Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Missbrukarvård måste baseras på vetenskap

KRAV PÅ MISSBRUKARVÅRDEN. En effektiv och human missbrukarvård ställer krav på både politiskt mod och nytänkande hos regeringen och Maria Larsson, skriver sju skribenter. Foto: Olof Abrahamsson

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Den svenska missbrukarvården har under decennier kännetecknats av ideologiska låsningar. Stelbenta principer har inneburit att misslyckade inslag i vården bevarats. Ett exempel är LVM, tvångsvården för vuxna missbrukare. Trots bristande vårdresultat har LVM-institutionerna överlevt. Principiella argument om vikten av att samhället skickar rätt signaler har också gjort att effektiva insatser hållits tillbaka. Konflikterna om metadonbehandling och sprutbytesprogram är de tydligaste exemplen.
De största förlorarna är missbrukarna och deras anhöriga. Tusentals människor har gått en alltför tidig död till mötes när politiskt korrekta men ineffektiva insatser getts företräde framför insatser med dokumenterade effekter.
Men även skattebetalarna har anledning att vara missnöjda. Genom åren har många miljarder kronor slängts bort på "behandlingar" som i bästa fall varit verkningslösa. Vissa kommuner skickar till exempel fortfarande missbrukare till behandlingshem som drivs enligt scientologernas lära.

Nu finns ett gyllene tillfälle att ompröva politiken. Under förra mandatperioden tillsattes Missbruksutredningen, ledd av Gerhard Larsson. Det som hittills blivit känt tyder på att han inte har fjärmat sig från de känsliga frågorna. Maria Larsson har beställt utredningen, men har i andra sammanhang tagit avstånd från flera slutsatser, inte minst synen på frågan om skadebegränsning.
Det mest centrala i utredningen är att tillgängligheten till vård måste öka och samordningen mellan olika insatser förbättras. Sannolikt behöver ansvarsförhållandena inom missbrukarvården ändras. Det delade huvudmannaskapet, där socialtjänsten har huvudansvaret medan sjukvården står för medicinska insatser, gör att människor ofta faller mellan stolarna.
Utredningen har betonat att läkemedel för behandling av alkohol- och narkotikaberoende måste utnyttjas mer - en kontroversiell fråga bland många drogpolitiska lobbyorganisationer. Ökad förskrivning är viktigt, särskilt när det gäller moderna läkemedel mot alkoholbereonde. Men det får inte ske på bekostnad av psykosociala insatser.

Att utredningen lyfter frågan om skadebegränsning (harm reduction) är också kontroversiellt, men mycket välkommet. Skadebegränsade åtgärder behöver utvecklas och spridas över landet.
Sprutbytesprogram, en internationellt sett välbeprövad smittskyddsåtgärd, finns alltjämt bara i Skåne, även om frågan nu är högaktuell i Stockholm. Lågtröskelboenden för äldre alkoholister och information om säkrare droganvändning är effektiva insatser, men ses ofta som oförenliga med drogpolitikens övergripande mål. Här finns mycket att lära av andra EU-länder.
Skadebegränsning handlar också om att acceptera andra mål än absolut drogfrihet. Många gånger är minskad dödlighet och förbättrad social situation i fråga om kriminalitet, boende och försörjning både rimligare och bättre behandlingsmål än kategoriska krav på nykterhet och drogfrihet. I Sverige kan återfall leda till att klienter stängs av från såväl vårdinsatser som sysselsättning och boende - ofta med tragiska konsekvenser.
Den höga svenska narkotikadödligheten är till stor del en följd av att vi avstått från att använda oss av effektiva skadebegränsande åtgärder. Det är skamligt, och ovärdigt en modern välfärdsstat.
De problemområden vi nu har tagit upp har i åratal varit välkända bland forskare och många yrkesverksamma. Att trots detta så lite hänt beror på det kunskapsförakt och den förlamande "vi är bäst i världen"-inställning som styrt svensk alkohol- och narkotikapolitik.
En effektiv och human missbrukarvård ställer krav på både politiskt mod och nytänkande hos regeringen och Maria Larsson. Missbruksutredningens förslag är alldeles för viktiga för att gömmas undan i någon låda på regeringskansliet.

ADAM CWEJMAN
CLAUDIA FAHLKE
BJÖRN FRIES
MARKUS HEILIG
BJÖRN JOHNSON
STIG NYMAN
ALICE ÅSTRÖM

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!