Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

MP gjorde alla fel under Kaplan-krisen

Paul Ronge.Foto: Privat.
Åsa Romson och Gustav Fridolin. Foto: Marcus Ericsson/Tt / TT NYHETSBYRÅN

Alla, oavsett hur begåvade och rutinerade de är i sina jobb, blir dummare under en kris. Men varför slår reptilhjärnan alltid till när makthavare hamnar i kris? skriver pr-konsulten Paul Ronge.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Så avgick då till slut bostadsminister Mehmet Kaplan (MP) efter en mängd turer och stor dramatik.

Middagsätande med turkiska fascister, samröre med islamistiska extremister, jämförelsen mellan Israel och andra världskrigets Nazi-Tyskland blev helt enkelt för mycket.

Den fråga jag ställer mig är: Varför slår reptilhjärnan alltid till när makthavare hamnar i kris?

Med 20 års erfarenhet som politisk reporter och nästan lika lång tid som PR-konsult i ryggen så känner jag så väl igen mönstret.

Först kommer förnekelse, försök att skylla på andra, att bagatellisera och blanda bort korten. Sedan, när kritiken växer, försöker man tiga ihjäl krisen, gömma sig och hoppas att den ska försvinna. Till slut återstår bara att bita i det sura äpplet och avgå.

Så har det varit för en mängd makthavare, såväl inom politik som organisationer och näringsliv så länge jag kan minnas.

Det räcker att minnas namn genom åren som Hans Ericson, Refaat El Sayed, Stig Malm, Cecilia Stegö-Chiló, Maria Borelius och Sverker Martin-Löf.

 

LÄS MER: Kaplan: Jag lämnar inte mina värderingar

 

Mehmet Kaplan skyllde till exempel på sina medarbetare för att han hamnade vid de turkiska fascisternas middagsbord. Sedan bagatelliserade hans pressekreterare det som hänt genom att hänvisa till att kungen kunde äta middag med Bert Karlsson utan att det blev något drev, vilket förvärrade krisen.

Kaplans uttalande från 2009 när han jämförde Israel med nazisterna grävdes fram och fördömdes. Även hans samröre med islamistiska extremister aktualiserades.

Kaplan hade inga rimliga svar att ge utan valde att gå under jorden, inte öppna dörren när reportrar ringde på och ställa in ett planerat framträdande i dag på KTH.

Alla av betydelse i regeringen tog sin hand från Kaplan. MP:s språkrör Gustav Fridolin och Åsa Romson ställde båda in framträdanden de skulle ha gjort i dag.

Både Mona Sahlin och utrikesminister Margot Wallström fick frågan av medierna om Kaplan kunde sitta kvar och svarade med samma budskap: ”Det avgör Löfven”. Och Stefan Löfven själv höll tyst tills bilan slutligen föll och besked kom efter lunch på måndagen.

 

LÄS MER: Ta ditt ansvar och skyll inte ifrån dig, Kaplan

 

Det ska sägas att alla, oavsett hur begåvade och rutinerade de är i sina jobb, blir dummare under en kris. Det är som att hamna i en torktumlare, tankarna mal och går runt, runt. Konspirationsteorier frodas.

Den så kallade reptilhjärnan går i gång och man riskerar att både säga och göra saker som man sedan bittert får ångra.

Botemedlet mot detta är skickliga medarbetare som håller huvudet kallt och framför allt koncentrerar sig på att se det som är rätt och relevant i kritiken, det som måste bemötas för att det ska finnas en chans att komma ur den helskinnad. Tyvärr omger sig just politiker alltför ofta med ja-sägare. De som bara klappar dem på axeln och säger tröstande ord om ”dumma journalister”.

Kaplan hade behövt någon som sagt att det är olämpligt att ha kontakt såväl med islamistiska extremister som med de turkiska fascisterna i Grå Vargarna. Att man måste vara varsam med orden och akta sig att jämföra Israel med den stat som i andra världskriget mördade sju miljoner människor.

Bäst vore om denna medarbetare, som den berömda slaven på Caesars triumfvagn, hade sagt detta redan innan Kaplan hade begått sina misstag. Den bästa krishanteringen är ju att se till att det inte uppstår någon kris överhuvudtaget.

För Kaplan är det för sent nu.

Men nog är detta något för andra politiska makthavare att tänka på.

 

Paul Ronge

Pr-konsult och krishanterare