Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Museer är ingen politisk plattform

Mattias Karlsson, gruppledare SDFoto: Riksdagen
Aron Emilsson, kulturpolitisk talesperson SDFoto: Riksdagen
Historiska museetFoto: Mikael Sjöberg

Sverigedemokraterna satsar flera hundra miljoner kronor mer än regeringen på kulturarvet, skriver Emilsson och Karlsson.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

En framtid med politiserade museer och bristande förmåga att förstå eller ta del av vårt historiska arv kan bli verklighet om de förslag regeringen lagt fram till lagrådet röstas igenom.

Genom att utelämna grundläggande skrivningar i den framtida lagstiftningen på det kulturarvspolitiska området öppnar regeringen för en politiserad historieskrivning som inte baseras på observationer av de spår som föregående generationer lämnat efter sig. På lång sikt kan det omintetgöra förståelsen för historiska händelseförlopp och vilka vi är.

 

LÄS MER: Låtsas inte att svensk kultur inte finns

 

De svenska museerna är några av de institutioner som förvaltar och förmedlar vårt historiska arv, och det är föremålssamlingar och observationer, samt forskning kring dessa, som är kärnan i museiväsendets kunskapsuppbyggnad. I regeringens lagförslag definieras museer utan att understryka det historiska arvets betydelse för att istället ge plats åt bilden av museer som stimulerar upplevelser och åsiktsbildning – med drag av kulturrelativistisk identitetspolitik.

Det primära i en ny museilag måste i alla avseenden vara en evidensbaserad kunskapsförmedling utifrån samlingarna, detta inte minst för att undvika att framtidens museer blir plattformar för vissa politiska idéer eller ideologier. Vår historia har egen bärkraft och ska inte silas genom samtidens värderingar.

Vidare föreslår regeringen förändringar i kulturmiljölagen, skyldigheter att vårda ersätts med förvalta. Andra förändringar tycks syfta till att förneka och relativisera det svenska kulturavet, genom att stryka alla skrivningar som omnämner kulturarvet som vårt eller nationellt. För Sverigedemokraterna är det fullständigt självklart att det finns ett unikt svenskt kulturarv lämnat åt oss att värna, vårda, förvalta och förmedla.

 

LÄS MER: Myndighetschefer ska inte vara politiska

 

I motsats till regeringen bringar vår kulturarvspolitik faktiska satsningar, så som vår reform för öppna museer och vår kulturarvsfond om 100 miljoner kronor vardera, 100 miljoner extra till den kyrkoantikvariska ersättningen, 160 miljoner till ett kulturarvs-rot, 30 miljoner till kulturreservat och 50 miljoner till kulturmiljökompetens. Sverigedemokraterna satsar således flera hundra miljoner kronor mer än regeringen på kulturarvet.

 

Vården av vårt kulturarv är eftersatt och resurser behövs för att rusta upp, utveckla och bevara. Behoven är stora, och de tillgodoses inte genom att regeringen förnekar svenskt kulturarv, undergräver bildning och vetenskap, eller möjliggör förstörandet av föremål som för vår samtid kan tyckas ha ett begränsat kulturhistoriskt värde. Det symboliserar om något den kulturella självförnekelsen och det kulturella glappet mellan medborgare och beslutsfattare.

Det är allvarligt att regeringen inte vågar stå upp för vårt folks identitet, framgångar och misslyckanden genom historien. Ansvaret att förmedla berättelsen om vårt samhälle vilar på oss.

 

Aron Emilsson, kulturpolitisk talesperson

Mattias Karlsson, gruppledare SD