DEBATT. Det fanns en idé, en plan som växt fram under minst 40 år. Planen om en plats där de musikaliska konsterna stod sida vid sida. Där publiken skulle få mötas av Sveriges mest spänstiga musikaliska utbud. Där musiker från alla hörn inspirerades av varandra och tilläts testa nytt, experimentera, lyckas och misslyckas. Där barn och unga skulle få en självklar plats i staden för att möta publik och musicera själva.
Allt utgick från en vision om en sjudande plats på en av stadens mest anrika adresser. Där de första Nobelprisen delades ut och där storheter som Birgit Nilsson och Georg Riedel fick sin musikaliska bildning. Musikens eget sagoslott invid Nybroviken i Stockholm, med en konsertsal med oslagbar akustik. Ett hus som är vårt gemensamma kulturarv och som bör vara öppet för både utövare och publik. Allt annat är slöseri med vårt gemensamma kapital.
Intensivt utvecklingsarbete
I detta musikens palats med fyra livescener bor och verkar Blåsarsymfonikerna, Folk- och världsmusikscenen Stallet Världens Musik, artistkollektivet Blinda Tigern, operatören Musikaliska kvarteret och det svenska musiklivets moder - Kungl. Musikaliska Akademien.
Tillsammans med Statens fastighetsverk (SFV) började Blåsarsymfonikerna för två och ett halvt år sedan sätta planen om stadens mest vibrerande kvarter i verket. Sällan har en över 100 år gammal orkester drivit ett så intensivt utvecklingsarbete.
Hundratals kontakter togs, hållbara och affärsmässiga kalkyler arbetades fram. Fastighetsägarna, antikvarieämbetesmännen, brandingenjörerna, restauratörerna, konsertbokarna, artisterna, dirigenterna, institutionscheferna, politikerna, tjänstemännen och arkitekterna sprang i dörrarna.
Stockholm har de senaste åren nationellt och internationellt omtalats som en musikscenernas katastrof. Ingen storstad i Norden har så få spelställen för fria kulturutövare.
Sakta men säkert klarnade bilden av vad Musikaliska kvarteret skulle komma att bli. Nyligen hemlösa musikscener skulle kunna hitta ett hem, såsom Early Music Sweden redan gjort. Och det bästa av allt - inga grannar skulle klaga på ljudvolymen.
Samtliga parter var eniga om att justeringar behövde göras i det gamla huset. SFV skrev i februari 2022 till regeringen tillika sin ägare staten: ”För att kunna ta ut en marknadsmässig hyra så bedömer SFV att det är ofrånkomligt med en anpassning av lokalerna utifrån verksamheten och hyresgästens behov. Anpassning av lokalerna krävs oavsett vilken hyresgäst som ska nyttja dem.”
Det var enklare publikanpassningar och tillgänglighet, ett fungerande kök och brandsäkerhetsjusteringar som behövdes för att få huset att kunna bära sina egna kostnader.
Drog i handbromsen
Det fanns alltså en gemensam väg framåt. Men plötsligt och utan förvarning drog fastighetsägaren SFV i handbromsen. Utan en enda tillfixad toalett eller brandcell och utan tillstymmelsen till ett funktionsdugligt kök meddelades att detta hus skulle få sin hyra höjd med mer än 55 procent.
Stockholm har de senaste åren nationellt och internationellt omtalats som en musikscenernas katastrof. Ingen storstad i Norden har så få spelställen för fria kulturutövare. De senaste 10 åren har var tredje livescen stängts ned.
Musikaliska kvarterets fyra scener har varit ett lysande undantag, men nu riskerar även de att gå samma öde till mötes. Det skulle bli kronan på verket för scendöden i Stockholm och spiken i kistan för Stockholm som livemusikstad.
Det är ett flagrant haveri för den fastighetsägare som är satt att förvalta statens mest värdefulla kulturbyggnader och vårt gemensamma kapital. Ett helt uppenbart slöseri med tid, kraft och pengar.
Kvar skulle vi stå med skalet runt ett tomt kvarter, historiskt ekande av Alfred Nobel, Selma Lagerlöf, Sixten Erling, Povel Ramel och Marie Curie. Och de senaste årens långa rad av artister, dirigenter och musiker, från operasolister till folkmusiker till symfoniska blåsare och experimentella avantgardister.
Lösning finns
Kulturscenerna i palatset vid Nybroviken skulle obönhörligen sjunka tillbaka i sin sömn - om nu inte någon i elfte timmen dyker upp och hittar en framkomlig väg bland de byråkratiska törnesnåren. Lösningen finns inom räckhåll. Någon (regeringen) måste förklara för den statliga fastighetsägaren att:
Ingen verksamhet – och allra minst en kulturverksamhet – bör bära hyror som saknar varje marknadsmässig grund.
En hållbar ekonomi för Musikaliska kvarteret behöver föregås av enklare ombyggnationer.
Ökade offentliga kulturstöd inte ska täcka upp för rena missuppfattningar av vad som utgör grund för att ta ut marknadsmässiga hyror.
Ett stopp på scendöden i Stockholm uppnås genom innovativa samarbeten - inte motsatsen.
Av:
Staffan Becker
konserthuschef Berwaldhallen
Kerstin Brunnberg
journalist
Mikael Brännvall
vd Svensk scenkonst
Sture Carlsson
fd konsert- och kulturhuschef
Monica Fredriksson Thal
vd Folkoperan
Stefan Forsberg
vd Konserthuset Stockholm
Bengt Forsberg
konsertpianist
Jan Granvik
förbundsordförande Musikerförbundet
Martin Jonsson Tibblin
ordförande Föreningen Svenska Tonsättare
Gunnar Jönsson
förbundsordförande SYMF
Erland Karlsson
musikf
Nils Landgren
trombonist och sångare
Erik Lundin
artist
Max Låke
verksamhetsledare Unga tankar om musik
Lisa Nilsson
artist
Peter Norman
Ordförande Kungliga Musikhögskolan i Stockholm
Ingmari Pagenkemper
vd Cirkus Venues
Sara Parkman
artist
Peter Pontvik
konstnärlig ledare Early Music Sweden
Johan Bengt Pålsson
kulturaktivist
Susanne Rydén
preses Kungl. Musikaliska Akademien
Bo Sundström
artist
Emil Svanängen
artist
Birgitta Svendén
ordförande Svensk scenkonst
Anne Sofie von Otter
hovsångerska
Helena Wessman
rektor Kungl. Musikhögskolan
Lena Willemark
artist
Olle Wästberg
tidigare statssekreterare för statliga fastighetsfrågor
