Den medeltida bilden ovan, där Muhammed predikar, är från Persien eller Centralasien
Den medeltida bilden ovan, där Muhammed predikar, är från Persien eller Centralasien

Muhammed-bilder vanliga inom islam

Publicerad
Uppdaterad
Bilder på profeten Muhammed är vanliga i den islamiska historien.
Ibland har profeten hyllats genom avbildningar, ibland genom bildförbud.
Det skriver i dag idéhistorikern MOHAMMAD FAZLHASHEMI.
Han anser dock att bilderna i Jyllands-Posten är oförsvarliga och att tidningarna som valt att publicera dem spelar både högerextremister och bin Ladin-anhängare i händerna.
Expressen getinglogga
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Den arabiska halvön

på 500-talet e. Kr var en gigantisk ekokammare för olika religiösa strömningar. Vid sidan av judendom och kristendom var det polyteismen och dess avgudadyrkan som var dominerande. I staden Mekka, som var ett religiöst centrum och en knutpunkt för handelskaravaner, förvarades bildstoder föreställande de olika stammarnas och klanernas avgudabilder i helgedomen Kaba. Avgudabildernas ställning och den makt dessa tillskrevs återspeglade den hierarkiska stamstrukturen på den arabiska halvön. De mäktigaste stammarna bekände sig till de största och mäktigaste avgudabilderna, medan de stammar som stod längre ner i samhällshierarkin hade avgudabilder som tillskrevs mindre makt och härlighet.

När Muhammed (570-633)

började förkunna islam hamnade han i direkt konflikt med de ledande stammarna. En viktig skiljepunkt var islams monoteistiska gudsuppfattning som gick ut på att det finns bara en enda Gud; den ende, evige Guden som varken kan ses eller får avbildas.

Det allmänna förbudet

mot avbildning av Gud i islam ska alltså ses i ljuset av polemiken mot polyteismen. Genom tolkningar har också Muhammed kommit att omfattas av bildförbudet. Detta framför allt som ett sätt att markera respekten för honom. Inom vissa rättsskolor har förbudet även omfattat bildkonst som föreställer människor. Det är dock viktigt att understryka att det inte råder någon konsensus kring den här frågan. Bilder föreställande såväl profeten som andra framstående muslimska personligheter från islams begynnelse har förekommit i stor omfattning.

I shiitisk dominerade

muslimska samhällen förekommer bilder föreställande de shiitiska imamerna. Bilderna framställer dessa imamer i olika sammanhang. Bland annat i kampen mot orättfärdiga härskare, eller bilder som visar imamerna i färd med att ta hand om föräldralösa barn och fattiga människor. Till dessa bilder ska läggas bilden på en fager yngling som sägs föreställa profeten Muhammed under hans ungdom. Dessa bilder var och är en del av den folkliga religiositeten i den shiitisk dominerade delen av den muslimska världen.

Förbudet mot bildkonsten

har också iakttagits på ett högt varierande sätt. Efter mongolinvasionen i mitten av 1200-talet och framför allt under safavidernas Persien (1501-1736) upplevde bildkonsten och porträttmålningen, särskild miniatyrmålningen, en revolution. Målningar som prydde safavidernas palats utgör i dag en konstskatt för eftervärlden.

Förekomsten av bilder

på Muhammeds ungdom och uppluckringen av förbudet mot bildkonsten i delar av den muslimska världen är en sak och nidteckningarna i Jyllandsposten en annan. Det är inte publiceringen av teckningarna i sig som väcker känslor utan snarare hur och var detta sker. Teckningarna har en rasistisk grundton som framställer Muhammed som en grym och ondsint människa och de publicerades i ett land som är stark präglat av främlingsfientlighet och islamofobi. Det är ett land där ledande politiker, opinionsbildare och medierna använder sig av främlingsfientlig retorik. Danmarks flyktingpolitik bär tydliga spår av Dansk folkepartis främlingsfientliga politik och relationen till invandrarna domineras av stigmatisering och krav på assimilation. Det är under dessa omständigheter som nidteckningarna uppfattas som kränkande. Det blir inte bättre av att alla som reagerar mot nidteckningarna idiotförklaras med motiveringen att detta handlar om yttrandefrihet. Danska muslimer som kände sig marginaliserade och kränkta vände sig till sina meningsfränder runt om i världen. Kännedomen om nidteckningarna väcker äkta vrede hos vanliga muslimer runt om i världen som ställer krav på respekt för det som de uppfattar angreppet mot grunden för deras identitet. Det finns många krafter på båda sidor som vill dra nytta av detta läge. Stödpubliceringen av nidteckningarna i europeiska tidningar har trappat upp konflikten till en strid mellan "det upplysta Europa/väst" och "den efterblivna muslimska världen". Bin Ladin och Co. samt högerkrafter som alltid varnat för "de missanpassade muslimerna" gnuggar händerna och tackar och bugar för gåvan.

En poäng i sammanhanget

är att huvudpersonen, Muhammed, själv förespråkade tolerans. Det berättas att han förolämpades av en av sina argaste motståndare. Varje gång Muhammed passerade hans hus kastade han avfall på honom, utan att Muhammed reagerade. En dag upphörde detta. Alla trodde att någon av Muhammeds följeslagare hade ingripit, men det visade sig att motståndaren blivit sjuk. Muhammed besökte mannen vid hans sjukbädd och bad för hans hälsa. MOHAMMAD FAZLHASHEMI Mohammad Fazlhashemi är är docent och universitetslektor i idéhistoria, verksam vid Umeå universitet. I sin forskning har han i huvudsak ägnat sig åt islamisk idéhistoria; politiskt tänkande i den muslimska världen under europeisk medeltid, receptionen av bilden av Europa/Väst och modernitet i den muslimska världen, konstruktionen av bilden av den muslimska Orienten i väst och konstruktionen av bilden av väst ur ett muslimskt perspektiv.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag