Olof Palme sa att politik är att vilja, men det också är att välja. Jag har nu bestämt mig för att lämna Miljöpartiet och gå till det liberalkonservativa partiet Borgerlig Framtid.
Många är bekymrade över utvecklingen i Sverige. Oro och rädsla finns för ökad rasism, ökad religiös extremism, ökad brottslighet med mera. Även om olika sorters oro uttrycks från olika håll är det symptom på samma sak. Det saknas tilltro till att de politiska partierna kan hantera situationen och leda landet.
Svensk politik behöver förändras snabbare än vad nuvarande partier klarar av. En svårighet är att det är oordning bland partierna. Nya skiljelinjer har dykt upp som delar dem rakt igenom. Dessutom har foglighet och lojalitet inom partierna premierats mer bland de politiskt aktiva än nytänkande och ifrågasättanden.
Trots att det finns åtta partier i riksdagen vet många inte vad de skulle rösta på om det vore val idag därför att de känner att det inte finns ett parti för dem.
Det behövs nya idéer, nya personer och nya partier för att komma framåt i politiken, men också för att lyckas återvinna det förtroende hos befolkningen som raserats.
LÄS MER: Regeringen och Miljöpartiet har gjort nästan allt fel i flyktingfrågan
För mig är det viktigt att verka inom ett parti som är rationellt och förnuftigt och som sätter framdriften av politiken före politiskt spel och prestige. En långsiktig vision är viktig, men samtidigt behöver en realistisk dagspolitik föras som är anpassade efter rådande förutsättningar.
Miljöpartiet har tidigare varit mer pragmatiskt och lösningsinriktat. Tyvärr har partiet på riksplanet, istället för att fortsätta på denna linje, intagit den ena ytterlighetspositionen efter den andra på olika områden.
Strävan efter jämställdhet har blivit till feminism; identitetspolitik där individer anses vara representanter för olika grupper. I migrationsfrågan har ansvarsfullt hållbarhetstänk grundat i en förståelse för hur system fungerar, blivit till gränslöshetstänk. Ett allmänt grönt fokus har blivit till storstadsfokus. Och värnandet av det demokratiska samtalet har blivit till en kamp om att ge plats för ”rätt” åsikter och försöka trycka undan dem som anses fel.
LÄS MER: Decemberöverenskommelsen är en skam för demokratin
När Miljöpartiet ingick decemberöverenskommelsen utan att det resulterade i ifrågasättanden eller en stor intern debatt, trots partiets starka demokratiska ådra, kände jag att min bild av partiet hade passerat bäst före datum. Vad jag ser i Borgerlig Framtid är det jag saknar i Miljöpartiet, liksom i övriga riksdagspartier. Ett parti som driver en modig politik, alltså inte är rädda för att lyfta svåra frågor och komma med åtgärder mot dem.
Ett parti som är beredda att samtala med alla andra partier, istället för att hålla på med sandlåderetorik. Ett parti vars politik främst bygger på pragmatiskt tänkande och som därför har betydligt större möjligheter att kunna bemästra de krav som ett samhälle i en allt snabbare förändring kräver. Samt att det är ett parti som tänker långsiktigt. Många av dem som är bekymrade för Sverige knyter näven i fickan eller häver ur sig sin frustration på sociala medier. Inget av det förändrar situationen åt det positiva hållet. I en demokrati blir politiken så bra som människorna gör den till.
Därför väljer jag nu att fortsätta mitt politiska engagemang i Borgerlig Framtid, ett parti som är bättre anpassat efter mina värderingar och vad Sverige behöver.
Josefin Utas
Avgående kommunpolitiker för Miljöpartiet
