Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

MP-gräsrötternas dom lär inte bli nådig

André Frisk.
Foto: Tomas Nihlen/Tomlin studios
Gustav Fridolin, Åsa Romson och Stefan Löfven.
Foto: Anna-Karin Nilsson

Migrationspolitiken var Miljöpartiets själ. Ett parti utan själ tappar snabbt väljare. Och ett parti utan väljare kommer vara mer benäget att riva upp befintliga samarbeten, skriver André Frisk.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Åsa Romson brast nästan ut i gråt när hon under dagens presskonferens berättade om förhandlingen mellan Miljöpartiet och Socialdemokraterna. Det var en reaktion utan självinsikt. Åsa Romson är trots allt ledare för det parti som har lagt grunden till rådande krissituation. Miljöpartiet har konsekvent velat bibehålla bidrag och regleringar på en hög nivå, utan att inse att systemen som omöjliggör en öppen invandring.

Vi har sett hur tältläger inte kan byggas på grund av plan- och bygglagens rigiditet. Att människor utvisas på grund av att staten och facken anser att deras löner är för låga – som Dennis, 28, från Peru som hade ett heltidsarbete som mekaniker, men där facket och Migrationsverket ansåg att lönen var för låg och därför fått utvisningskrav. Är det så en modern arbetsmarknadslagstiftning ser ut?

Men i stället för att acceptera den avvägning som finns mellan ett genomreglerat välfärdssamhälle eller en liten välfärdskärna har Miljöpartiet nu vänt 180 grader och fokuserar främst på att stänga gränserna. Varför lämnade man inte regeringen i stället? På frågan om det inte hade varit bättre svarar Åsa Romson att “då kanske ännu mer fruktansvärda beslut hade fattats”.


Romson kallar nu den egna politiken för “fruktansvärd”. Inför valet 2014 skrev båda språkrören tillsammans och Maria Ferm, MP:s migrationspolitiska talesperson, på DN Debatt (30/5-2014):Vi kommer aldrig att försvåra för människor att komma till Sverige”.

Migrationspolitiken var Miljöpartiets själ. Ett parti utan själ tappar snabbt väljare. Och ett parti utan väljare kommer vara mer benäget att riva upp befintliga samarbeten. Och inför det som verkar bli Miljöpartiets största utmaning tappar man dessutom en av sina viktigaste spelare, partisekreterare Anders Wallner, som i stället vill bli polis.

Åtgärderna som presenteras är en följd av att man ignorerat både larm och lösningsförslag på migrationskrisen. Att snabbt minska antalet regleringar och sänka bidragen hade minskat antalet människor som söker sig till Sverige, men samtidigt gjort steget in i samhället lättare. Miljöpartiet vägrade se avvägningen och därför hamnade man så här fel.


Miljöpartiet kommer ta allvarlig skada av dagens beslut och gräsrötternas dom lär inte bli nådig. Under presskonferensen märkte den som var aktiv på sociala medier att många gräsrötter anser att det vore bättre om Miljöpartiet i stället hade lämnat regeringen.

Socialdemokraterna verkar nu ensamt styra regeringen och kommer att tvingas till att göra det LO länge har kämpat emot: sänkta trösklarna på svensk arbetsmarknad. LO:s investering i en valvinst för S på cirka 70 miljoner kronor kommer att ge dålig politisk avkastning. S står inför en utpressningssituation där MP kommer vilja få igenom sina krav för att blidka dagens beslut. Troligtvis kommer det gamla arbetarpartiet inte vara lika benägna att lyssna. Därför är frågan är inte om, utan när, Miljöpartiet kommer lämna regeringen.

Det finns ingen brist på lösningar på migrationskrisen. Det är bara ett friare samhället med större individuellt ansvar som klarar av en friare invandring. Vi väljer alltid öppnare gränser över välfärdsstaten, och önskar att framtidens regering gör detsamma.


André Frisk

Vice ordförande i Fria Moderata Studentförbundet