Expressen att förklara det häpnadsväckande uttalandet, fällt vid ett möte med den svenska sektionen av internationella juristkommissionen. Dessvärre har han avstått och talar hellre om annat, som att terroristlagarna inte alls möjliggör inspärrande av oskyldiga på obestämd tid för det gäller, menar Bodström, ”högst i två månader om inte synnerliga skäl föreligger.” Just det. Terrorism är vår tids mest ”synnerliga skäl”.

En ny omfattande terroristlag antogs i riksdagen i april 2003, framjäktad i den politiska paniken efter 11 september. Få svenskar känner till den, debatten har inte precis varit omfattande. Lagen går i korthet ut på att vissa brott, om de begås av terrorister eller i terroristiskt uppsåt, skall straffas hårdare än om de vore ”vanliga” brott. Vi skiljer numera exempelvis mellan mord (tio år) och terroristisk mord (livstid), olaga vapeninnehav (cirka sex månaders fängelse) och terroristiskt olaga vapeninnehav (4–10 års fängelse). Till och med skadegörelse finns med bland de 19 uppräknade brotten. Vanlig skadegörelse renderar böter, terroristisk skadegörelse minimum två års fängelse. Absurt nog är det ett av få ”terroristbrott” som hittills prövats i våra domstolar. Några tonåriga nazister i en mellansvensk stad hade slagit sönder fönsterrutor för att framföra någon sorts politiskt budskap. De var nära att dömas till många års fängelse som terrorister men värjde sig indignerat, och med framgång, med att de ju var hederliga nazister som avskydde muslimer och följaktligen var antiterrorister. Frågan är hur gossarna hade dömts om de faktiskt varit muslimer.

Vår lagstiftning håller alltså på att infekteras av politisk subjektivitet. Rättegångar som ska pröva det ”terroristiska uppsåtet” blir ohjälpligen politiska rättegångar. En advokat som Thomas Bodström borde tillhöra de första, inte de sista, att inse det.
Men han talar om annat. Han försvarar sitt lagförslag om telefonavlyssning i ”förebyggande syfte”. Det betyder avlyssning utan konkret misstanke om brott. Det vill säga avlyssning av exempelvis sådana som heter Muhammed i förnamn.
Han angriper däremot det borgerliga lagförslaget att låta FRA tjuvlyssna på elektronisk trafik och skriver, upprört, att den avlyssningen kan ”ske utan konkret misstanke om brott.” Det är gåtfullt. Det förefaller som om borgerlig avlyssning utan konkret brottsmisstanke vore av ondo, men socialdemokratiskt dito av godo.
För övrigt förstår jag inte varför Bodström envisas med att göra mej till anhängare av det borgerliga förslaget. Det är jag inte. Jag har inte uttalat någon bestämd uppfattning i frågan (den går heller inte att reda ut på så här kort utrymme).

Det finns två saker till jag inte förstår när jag försöker diskutera med Bodström. Det ena är hans tillmälen om lögnaktighet, intellektuell kollaps, medveten förvanskning och dylikt. Saken är lite för allvarlig för att återfalla i en debattstil som inte förekommit sedan Per Ahlmark. Diskussionen gäller faktiskt några av vår tids mest problematiska demokratifrågor. Om någon då har fel på någon punkt kan man inte gärna förutsätta att det beror på medveten ondskefullhet.
Det andra jag inte förstår är hur Thomas Bodström och jag så definitivt hamnat på olika sidor i frågan om likhet inför lagen. För mig framstår nu Beatrice Ask, den moderata justitieministern, som en mer pålitlig försvarare av demokratin. Det känns lite konstigt.

JAN GUILLOU

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag