Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Moralpoliserna fortsätter sin jakt i hederns namn

Hederrelaterade mordet som rönt enorm uppmärksamhet.
I dag är det 18 år sedan Fadime Sahindal hedersmördades av sin pappa.Foto: SVT
Amineh Kakabaveh, oberoende socialistisk riksdagsledamot.Foto: MELI PETERSSON ELLAFI

Har Fadime Sahindals krav på lika rättigheter blivit en utopi? 

Det är dags att ställa frågan om vi inte är på fel väg för att nå målet med ett Sverige utan hedersförtryck, moralpoliser, oskuldskontroller, tvångsäktenskap, försvunna barn och könsstympning, skriver Amineh Kakabaveh på årsdagen av mordet.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. I dag är det arton år sedan Fadime Sahindal dödades av sin far för att hon valde sin egen väg till kärleken. Hon kämpade inte bara för sin frihet utan också för ”invandrartjejers lika rättigheter”, som hon brukade säga. Med ett enastående mod utmanade hon både den sociala omgivning i vilken hon levde och de opportunistiska politiker som svek invandrartjejerna. 

Det var tyvärr varken första eller sista gången en ung kvinna föll offer för familjens och släktens starkt patriarkaliska normer och traditioner. Under de senaste tjugo åren har flera unga flickor mördats av sina familjemedlemmar, men också den unge mannen Abbas Rezai

146 barn försvunna

Många flickor har gifts bort som barn. De rövas bort till föräldrarnas gamla hemländer i syftet att bli bortgifta eller till att uppfostras enligt hedersnormer. Senaste kartläggningen av DN visar att hela 146 barn i några små kommuner har försvunnit efter sommarlovet 2019. Hur många är det då i hela landet som försvunnit?

18 år efter Fadimes död talas det fortfarande om ”vår misslyckade integrationspolitik”. Trots alla välmenande insatser visar olika undersökningar att hedersförtryck av ungdomar, barn och särskilt mot unga flickor ökar. Har staten och kommunerna verkligen tagit Fadimes önskan om att integrera föräldrarna till alla dessa försvunna barn på allvar? 

Statliga bidrag till förtryckarna

Kan man efter två årtionden säga att man tagit krafttag i enlighet med Fadimes önskan, när en rad etniska och religiösa organisationer fortsätter tillämpa hedersnormer? Eller när vi ständigt får läsa om att flera organisationer motarbetar jämställdhet och anlitar hatpredikanter och lyckas få sin verksamhet finansierad med statliga bidrag?  

Fler kommuner måste lyssna på de som bor och verkar i förorterna – och inte släta över verkligheten.

Har Fadimes krav på lika rättigheter blivit en utopi? Det är dags att ställa frågan om vi inte är på fel väg för att nå målet med ett Sverige utan hedersförtryck, moralpoliser, oskuldskontroller, tvångsäktenskap, försvunna barn till uppfostringsresor och könsstympning. 

Det behövs spetskompetens 

Vi har i över 18 år drivit våra krav på att man ska sluta ge skattemedel till samfund och föreningar som upprätthåller hedersnormer. Det är dags att sätta stopp för religiösa skolor och att religiösa symboler används av barn i skolan – symboler som innebär att man inför skiljeväggar mellan barnen och avskiljer dem från det svenska samhället och gemenskapen. Religiösa symboler medverkar till att man förstärker den könsapartheid som redan finns. Det måste bekämpas.

Regeringens insatser är bra men det är uppenbart att det nu krävs att kommunerna själva skaffar sig spetskompetens inom dessa frågor. Detta har vi i Varken hora eller kuvad drivit sedan 2005, men också som politiker och socialarbetare i Botkyrka har jag drivit frågor om spetskompetens för olika yrkesgrupper som kommer i kontakt med barn och ungdomar och deras föräldrar. 

I åratal har jag varnat

Redan för fem år sedan varnade jag, bland annat i en artikel i Expressen, om kvinnors och flickors begränsningar genom moralpoliser i förorterna och hur kvinnor, barn och minoriteter trakasseras. Detta ledde till att Vänsterpartiets ledning offentligt anklagade mig för att ljuga och sprida rykten. I en rapport som Borås kommun nu gjort om området Norrby beskrivs i detalj samma verklighet som jag har lyft fram. Det är ett bra första steg om fler kommuner lyssnar på de som bor och verkar i förorterna – och inte slätar över verkligheten.

Luckorna måste täppas till. Arbetet mot hedersförtryck ska inte bara vila på frivilliga organisationer utan måste ske systematiskt i kommunerna, särskilt inom skola och socialtjänst.

 

Av Amineh Kakabaveh

Oberoende socialistisk riksdagsledamot 

Ordförande Varken hora eller kuvad