DEBATT. På den svenska landsbygden försöker kommunpolitiker krama ut sista droppen ur varje skattekrona för att kunna hålla byskolan öppen, erbjuda grundläggande välfärd och i vissa fall klara av att hålla gatubelysningen tänd. Det är en mycket svår, beundransvärd och i många fall ojämn kamp som många av dessa politiker utkämpar.
Här erbjuder det kommunala utjämningssystemet en god hjälp i att stötta de minsta kommunerna, som ofta ligger utanför de större arbetsmarknadsregionerna och erbjuder sämre möjligheter till arbetspendling.
Så var det i varje fall tänkt att det skulle fungera, men i dag har storstadsregioner blivit allt större mottagare av stödpengarna.
Bataljoner av kommunikatörer
Därför behöver systemet förbättras och förtydligas om syftet ska vara att utjämna skillnader mellan stad och land snarare än att möjliggöra för kommunala skateboardsamordnare och bataljoner av kommunala kommunikatörer i större städer.
För samtidigt som kampen pågår i landsbygdskommunerna så tar storstaden Malmö ensamt emot mer pengar från utjämningssystemet än de 52 minsta kommunerna gemensamt får dela på. Bland de tio kommuner i Sverige som får mest pengar från det kommunala utjämningssystemet finns inte en enda landsbygdskommun.
Vi behöver en fördelning som premierar tillväxt och framåtanda – inte ett stödsystem som permanent täpper till svarta hål i ekonomiskt misskötta storstadskommuner.
Exempelvis har Malmös bidragsdel ökat från 3,7 miljarder till 5,5 miljarder mellan 2011 och 2019. Det är en ökning på massiva 48 procent. Under samma tid växte anslagen till de 52 minsta kommunerna i betydligt långsammare takt, knappt 31 procent.
Tillåts bli mindre självförsörjande
I praktiken innebär det att landets tredje största stad redan från början tog en stor del av kakan och nu kraftigt utökat sin andel. När större kommuner tillåts bli allt mindre ”självförsörjande” så sker det naturligtvis på bekostnad av att systemets omfördelande funktion mellan stad och land undermineras och radikalt försvagas.
Stadsregionerna – inte minst de med god tillgång till infrastruktur och en närhet till kontinenten – har goda förutsättningar att vara högproduktiva, kreativa och tillväxtskapande noder. Vägen dit går inte via att cementera ett kommunalt bidragsberoende som premierar passivitet hos lokala beslutsfattare som i grunden har goda förutsättningar att utveckla det lokala företagandet och bli självförsörjande.
Det saknas både morot och piska
Tyvärr innehåller det systemet inte några effektiva morötter – eller piskor – som ger incitament till att sträva efter en större kommunal självförsörjning. Om en kommun ökar sina intäkter görs ett avdrag i skatteutjämningssystemet med nästan lika mycket.
Vi tror att det är precis det som minskar dessa större städers benägenhet att förändra sitt bidragsberoende.
Det här innebär att ett fåtal kommuner, primärt runt huvudstadsregionen, tvingas dra ett orimligt tungt lass och det försvagar såväl incitament som möjligheter för dessa att bli ännu mer framgångsrika eftersom en stor del av kakan försvinner i väg till andra stora kommuner. Det innebär också att stödet till landsbygden urholkas över tid.
Samtidigt läggs skolorna ner i norr
I kölvattnet av detta läggs byskolor ned i allt snabbare takt i små kommuner, inte minst i norr, och det sparas på personal på äldreboenden. Bara i Vindelns kommun i Västerbotten är tre byskolor samt barnomsorgsverksamheter i byarna hotade för att skatteunderlaget är för litet. Det bidrar till en ond cirkel där företag och människor väljer att flytta, investeringar uteblir eller skjuts på framtiden och att planerade husköp och inflyttning avstannar eftersom samhällsservice som skolor är ett nav i utvecklingen och tillväxten på en liten ort.
Det krävs politiskt mod
Därför är det dags att visa politiskt mod och, som Centerpartiet nu föreslagit, se över hela den kommunala skatteutjämningen. Vi behöver en fördelning som premierar tillväxt och framåtanda och som riktas till kommuner med begränsade arbetsmarknader och verkliga behov av kompensation. Inte ett stödsystem som permanent täpper till svarta hål i ekonomiskt misskötta storstadskommuner.
Av Helena Lindahl (C)
Riksdagsledamot, Västerbotten
Helena Lundgren (C)
Företagare och oppositionsråd, Vindeln
